Etikettarkiv: sorg

Jobbiga stunder

Ibland så överumplas jag av sorgen oftast bara för en liten kort stund och oftast kanske inte helt oväntat. Idag städade vi ut ett skåp och i det skåpet låg en sån där fylla i bok där man fyller i saker om barnets föräldrar och första tid i livet. Det var Noas och jag frågade Petra vad vi skulle göra med den och öppnade den. I den var typ två saker ifyllda innan han föddes och det blev helt plötsligt så jobbigt. När jag tänker på honom så tänker jag ju på honom som död men när jag skrev det där i boken så var det ju vår lilla ”It” som levde och som vi längtade så efter att få träffa.

Sorgen efter Noa finns så klart där, alltid, men livet har gjort att den inte längre är så påtaglig. Jag tänker så klart på honom och kanske än lite mer nu när vi närmar oss födelsedagen och många andra som var gravida samtidigt börjar fira sina fyraåringar. Oftast när jag tänker på honom så är det flyktigt och ytligt eller vad man ska säga. Mer att vi skulle ha haft ett barn till och kanske inte så mycket på honom. Men ibland så tänker jag lite mer på honom och tänker på hur han skulle vara, vad han skulle göra och hur det skulle vara att ha en fyraåring.

2-månader, värmerekord och tygblöjor

Det blir inte mycket skrivet här nu för tiden, att ha två små barn tar mycket tid och kraft. Jag undrar lite vad vi gjorde innan vi fick barn, man måste ju ha haft oändligt med tid då.

Lilla Dante har hunnit bli två månader och jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket som har hänt på tre år. För tre år sedan hade det precis hunnit gå fem månader sedan vår första lilla son föddes och den enda lilla ljusglimt som fanns var vårt bröllop. Nu tre år senare önskar man att man då visste att vi faktiskt skulle få två barn till – levande och att man skulle sitta och känna att livet faktiskt är ganska bra. Självklart saknas Noa och självklart skulle han ha varit en del av våra liv men trots att han inte är det så finns lyckan här. För självklart kan man bli lycklig även om man bär på en stor sorg man måste ”bara” bearbeta sorgen först.

Elliott är väldigt känslig just nu och då framförallt när det gäller Petra, som är hans favoritförälder sen ett år tillbaks (lite frustrerande). På semestern har han hängt efter henne som en svans och hon måste alltid följa med honom vart han än ska gå eller göra. Försöker jag göra något, vad som helst, så blir han tokig och det är bara mamma-Pittra som ska göra allt vilket så klart är sjuk frustrerande för både mig och Petra. Petra var lite less efter fyra veckor. Förra veckan började Petra jobba och Elliott på dagis igen och det gick så där. Elliott hade dessutom precis varit sjuk och det var svårt att veta om han var sjuk eller bara gnällig så det det blev bara två dagar på dagis förra veckan (vi har gått ifrån att kalla det förskola till dagis då det är enklast för Elliott). Igår när jag både lämnade och hämtade så blev det tårar så lite känsligt är det (inte för att det var jag som lämnade och hämtade utan för att det var jobbigt för honom). Så här i efterhand känns det inte helt smart att ha en vecka semester till nu (nästa vecka) när han börjat dagis igen men tanken var att vi skulle åka bort den veckan men det blir det inget med. Elliott skulle säkert få gå på dagis då och Petra skulle kunna spara semestern till senare fast samtidigt så har Elliott bara varit hemma fyra veckor i sommar så känns som att han kanske ska få vara hemma och ledig lite mer. Nästa sommar hoppas jag att vi kan ta lite mer semester, då är ju även Dante lite äldre och det blir därför enklare att åka bort. När de bara är några veckor så är det så mycket man ska tänka på. Värmen (som har varit otrolig denna sommar), solen, vinden, regnet, ja allt. Det är även därför vi inte åker någonstans nu. Jobbigt om man måste sitta inne för att det blåser hela tiden och så har man en tvååring som man ska roa vilket är mycket lättare att göra hemma.

