Etikettarkiv: tidigare privat

Känns som att jag snart får en hjärtinfarkt

Nu är det drygt en timme kvar tills vi ska göra rutinultraljudet och det känns bokstavligen som att hjärtat ska sprängas, är så enormt nervös… På ett sätt vill jag bara få det överstökat men på ett annat vill jag inte göra det alls, tänk om det är något som vår läkare inte har sätt när vi varit på ultraljud hos henne, hon kollar ju inte lika noga eller med lika bra maskiner som när man gör rutinultraljudet. Jag hoppas bara att lilla mini mår bra där inne och att allt annat ser bra ut också…

Jag är så oerhört rädd att få känna den där smärtan som jag kände efter att Noa dött, det är väl inte riktigt samma sak med ett foster på 18 veckor men jag tror att allt annat skulle dras upp också. Sen har jag ju börjat bilda en relation till lilla mina, jag har ju känt den varje dag nu i över en vecka och då är det ju svårt att inte få en relation till livet som växer där inne. Noa kommer jag ju alltid att sakna och jag känner ju fortfarande en sorg över att inte ha honom här men det där svart hålet vill jag inte tillbaka till…

Ångest, nervös ont i magen och kan inte tänka

I morgon är det dags för rutinultraljudet och jag får jobbigt att andas bara av att tänka på det. Det finns ju egentligen ingen anledning att tro att det inte skulle se bra ut, vi har ju trotts allt gjort fyra, jag vet många, ultraljud hittills och det man har kunnat sett verkar se bra ut. Senaste ultraljudet gjordes för två och en halv vecka sedan och då såg man hjärtklaffen magsäcken och båda hjärnhalvorna men det är ju ingen garanti för att allt som ska finnas finns och att det som finns är som det ska. På ett sätt vill jag inte göra det men samtidigt så vill jag ju veta att mini mår bra där inne, att den lever är jag ganska säker på då jag kände den senast för nån timme sedan men oron är ju i alla fall så enormt stor. Jag hoppas att allt ser bra ut och att ultraljuden efter detta inte blir lika jobbiga…

Ultraljud – igen

Idag var vi och gjorde ett snabbt ultraljud hos vår läkare. Både Petra och jag har velat fram och tillbaka om vi ska göra ett nu innan vi åker till fjällen eller inte och igår kväll när vi hade lagt oss så bestämde vi att det skulle vara väldigt skönt att få göra ett och se att den lille där inne mår bra. Var så sjukt nervös, som vanligt, och det var så skönt att se det lilla fostret röra sig där inne. Jag har även börjat känna den väldigt svagt och jag tror att den kan ha blivit lite upprörd över ultraljudet för jag kände den verkligen jätte mycket sen när jag satt i väntrummet inför blodprovstagning. Det är ju inte direkt sparkar jag känner men känner ändå att det är nåt där inne, skönt att få det bekräftat också. Moderkakan låg högt upp och i bakvägg så det känns också jätte skönt, det betyder att jag kommer att börja känna denna lilla krabat mycket tidigare (uppenbarligen) och det känns ju skönt för Noa kände jag ju först efter vecka 20 nån gång. Nu är det ju lite annorlunda att vara gravid andra gången för man vet ju mycket mer vad man ska känna och så och därför är det väl också lättare att veta att det är just fostret man känner. Känns så skönt att det ser bra ut och nu finns det väl egentligen ingen anledning till att vänta med att berätta, även om det tar emot lite granna…