Etikettarkiv: skrika

Skämmer tydligen bort vår bebis

Jag är av den uppfattningen att vill bebisen ha mat så får den mat, den förstår ju inte att man faktiskt kan vänta en stund utan att dö och den är för lite för att lära sig det redan nu. Jag tycker inte heller att man ska tvinga bebisen att ligga kvar i vagnen eller vart den nu ligger om den uppenbart visar att den vill ha sällskap och vara med. Tydligen är det inte alls lika självklart för andra. Folk som är av en annan generation verkar helt och hållet vara av uppfattningen av att vi skämmer bort honom, att vi ska låta honom skrika om han äter ofta för då somnar han. Petras pappa nämnde något om någon femminutersmetod och jag kan ju bara tänka mig vad det är och nej jag tänker inte låta min bebis gallskrika i fem minuter innan jag plockar upp honom eller ger honom mat. Det har hänt att han vaknar på natten och vill ha mat och jag gått på toa innan, för att jag måste, men längre än så tänker jag inte sträcka det… Redan nu har jag börjat märka att han ändå har lite mer tålamod när han blir hungrig, och tro det eller ej, detta utan att låta honom skrika i flera minuter innan jag ger honom mat. Han förstår helt enkelt att maten är på gång bara han får komma till mig… Vill tillägga att vi inte plockar upp honom bara för att han gör nåt litet ljud ifrån sig (för det gör han hela tiden) men märker vi att han vill ha mat eller sällskap så missunnar vi honom inte det.

Min mormor berättade att när hon var ung och fick min mamma då var det väldigt strikt med hur man skulle göra. Min mormor var ung (21 år eller nåt sånt) och ”vågade” väl inte göra vad hon själv kände var naturligt. Man skulle mata var fjärde timme så vaknade bebisen efter två timmar och ville ha mat så var det bara att lyssna på sin gallskrikande bebis tills det var dags (eller den somnade av utmattning). Bebisen skulle strikt äta en viss mängd också och de hade till och med en våg som de vägde min mamma på innan och efter hon hade ätit, hade hon ätit för lite så var det bara att försöka tvinga i henne mer (kan ju inte varit lätt). När min mormor och morfar sedan fick sin moster (sex år senare) så körde de på att ge henne när hon var hungrig och sket i vågen och det var (självklart) mycket bättre…

Jag tycker det är lite jobbigt när Elliott vill äta hela tiden, vilket han stundvis vill, ibland hinner man knappt sluta innan han ska äta igen. Att folk dessutom då ska kommentera det med att ”han kan skrika lite” eller att man skämmer bort honom gör ju inte saken bättre. Bebisar äter olika ofta och olika mycket, så är det bara. Jag hoppas självklart att han drar ner lite på antalet amningstillfällen för det är extremt jobbigt när han vill amma en gång i timmen som han gärna gör vissa tider på dygnet (ibland hela dagarna) men jag tänker inte låta bli att ge honom mat om han är hungrig.

Det har varit lite jobbigt med allt matande, framförallt i början då jag hade väldigt ont av bristningarna i underlivet, så Petra har flaskmatat honom av utpumpad bröstmjölk lite då och då. Fortsätter Elliott på detta sätt så kanske vi även börjar ge honom lite ersättning mellan amningarna för att helt enkelt underlätta för mig, för att jag känner att jag ska orka. Det kanske blir lite bättre ju mer man lär känna honom och man själv kan skilja på om han faktiskt är hungrig och inte ”bara” har ont i magen eller bara är lite snuttig (vilket ofta är fallet).