Vi var på Kolmården två dagar och lyckades självklart pricka in värmerekordet för landet denna sommar 32 grader just när vi var där. Det gick faktiskt ganska bra men jag hängde mycket vid barnvagnen och Petra fick hänga med Elliott, det har blivit lite väl mycket så nu men jag tror det blir ganska naturligt när man ammar ett barn. Stor nackdel på Kolmården är att det är många ställen som man inte får ta med sig barnvagnen och har man då en bebis på bara några veckor så blir det lite krångel sen att vi dessutom hade en fullproppad vagn som vi inte ville ställa ifrån oss är en annan sak. Det var i alla fall skönt att få komma iväg lite även om det inte var så billigt. Bodde på vildmarkshotellet och då ingick inträde och frukost men 3500 är lite dyrt ändå (för barnen var det gratis så det där priset var för två vuxna). Men vi har inte åkt någonstans mer än just dit så då kan det ändå kännas okej. Nästa vecka när vi har semester igen tänkte vi försöka gå på Skansen, om vädret tillåter, annars blir det nog fjärilshuset och lite annat som man kan göra inomhus. Jag hoppas på en lite lagom varm vecka, utan för mycket blåst. Jag mår inte jättebra när det är runt 30 grader, jag älskar värmen men klarar inte riktigt av den. Jag blir illamående och snurrig vilket känns väldigt obehagligt framförallt eftersom att jag tidigare haft solsting. När man ammar och det är så otroligt varmt så känns det som att man kan dricka konstant och ändå få i sig för lite vätska vilket är lite jobbigt.

