Etikettarkiv: spädbarnsfonden

Två år – Noas dag

Idag borde vi fått fira en tvåårig liten kille men istället får vi fira en ängel. Förra året, inför Noas ettårsdag, så pysslade jag lite. Jag gjorde klart minnesboken som vi börjat skapa redan några veckor efter att Noa hade fötts. I år ska jag också pyssla lite, har köpt lite vårblommor (som dessvärre måste stå i förrådet för det är för kallt ute) som jag tänk sätta i en kruka (om jag hittar någon den jag tänkt ha har frusit fast på altanen) och sen har jag börjat på en tavla som aldrig blev klar. Tycker det kan vara en fin tradition att pyssla lite på (inför) Noas födelsedag, en tradition som jag hoppas lilla Elliott också kan uppskatta i framtiden. Idag är Noas dag.

Jag har även startat en insamling till minne av Noa, hoppas den får lite mer bidrag än vad som finns nu. Det är via Solvända som insamlingen sker. Vi satte även in ett bidrag direkt till Spädbarnsfonden nu i samband med Noas tvåårsdag. Vi har råd att vara lite givmilda och då tycker jag även att vi kan vara det, jag tycker inte att man ska känna sig tvingad att skänka pengar om man inte har råd.

Det är väldig skillnad på årstiden nu och för två år sedan. När Noa föddes så kom våren men nu är det fortfarande vinter och flera minusgrader, det känns konstigt och nästan lite fel. Jag hoppas det fina vädret håller i sig och att det förblir vindstilla så vi kan släppa iväg lite lyktor.

Nu hinner jag inte skriva så mycket mer, snart är det bebissim…

Älskade Noa saknaden efter dig är enorm!

En sån där jobbig dag

Idag har det varit en jobbig dag, en extremt jobbig dag och allt är Bauhaus fel… Eller kanske inte… Blev lite irriterad för att vi var tvungna och byta till en mindre gastub för att den vi köpt inte fick plats (trots att killen i butiken sagt att den skulle passa). Efter det så gick det i störtloppsfart utför och jag grät och mådde pissdåligt, ibland är det svårt att känna meningen med att leva och ibland längtar man tills den dagen då Noa får ett levande och friskt syskon (eller det längtar man väl alltid till även om det ibland känns oerhört långt bort).
Bäst av allt hade det ju varit om lilla Noa fick stanna kvar hos oss, känns så surt att det förmodligen var moderkakan som var boven i dramat… Läste i spädbarnsfondens tidning att det inte finns några belägg för att bebisen ska röra sig mindre mot slutet av graviditeten, detta känns ju surt då jag tyckte att Noa rörde sig mindre sista veckan. Vi hade dock en koll som jag var på och då var ju hans hjärtljud helt normala så det hade förmodligen inte gjort nån skillnad. Tycker dock att man borde ha vetenskapliga belägg för såna saker som man går ut med i sjukvården annars ska man uttryckligen säga att det inte finns någon vetenskap bakom det…
Jag kan ju aldrig veta om det hade räddat Noas liv om jag åkt in på måndagen för att det var mindre rörelser (eller inga alls) men jag intalade mig själv att det var normalt eftersom att jag hade hört det så många gånger, att de rör sig mindre närmre förlossningen… Förmodligen hade det inte gjort någon skillnad men jag kommer aldrig att få veta om det hade gjort det eller inte…
Jag vill inte behöva tänka på sånt men det går inte att låta bli, det går inte att låtabli att analyser allt och skylla på sig själv ibland och undrar vad man själv kunde ha gjort…

Idag verkar det även som att Petra har haft en jobbig dag, hon grät ganska mycket nu på kvällen. Det känns jobbigt att se den man älskar så ledsen men samtidigt så känns det bra att se henne gråta i bland så jag vet att hon inte stänger känslorna inne. Vilket jag i och för sig inte tror att hon gör men gråta behöver vi nog alla göra emellanåt när något så ofattbart som detta har hänt…