Var hos vår läkare igår (specialistmödravården) och pratade om resten av graviditeten i stora drag. Har nu legat vaken halva natten och tänkt på kommande förlossning, fick veta att jag får välja om jag vill föda ”vanligt” eller med hjälp av kejsarsnitt och jag vet verkligen inte vad jag vill. Nu är ju inte det här något jag behöver bestämma nu men jag är så rädd för att ta ”fel” beslut. Jag skulle verkligen vilja föda vaginalt och få uppleva den känslan igen fast då få en levande bebis på min mage. Men, och det är ett stort men, jag hade ju en enormt jobbig och lång förlossning och hade Noa levt så hade det blivit akut kejsarsnitt. Nu säger man ju att andra förlossningen är lättare men samtidigt så var det inte så för min mamma och hur förlossningar är är oftast ärftlig från mamman. Min mamma fick till och med planerat kejsarsnitt med min bror och detta i mitten på 80-talet när det var extremt svårt att få. Nu har det väl hänt ganska mycket från när jag och min syster föddes, i början på 80-talet, men det betyder ju inte att min förlossning kommer att bli lätt för det. Jag är inte så orolig för min egen del, klarade jag av att föda Noa och under de omständigheterna så klarar jag nog av att föda ett friskt levande barn. Men jag är så sjukt rädd för att det friska levande barnet ska dö under eller efter förlossningen… Tror det börjar bli dags för ett nytt besök hos kuratorn och kanske även ska prata lite med min mamma om hennes förlossningar, vem vet det kanske kan lugna.
Hur vet du att det skulle blivit ett kejsarsnitt med Noa om han levt? Förlossningen med Tusse var också grymt jobbig. Fyra timmars krystvärk och jag kan väl tänka kanske att hade han levt så hade man väl använt något instrument för att få ut honom men det gjorde man inte nu för att han var död. Men ingen sa efteråt till mig att det skulle behövts ett kejsarsnitt om han levt. Så, var det någon som sa det till dig alltså?
Han låg med ansiktet först och efter förlossningen så sa de att om hade levt så hade det blivit kejsarsnitt för han hade inte orkat med förlossningen. När de ligger med ansiktsbjudning så kan de ju inte använda sugklocka heller. Fick även veta att det hade diskuterats kejsarsnitt även som det var nu för min skull men läkaren ansåg att jag skulle orka en vaginalförlossning och då är ju de det bästa.
Jag vet inte om det även hade betydelse att det i stort sätt inte hände någonting på väldigt många timmar eller om det bara var ansiktsbjudningen i sig som gjorde att de skulle ha tagit honom med kejsarsnitt om han hade levt.
Om jag väljer vaginalförlossning nästa gång så har jag blivit lovad att få göra ultraljud när jag kommer in för att se så inte den här bebisen också ligger med ansiktet först. Nu är ju risken för ansiktsbjudning extremt liten, framförallt om barnet lever, men jag vill ju ta så lite risker som möjligt…
Fick du någon ”hjälp” när du krystade? Jag hade en barnmorska som tryckte som fan på min mage när jag krystade, hade jag inte fått den hjälpen så hade han nog inte kommit ut den vägen han gjorde…