Jag har börjat använda tygblöjor på Dante och ja det är jag som börjat med det. Petra vägrar. Jag var lite inne på det innan Noa kom och även innan Elliott kom men det blev aldrig något av det mest för att Petra är så himla anti. De är ganska dyra i inköp men jag började med Imse Vimses allt-i-ett (AIO) blöjor och gillade dem så köpte några till de är dock väldigt tjocka. Sist köpte jag även en one size-blöja, även den från Imse Vimse, de är även så kallade allt-i-två blöjor. Eftersom att jag bara köpt ett par av dessa så har jag inte hunnit utvärdera dem så mycket ännu men de består av två inlägg som man kan knäppa ihop. När man har en liten bebis ska det räcka med det lilla inlägget och då blir blöjan ganska liten och smidig, typ som en vanlig blöja. Det funkade hyfsat första gången, tanken är att man ska kunna använde ytterblöjan till fler byten men den blev blöt när jag bara använde ett inlägg. Vad det beror på vet jag inte och därför vill jag inte göra en bedömning av den ännu. Blöjorna/inläggen blir dessutom bättre efter några tvättar då uppsugningsförmågan blir bättre då så kan mycket väl vara så att den behöver några tvättar innan den fungerar perfekt (jag har faktiskt märkt skillnad på AIO-blöjorna redan). Jag kör även långa tvättprogram så här i början (förtvätt och extra sköljning). Idag har jag gett mig på vikblöjor och använder då ytterblöjan från Imse Vimses one size-blöja och det verkar fungera bra. Den blir dock väldigt tjock den med men så otroligt mycket enklare det var med vikblöja än vad jag kunnat tänka mig. Känns även väldigt praktiskt när man har en bajsmaskin då vikblöjor torkar sjukt fort och man slipper ett sopberg. För det är ingen gång man gör av med så mycket sopor som när man har blöjbarn och jag gillar inte det alls.  Att det dessutom är sjukt mycket kemikalier i vanliga blöjor gör väl än mer att jag egentligen uteslutande skulle vilja köra med tygblöjor (på båda barnen). Jag skulle verkligen vilja prova fler sorter men som sagt det är väldigt dyrt att köpa in dem och hittar jag några nu som passar så kör jag nog på dem. AIO-blöjorna från Imse Vimse räcker ju bara upp till åtta kilo och då kanske jag tittar på någon annan sort igen, får se då. Eventuellt kommer jag även att testa poops blöjor men jag vet inte riktigt, de är allt-i-ett blöjor som är one size och har ett ganska överkomligt pris. Men gillar jag det här med vikblöjor så ska jag nog köpa mig några riktiga sådana från tygblojan.se (billiga och ekologiska) och sen några snappis och  om jag gillar Imse Vimses one size-blöjor så köper jag nog några sådana och använder dem även till vikblöjor (för man behöver en ytterbyxa till vikblöjorna). Fördelen med one size-blöjorna är att jag även kan använda dem till Elliott på helgerna när han är hemma. Med de blöjorna känner barnet när det blir blött och blir förhoppningsvis blöjfria fortare så det är en stor anledning till att jag vill köra det på Elliott också. Jag köpte ett fyrpack med byxblöjor (även dessa från Imse Vimse) som är till för barn som pottränas och visar lite intresse för sånt, vilket Elliott har gjort, tyvärr klarar de alldeles för lite kiss för att de ska fungera på Elliott just nu och därför tänkte jag att man kanske skulle köra på tygblöjor hemma på honom. Byxblöjorna ska typ klara en ”olycka” men tveksamt om de klarar en ordentlig olycka när det gäller Elliott. Tror att ett problem är att de inte sitter tillräckligt tight kring låren så det hinner läcka där innan byxan sugit upp allt. De verkade funka lite bättre efter ytterligare en tvätt så kanske blir de ytterligare lite bättre efter några tvättar till. De verkar till viss del göra sitt jobb i alla fall, de två gånger som han haft sådana på sig har han på kvällen velat gå på pottan utan att vi ens har frågat och det är ju det som är tanken med dem.
Det finns ju självklart nackdelar med tygblöjor också men jag tycker för vår del att de inte är så farliga. Den största nackdelen som jag ser det är det här med andningslarmet som vi har, det fests i blöjan och tygblöjor blir tjockare eftersom att de är gjorda av just tyg och inte massa konstiga kemikalier och sånt. I övrigt så tycker jag inte att det är så farligt. Jag tror att många tycker det är läskigt för att man måste ju ta hand om bajset men allvarligt talat så måste man väl ta hand om bajs ändå?! Okej det som hamnar i blöjan med vanliga blöjor är ju bara att hiva i soporna tillsammans med blöjan men med tygblöjor så måste man ju på ett eller annat sätt ta hand om själva bajset. För mig är detta inget stort problem framförallt inte på en tvåmånaders. Så länge man bara ammar (eller ger ersättning) så kan man bara spola av blöjan i kranen och låta bajset försvinna ner i avloppet när barnen blir större är det en annan sak men då finns det engångsinlägg som man kastar ihop med bajset i soporna eller komposten (alltså lika enkelt som med en vanlig blöja) har man skötbordet vid toaletten kan man istället ”skaka ner” bajset direkt i toaletten och spola iväg det (då ska man dock inte använda engångspapperna då dessa kan orsaka stopp). Har man inte en egen tvättmaskin så är det helt klart krångligt med tygblöjor då man ska tvätta dessa minst var tredje dag (förmodligen för att de ligger fuktiga och därför inte ska hinna mögla) men för mig är detta inte ett problem då jag bor i hus och har tvättmaskin. Tygblöjor behövs även bytas oftare men man kan köpa extra inlägg på natten (vi använder än så länge vanliga blöjor på natten). Med en liten bebis märker man nog inte så stor skillnad då de har en tendens att bajsa i tid och otid och är man van från att de är små att byta blöjan ofta så tänker man ju inte på det när de blir lite äldre. I det stora hela blir det nog i alla fall färre blöjbyten med ett barn som använder tygblöja än med ett barn som inte gör det då barn som använder tygblöja har en tendens till att bli blöjfri tidigare även om man inte kör mer potträning än vad andra föräldrar gör. Använder man tygblöja tillsammans med EC så kan man ha ett blöjfritt barn väldigt tidigt. Kanske kör jag det med Dante, får se, i sånt fall blir det senare när han kan sitta på pottan själv. Ser jag att han ska kissa så brukar jag försöka hinna hålla honom över hon bredvid skötbordet men annars får det vara för tillfället. Blev ett långt inlägg om tygblöjor men jag är lite i tankar kring det just nu och eftersom att Petra är så anti så får jag skriva om det här istället. Jag hoppas på att även hon kan inse att det inte är så farligt, hon har ju trots allt tagit hand om Elliott när han har varit helt nerbajsad vid fler än ett tillfälle och det har ju gått bra det är ju dessutom jag som tvättar så jag har lite svårt att se problemet men men. Kanske är från henne Elliott har fått sin envishet 😉

