Etikettarkiv: sjuk

En liten sjukling

Då har ytterligare en påsk passerat, inte för att det för mig på något sätt är jobbigt. Påsken är aldrig något jag har firat och inget jag direkt har brytt mig om. Mina föräldrar har alltid jobbat skift och även jag så påsken har inte ens betytt långledig för min del.

Den här påsken var det så fint väder och så går sonen och blir dundersjuk (inget farligt utan bara helt däckad). I fredags så kände vi inte igen honom alls och även om man blir trött av feber så kändes det lite konstigt att vår lilla kille inte orkade vara vaken mycket mer än fyra timmar och då inte gjorde annat än satt i soffan och kollade på Dora. När han hade tredagarsfebern så var han piggar med högre feber så vi blev lite oroliga och Petra ringde 1177 (Elliott hade dessutom ramlat dagen innan, två trappsteg med huvudet före så vi var lite rädda att det hade något med saken att göra). Han som svarade på 1177 gjorde inte direkt oss lugnare utan snarare tvärt om, han sa att barn som var under två år alltid skulle undersökas av läkare om de haft feber i mer än ett dygn utan andra symtom (vilket vi aldrig har hört förut) han hade inte heller koll på öppettider för närakuten och närmsta barnakuten utan sa helt fel till oss. När vi åkte in till barnakuten (närakuten var stängd) så tyckte läkaren att vi åkt in i onödan även om det nu visade sig att han hade medelhög snabbsänka och hon var inte alls imponerad av 1177 och än mindre det råd vi hade fått. Vi fick komma tillbaks dagen efter för att lämna in ett urinprov och ta ny snabbsänka, som hade stigit ganska mycket utan att de hittade vad som var fel så vi fick åka hem och komma tillbaks dagen efter för att ta snabbsänkan igen och då var den densamma som dagen innan. Läkaren såg då vita prickar i halsen och testade för streptokocker och sen för körtelfeber, vilket det inte var, så han har förmodligen haft ett virus som heter adenovirus och som inte är så kul första gången man får det. Jag tycker det är extremt jobbigt när han blir så dålig och är alltid rädd att det ska vara något farligt vilket jag tror ligger kvar delvis från när han låg på neonatalen och det faktiskt var värre än vad de trodde från början men sen visade sig inte vara så farligt. Sen har vi ju faktiskt förlorat ett barn och det kommer ju alltid att följa med en. I måndags mådde han i alla fall bättre så då var vi hos Petras föräldrar lite och igår fick Elliott också vara hemma för det kändes som att han behövde vila lite mer och inte springa runt på förskolan och busa hela dagen.

Det är lite jobbigt att ha oro för sin levande son samtidigt som oron för det ofödda barnet i magen växer. Jag tror ibland att den ena oron göder den andra så det ibland nästan blir ohållbart. Lägg till lite graviditetshormoner till det så kan ni ju tänka er att det inte alltid är så kul.

Det är drygt sex veckor kvar till igångsättning och på ett sätt känns det nära men eftersom att oron ökar, vissa dagar ganska lavinartat,  så känns det även väldigt långt bort. Jag tycker även att det är lite jobbigt att vi inte får träffa samma läkare varje gång vi ska till specialistmödravården utan ibland får träffa helt nya läkare. Det bästa skulle ju varit om vi kunde ha haft samma läkare som graviditeten med Elliott men hon är ju föräldraledig så det blir ju då jättesvårt. Jag hoppas att de sista veckorna inte blir allt för jobbiga och att vi inte behöver sitta på obstretiskamottagningen allt för mycket (dit vi åker om jag blir orolig på dagtid).

