Etikettarkiv: tankar

Vardag – igen

På måndag börjar Petra jobba igen efter att ha varit ledig i nästan fyra veckor. På ett sätt är det skönt att det blir vanlig vardag igen men samtidigt är det ju lite trevligt att vara hemma alla tre. Petra börjar dessutom nytt jobb på måndag och kommer då förmodligen inte kunna flexa som förut och komma hem tidigare på samma sätt som tidigare. Där hon jobbade innan var arbetsveckan något kortare än vad som är brukligt och sen var de inte jätte noga med att man var där ett visst antal timmar utan snarare att man gjorde det jobbet man skulle göra.

Det har varit skönt att kunna ringa och säga att hon måste komma hem tidigare en dag om Elliott har varit jobbig eller om man av andra anledningar inte riktigt orkat med. Det blir det slut med nu. Petra kommer att jobba som konsult vilket kan betyda att hon måste anpassa sig väldigt mycket, förhoppningsvis har de fortfarande flextider så hon kan börja tidigt för att vara hemma i hyfsad tid. Arbetsgivaren (konsultbolaget) är dock väldigt familjevänliga och det känns som att de kommer att ha förståelse för om man behöver flexa lite någon gång (eller vara hemma). Hon kommer dock även fortsättningsvis att vara föräldraledig en dag i veckan vilket är skönt, förhoppningsvis kommer detta att innebära att jag kommer att kunna avsluta mitt examensarbete. Kanske behöver Petra ta ledigt någon eller några hela veckor också så jag kan fokusera lite mer på studierna och hinna klart utan att behöva sitta varje stund vi är hemma alla tre tillsammans. Petra vill inte vara ledig mer än en dag i veckan då hon tycker det är svårt att fokusera då så antingen är hon helt föräldraledig eller bara en dag i veckan så vi får väl se hur det blir senare när det börjar bli dags för mer studier. Just nu håller jag på med min sista rest från när jag var gravid med Noa och den är fan inte lätt att göra, dels är motivationen inte direkt på topp men framförallt är texterna sjukt svårlästa… Största anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att slippa läsa texterna för en stund…

Så ont i hjärtat

Är i en period nu då jag tänker extra mycket på Noa det har nog dels med julen att göra men även att det inte är allt för långt kvar till han skulle ha blivit två år. Jag kan verkligen inte fatta det, TVÅ ÅR… Jag kan väl inte riktigt fatta att jag har en död son heller, det känns så sjukt att vår första lilla bebis dog, ett litet barn som aldrig fått uppleva en dag utanför magen.Vilket öde, ligga i magen i nio månader för att sedan dö på målsnöret.

Jag bara saknar honom så extremt mycket, jag vill ju bara att han ska vara här också. Jag vill ha båda mina pojkar här men självklart är jag helt överlycklig över den lilla killen som vi har här vilket också på sitt sätt känna obegripligt men ändå lättare att greppa än att man har en son som borde få blivit två om några månader.

Jag har fortfarande extremt svårt att se nyfödda bebisar, det hugger till varje gång. Jag vet inte varför det är så även om det självklart har med Noa att göra för hur mycket tid som än passerar så kommer Noa alltid att vara en liten bebis då han aldrig fick något mer. Jag tror även att det kan ha en viss betydelse att vi var på Neo i nästan tre veckor med Elliott och att hans start i livet var jobbig, inte så mycket för honom mest för oss, så vi har inte riktigt fått den där upplevelsen som man ”ska” få när man får sin lilla bebis, trotts att vi fått två små bebisar.

En person som står mig väldigt nära är gravid och många känslor kring min egen graviditet med Elliott kommer tillbaka, den här personen fick ett missfall under sin första graviditet och har haft svårt att åter bli gravid och så många av de känslor som hon nämner känner jag igen. Dels innan hon blev gravid (via IVF denna gång) och sen nu när det är tidigt i graviditeten så är hon så klart orolig för missfall. Hon bor också i ett annat landsting än vad jag gör och där har de andra ”regler” än här, de får bland annat gå över mer än två veckor och de tar ingen hänsyn alls till att de blev gravida via IVF vilket man gör här i Stockholms län. Hon ville gärna göra ett tidigt ultraljud vilket barnmorskan förstod och skrev en remiss men förmodligen godkänns inte remissen och hon kommer då att få vänta till rutinultraljudet. Här får alla göra KUB utan några större krusiduller där hon bor kostar det 1500 om man är under 35 (vilket hon är).