Så oerhört tungt

Jag sitter här och gråter, mer än vad jag gjort på länge. Jag påminns om min lilla son som skulle ha varit min stora son. Jag längtar efter honom och jag saknar honom. Livet har gått vidare men saknaden finns alltid där. Rädslan för att behöva uppleva ett förlorat barn igen finns alltid där. Vissa dagar är jobbigare än andra, vissa dagar vill jag bara krama den lilla pojke som vi har haft turen att få ha hos oss. De flesta dagar vill jag bara att bebisen i magen ska vara här så jag slipper ångesten och oron i graviditeten. Känslorna är delade, jag vill ju inte att bebisen föds redan nu (om den inte måste) men samtidigt så har jag vissa dagar svårt att förstå hur jag ska stå ut i över en månad till… Tänk om vi kunde få uppleva lyckan av ett friskt och levande barn till. Jag hoppas vi har den turen.

Min älskade Noa vad jag saknar dig. Jag undrar hur du hade varit. Jag saknar dig så!

De jobbiga dagarna

Tre år. I morgon är det tre år sedan vi fick det fruktansvärda beskedet att vår lilla bebis som vi väntade på hade dött där inne i magen. På måndag är det tre år sedan han föddes. En tillsynes perfekt bebis. En bebis som förmodligen hade fått fira sin treåsdag nu om jag då vetat vad jag idag vet. Jag har slutat tänka på ”tänk om” för det kommer aldrig att förändra någonting. För det mesta tycker jag inte att jag bär skulden för det som hänt. Det betyder inte att jag inte önskar att jag åkt in när fosterrörelserna minskade. Jag litade blint på vården. Förmodligen hade man då sett att det var lite fostervatten och därför satt igång mig. Det är en indikation på att moderkakan inte jobbar som den borde och det var ju väldigt lite fostervatten när Noa föddes. När de skulle ta fostervattensprovet (som de tar när en bebis har dött i magen) så fanns det nästan ingenting kvar. Läkaren fick leta och det var precis att han fick ut den mängd som de behövde och det krävdes muskelstyrka.

När de nya rutinerna införs (ultraljud vid 41+0) så är det bland annat fostervattensmängden de kollar på. Ser inte allt bra ut så blir man igångsatt. Jag tycker det är jätteskönt att de börjar med dessa rutiner och hoppas resten av landet tar efter för det räddar bevisligen liv och jag tror att vi idag hade haft en liten treåring här hos oss om dessa rutiner fanns då, i februari för tre år sedan.