Sjuk och fått ”blodspengar”…

I tisdags så kände jag mig ganska hängig och illamående, gör det vissa dagar, och när Petra kom hem så spydde jag som en gris. Fick en fruktansvärd huvudvärk direkt efter det och blev allmänt borta så Petra blev orolig och tyckte vi skulle åka in, jag mådde skit och ville bara ligga kvar så hon ringde till vårdguiden istället och fick där rådet att åka in till gynakuten. Sagt och gjort. Efter lite turer och diverse undersökningar så åkte vi hem efter ungefär fem timmar med order om att komma tillbaka om jag blev sämre. Åkte hem och sov nån timme eller två och jag vaknade med en jätte ond ryggsmärta, försökte hålla mig kvar i sängen tills klockan 06 (då de ville ha ett urinprov där urinet legat i minst fyra timmar) vid halv sex gick jag upp och vi åkte in till gynakuten igen. De tog lite nya prover och hade tanke på att lägga in mig men vi bestämde oss för att se om proverna var bättre eller sämre. Proverna visade att jag var på bättringsvägen så jag fick lite dropp då jag inte fått behålla mycket mer än ett halvt glas vatten det senaste dygnet. Vår läkare (som vi går hos via specialistmödravården) kom förbi och hon trodde det var maginfluensa och att jag förmodligen skulle bli bättre då de oftast inte håller i sig i mer än 24 timmar. Spydde dock igen i går kväll men känner mig återigen bättre och hoppas att jag får behålla det jag har ätit idag… Jag fattar inte hur jag lyckas bli sjuk hela tiden, är de få människor som jag träffar alla sjuka eller vad är det frågan om? Jag hoppas att det var vanlig magsjuka för man blir ju så orolig för den lille där inne. Det ska ju väldigt mycket till om den lille i magen ska bli smittad men när det gäller just maggrejer så blir man ju lite extra orolig. Mini verkar dock ha varit pigg under hela den här magsjukan (eller vad det nu var) så jag känner mig ganska lugn. Dock typiskt att man ska bli magsjuk när jag kämpar så hårt med att få i mig mat som det är. Jag väger fortfarande mindre nu än vad jag gjorde vid inskrivning på MVC trotts att jag bara gått ner två till tre kilo denna gång. Jag vet ju att fostret tar det den behöver men jag behöver ju också mat och jag kan inte låta bli att bli orolig när jag inte kan äta ordentligt. Är rädd för att mini ändå inte ska få i sig allt de den behöver för om jag saknar nån viktig mineral eller vitamin så kan ju inte mini heller få det…

Jag vet inte om jag skrev om att jag via jobbet hade en gravidförsäkring som jag av en ren slump fick reda på. Fick i alla fall en ganska ”saftig” utbetalning i förrgår från den försäkringen, har dock extremt svårt att på något sätt glädja mig över de pengarna, det känns lite som blodspengar. De pengarna vi fick från vårt privata försäkringsbolag ska vi köpa lite saker till Noas minneslund men det var en större summa vi fick nu och om vi skulle använda även de pengarna till det så skulle Noas minneslund kanske bli lite överdriven. Det står i försäkringsutbetalningen att pengarna ska gå till begravningen och jag undrar hur fan jävla mycket lägger folk på begravning, är inte det mesta gratis (eller ja betalt via skatten). Nu fick vi i och för sig kistan av Danderyds kvinnoklinik och vi fikade hemma men vi kollade på lokal och det skulle kosta 2000 kronor plus fika eller mat men det blir ju inga jätte summor ändå. Vill man ha begravning i kyrkan så är man väl förmodligen med i kyrkan och då ingår det väl i den medlemsavgiften?! Jag känner mig nästan lite snål när vi inte direkt kostade på något på Noas begravning, men vi gjorde ju det vi kände var rätt. Jag skulle vilja ha precis likadant den dagen jag dör, det var så lagom och avslappnat trots det jobbiga som hade hänt och vi gjorde ju det precis som vi ville ha det. Vi har i alla fall bestämt att vi ska skänka lite av pengarna till Spädbarnsfonden på Noas födelsedag och sen ska vi lägga det mesta av de andra pengarna på våra kommande barn och då känns det på något sätt inte lika ”girigt” längre. Det känns ju även skönt att inte känna att man behöver snåla på Noas hörna för att man har ont om pengar så jag försöker se det positiva i pengarna.