Nu kom jag lite ur spåret det jag ville med det var att det nästan känns som att man återupplever graviditeten igen och jag börjar undrar om jag orkar gå igenom en till. Sista veckan med Elliott var fruktansvärd och även tiden innan var väldigt jobbig. Att Elliott dessutom hamnade på Neo och allt som har med det att göra gör ju inte saken lättare. Det är många tankar som snurrar i huvudet just nu och jag tror inte att det kommer att bli en till bebis i det här huset på ett tag i alla fall men samtidigt så vill jag/vi inte vänta för länge. Dels för rädslan men även för åldern, inte för att jag är jättegammal men ändå tillräckligt för att veta att vi kanske inte ska dra ut allt för mycket på det. Någon gång under våren ska vi i alla fall träffa ”vår” läkare och prata lite då vi förlorade vårt första barn och vårt andra barn hamnade på Neo. Vi vill gärna ha samma donator så vi ska prata lite med läkaren om det då Elliotts förstorade hålrum kunde ha någonting med att mina blodkroppar attackerade hans eller nåt sånt (detta var dock inte så troligt men ingenting de ändå helt kan utesluta). De kan testa detta redan i vecka fem i graviditeten och man får då äta medicin under hela graviditeten för att förhindra detta men det kanske kan räcka med de orosmoment som redan finns där…

Ännu ett inlägg om julen

Jag vet att jag tjatar men det är så nu, det är nästan jul och det ”tjatas” ju om julen överallt.
Varje år så brukar vi fira jul hos mina föräldrar på dagen och sen har vi åkt till Petras familj och firat, mina föräldrar, då i första hand pappa, brukar i god tid fråga hur vi ska göra på julen och säga hur de ska fira men i år har han inte sagt ett knyst. Vafan betyder det? Okej verken jag eller Petra vill fira jul framförallt inte med hela min släkt vilket det brukar bli när vi är hos mina föräldrar men man kan väl i alla fall ta upp det, precis som man tar upp det varje år. Jag blir bara mer och mer besviken på mina föräldrar, jag förstår inte hur man kan bete sig på det sättet mot sitt barn, nu syftar jag inte på julen utan bara i stort, har knappt hört något från dem alls och pappa vill framför allt inte prata om Noa. Min mamma har ringt en gång, EN, och frågat hur det är, inget mail eller någonting. Okej att vi inte pratar så mycket om saker i vår familj men det här är inte vad som helst mitt barn hör dött!
Jag har bara sån stor lust att skita i hela min familj, förutom syrran då, för ingen annan verkar ju bry sig. Jag känner mig bara så sårad och jag vet inte om de förtjänar att träffa Noas syskon sen i framtiden för om de inte bryr sig om Noa varför skulle de då bry sig om han syskon???

Jag tänker väl för mycket som vanligt men det är svårt när man sitter hemma och är ganska uttråkad och saknar sin son, det närmar sig jul och man börjar än mer analysera vad andra personer har gjort och inte gjort i ens liv. Jag är så glad att vi har Petras familj och även om vi inte pratar om Noa jätte mycket med dem så känns det i alla fall som att de bryr sig och kan prata om honom om vi vill…

Jag saknar min lilla Noa

Idag har jag tänkt extra mycket på min lilla Noa, jag har tänkt på när han kom ut, hur liten han såg ut och hur varm och mjuk han var. Jag har tänkt på hur hemskt det är att det som kanske hade kunnat rädda hans liv var mer forskning. Jag har tänkt på hur stört det är att folk ger råd till föräldrar som är helt befängda. Jag har tänkt på Noas syskon, de som han en dag kommer att få. Jag har tänkt på Noa så hela min kropp värker. Jag har tänkt på hur han skulle ha varit med oss idag när vi var i Täby och handlade skor. Jag har tänkt på hur han skulle ligga och sova i sin vagn när jag grävde upp rosorna på baksidan.
Jag har hela dagen tänkt på världens sötaste lilla kille. Min älskade och oerhört saknade lilla Noa. Jag har tänkt på dig hela dagen!