Att får ännu mer bekräftat att Noa förmodligen hade levt om jag(vi) åkt in när jag märkte att fosterrörelserna gick ner känns självklart väldigt jobbigt. Att få höra av en läkare att de hade satt igång mig om de sett att fostervattennivån var låg känns jobbigt. Men jag vill veta.  Att jag inte har tänkt på det där med fostervattnet fören nu känns lite underligt men kanske var jag inte redo att tänka på det fören nu. Vår läkare från tidigare sa inte så mycket om fostervattnet och kanske för att hon inte tyckte det var viktigt. Viket det inte var för det fanns ju inget som kunde göras och hon visste ju att vid kommande graviditeter så har man en annan koll. Hon hade förmodligen svarat ärligt om vi frågat rakt ut och det är det viktigaste.

När vi var sist hos specialistmödravården så berättade vi för läkaren vad vår första barnmorska sagt och man såg verkligen på läkaren att hon tyckte det var helt otroligt. Den barnmorskan frågade rakt ut (vid flera tillfällen) om jag märkt av minskade fosterrörelser och hon sa flera gånger att det ska minska på slutet. Jag har inget ont om henne för det var ju så de lärt sig och det var ju den informationen som fanns överallt då. Skulle jag höra samma sak nu så skulle jag däremot reagera ordentligt för man borde som barnmorska vid det här laget veta så mycket bättre. Men det finns väl de som är envisa och tycker att de har ”bevis” för att det är så och därför fortfarande sprider falsk information. Det är säkerligen fortfarande bebisar som dör i magen på grund av den felaktiga information och det gör mig så förbannad. Är ett liv i magen, ett liv som med största sannolikhet skulle klara sig utanför magen, mindre värt än något annat liv? Ibland verkar det som att folk tycker det och det är för mig helt obegripligt. Tolka inte detta som att jag är abortmotståndare för det är två helt olika saker och inget som ska blandas ihop (vilket det ofta görs av just abortmotståndare).

Känns som att detta inlägg blev något annat än vad som var meningen men det är så mycket tankar runt den här tiden. Det börjar på ett sätt redan i februari, hade Noa kommit på tid så hade han ju varit ett februaribarn. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra på Noas födelsedag, jag vill göra något för att hedra honom men jag vet inte vad. I år verkar det blir så varmt som det var när Noa föddes så kanske jag kan göra något litet blomsterarrangemang och ställa ut. Ta fram lite lyktor och tända. Jag skriver jag för Petra jobbar och jag känner att jag vill göra något litet extra den dagen. Vi har ju ingen grav men en liten hörna som är meningen att det ska vara för honom. Den hörnan är väl inte vad jag hade tänkt och det kanske börjar bli dags att göra en ansträngning för att få den till någonting som jag/vi vill ha. Men ingen av oss är några trädgårdsmästare direkt så det är svåt

Nu måste jag sluta för jag har Noas underbara lillebror här hemma och han tycker jag är tråkig nu…

Hormoner, sorg och oro

Idag ligger tårarna nära till hands, gravidhormonerna har verkligen börjat komma ordentligt denna vecka. Tröttheten har också varit enorm och då ligger många känslor på ytan redan som det är. Jag har väldigt svårt att somna om på nätterna nu och jag är dessutom lite småsjuk och extra trött så just nu är det lite tungt. Sov drygt två timmar på dagen i går och var ändå helt död vid klockan sju.

Noas treårsdag närmar sig i ganska snabb takt och sorgen kommer över mig ibland och en dag som denna än värre. När hormonerna gör att jag gråter för nästan allt. Den där saknaden finns ju alltid med en men den blir ibland så oerhört stark och jag undrar hur han skulle vara. Hur han och Elliott skulle vara tillsammans. Jag tror att Noa skulle ha varit Elliotts idol.

Oron för den lilla i magen har blivit väldigt mycket starkare och det har nog flera förklaringar. Dels så närmar sig ju Noas födelsedag och då tänker jag mycket mer på det som hände med honom men framförallt så har jag börjat känna den lilla mycket mer och graviditeten känns helt plötsligt så mycket verkligare.

Jag skulle vilja skriva så mycket mer idag men är så extremt trött så jag orkar inte riktigt…

Med hopp om en fin alla hjärtans dag!