Sjuk och ett nytt år

Inte nog med att jag har fått halsfluss, vilket jag inte har haft på säkert 20 år, jag har även nån annan skit och hostar som bara den. Har i alla fall fått hostmedicin och penicillin så det är väl bara att hoppas att man blir frisk snart, börjar bli lite tjatigt nu efter snart fyra veckor av sjukdom. Det är väldigt drygt då jag hoppats på att jobba ikapp det jag har missat i min distanskurs men nu är det tvärt om, ligger jätte efter och har två veckor kvar av kursen. Känns mycket jobbigt.

Har funderat lite på hur man skulle kunna sammanfatta 2011 och jag vet inte om det finns något bra sätt. På ett sätt var året det värsta året i mitt liv men samtidigt så fick jag mitt första barn och jag gifte mig. Det enda jag kan säga är väl att jag hoppas att 2012 blir det året då jag hittar tillbaka till lyckan igen. 2011 är till stor del är ett svart hål som jag vill lämna bakom mig och jag tar med mig de stunder som faktiskt innebar lite lycka. Jag tar med mig stunden som jag fick se min son för första gången och sedan hålla honom i min famn. Jag tar även med mig minnet av när vi stod i Sigtuna rådhus och gifte oss. Jag tar med mig de minnena och beger mig in i 2012…

Julen är äntligen över

Vi överlevde julen även detta år även om det var tungt, det är väl tur att man är uppvuxen med att bara fira jul just på julafton och inte hela julhelgen. Julafton var jobbig, jag låg typ och grät hela dagen, hade ingen större lust att åka iväg någonstans men tog mig samman och vid femtiden var vi hos Petras syster med familj. Det var faktiskt ganska skönt även om det är tre barn där som gärna ska slita i varje julklapp så gick det bra. Petras syster hade gjort jätte fina halssmycken till oss i silver, varsitt hjärta med Noas namn i, utan tvekan den finaste julklappen. Efter all klappöppning så tände vi kinesiskalyktor och släppte iväg för Noa det kändes fint. Det blåste en del så en av lyktorna fastnade i ett träd, kanske tur att det inte är sommar och jätte torrt ute.

Är sjuk igen, tredje gången på lika många veckor, så ska till läkaren och kolla så det inte är nåt annat än bara en vanlig förkylning, börjar bli smått less på halsont och hosta nu…

I Vemdalen

Är i Vemdalen nu, vi åkte en dag senare då jag kände mig lite bättre. Hostar dock som bara den fortfarande, känns som att jag snart inte har några lungor kvar och täningsvärken i magen är inte heller att leka med.
Det är riktig vinter här, mycket trevligt, och idag ser man faktiskt solen där emellan molnen, det snöade nog nästan två dm i går så mycket snö är det. Ska det vara vinter så ska det vara så här!
Petra är ute och åker bräda och jag sitter inne och gör skolgrejer, försöker komma i kapp då jag legat långt efter fram tills nu. Det är bra med lite miljöombyte och det är bra när det inte finns lika mycket annat skit att göra som hemma, det är lättare att koncentrera sig på det som ska göras.

Vi har förövrigt bestämt hur vi ska göra i jul, inget är hugget i sten men förmodligen så åker vi till mina föräldrar på kvällen innan julafton (det är lite tradition) äter nygjord julskinka och umgås lite med min familj. På julafton så är vi hemma på dagen och åker över till Petras syster med familj lagom till maten och kanske stannar ett tag för lite julklapps öppning (ungarna får så mycket julklappar så tror inte vi, jag, pallar att stanna där tills allt sånt är klart. Petras mamma har köpt någon slags ”Thailykta”, vet inte vad det är trotts att jag varit i Thailand ett otal gånger, som vi ska tända för Noa på julafton och som flyger iväg. Låter jätte fint och säker mycket bättre än att släppa iväg ballonger som är mycket farligt för djur och jag tycker därför att detta är ett otyg som man borde sluta med.

Jag hoppas och tror att vi även kommer att komma helskinnade ur denna jul, vi har mjukstartat lite genom att titta på den underbar julkalendern ”expedition julklapp” på femman, helt underbar och lite julkänsla får man ju av den.