Etikettarkiv: semester

2-månader, värmerekord och tygblöjor

Det blir inte mycket skrivet här nu för tiden, att ha två små barn tar mycket tid och kraft. Jag undrar lite vad vi gjorde innan vi fick barn, man måste ju ha haft oändligt med tid då.

Lilla Dante har hunnit bli två månader och jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket som har hänt på tre år. För tre år sedan hade det precis hunnit gå fem månader sedan vår första lilla son föddes och den enda lilla ljusglimt som fanns var vårt bröllop. Nu tre år senare önskar man att man då visste att vi faktiskt skulle få två barn till – levande och att man skulle sitta och känna att livet faktiskt är ganska bra. Självklart saknas Noa och självklart skulle han ha varit en del av våra liv men trots att han inte är det så finns lyckan här. För självklart kan man bli lycklig även om man bär på en stor sorg man måste ”bara” bearbeta sorgen först.

Elliott är väldigt känslig just nu och då framförallt när det gäller Petra, som är hans favoritförälder sen ett år tillbaks (lite frustrerande). På semestern har han hängt efter henne som en svans och hon måste alltid följa med honom vart han än ska gå eller göra. Försöker jag göra något, vad som helst, så blir han tokig och det är bara mamma-Pittra som ska göra allt vilket så klart är sjuk frustrerande för både mig och Petra. Petra var lite less efter fyra veckor. Förra veckan började Petra jobba och Elliott på dagis igen och det gick så där. Elliott hade dessutom precis varit sjuk och det var svårt att veta om han var sjuk eller bara gnällig så det det blev bara två dagar på dagis förra veckan (vi har gått ifrån att kalla det förskola till dagis då det är enklast för Elliott). Igår när jag både lämnade och hämtade så blev det tårar så lite känsligt är det (inte för att det var jag som lämnade och hämtade utan för att det var jobbigt för honom). Så här i efterhand känns det inte helt smart att ha en vecka semester till nu (nästa vecka) när han börjat dagis igen men tanken var att vi skulle åka bort den veckan men det blir det inget med. Elliott skulle säkert få gå på dagis då och Petra skulle kunna spara semestern till senare fast samtidigt så har Elliott bara varit hemma fyra veckor i sommar så känns som att han kanske ska få vara hemma och ledig lite mer. Nästa sommar hoppas jag att vi kan ta lite mer semester, då är ju även Dante lite äldre och det blir därför enklare att åka bort. När de bara är några veckor så är det så mycket man ska tänka på. Värmen (som har varit otrolig denna sommar), solen, vinden, regnet, ja allt. Det är även därför vi inte åker någonstans nu. Jobbigt om man måste sitta inne för att det blåser hela tiden och så har man en tvååring som man ska roa vilket är mycket lättare att göra hemma.

Vi var på Kolmården två dagar och lyckades självklart pricka in värmerekordet för landet denna sommar 32 grader just när vi var där. Det gick faktiskt ganska bra men jag hängde mycket vid barnvagnen och Petra fick hänga med Elliott, det har blivit lite väl mycket så nu men jag tror det blir ganska naturligt när man ammar ett barn. Stor nackdel på Kolmården är att det är många ställen som man inte får ta med sig barnvagnen och har man då en bebis på bara några veckor så blir det lite krångel sen att vi dessutom hade en fullproppad vagn som vi inte ville ställa ifrån oss är en annan sak. Det var i alla fall skönt att få komma iväg lite även om det inte var så billigt. Bodde på vildmarkshotellet och då ingick inträde och frukost men 3500 är lite dyrt ändå (för barnen var det gratis så det där priset var för två vuxna). Men vi har inte åkt någonstans mer än just dit så då kan det ändå kännas okej. Nästa vecka när vi har semester igen tänkte vi försöka gå på Skansen, om vädret tillåter, annars blir det nog fjärilshuset och lite annat som man kan göra inomhus. Jag hoppas på en lite lagom varm vecka, utan för mycket blåst. Jag mår inte jättebra när det är runt 30 grader, jag älskar värmen men klarar inte riktigt av den. Jag blir illamående och snurrig vilket känns väldigt obehagligt framförallt eftersom att jag tidigare haft solsting. När man ammar och det är så otroligt varmt så känns det som att man kan dricka konstant och ändå få i sig för lite vätska vilket är lite jobbigt.

Jag har börjat använda tygblöjor på Dante och ja det är jag som börjat med det. Petra vägrar. Jag var lite inne på det innan Noa kom och även innan Elliott kom men det blev aldrig något av det mest för att Petra är så himla anti. De är ganska dyra i inköp men jag började med Imse Vimses allt-i-ett (AIO) blöjor och gillade dem så köpte några till de är dock väldigt tjocka. Sist köpte jag även en one size-blöja, även den från Imse Vimse, de är även så kallade allt-i-två blöjor. Eftersom att jag bara köpt ett par av dessa så har jag inte hunnit utvärdera dem så mycket ännu men de består av två inlägg som man kan knäppa ihop. När man har en liten bebis ska det räcka med det lilla inlägget och då blir blöjan ganska liten och smidig, typ som en vanlig blöja. Det funkade hyfsat första gången, tanken är att man ska kunna använde ytterblöjan till fler byten men den blev blöt när jag bara använde ett inlägg. Vad det beror på vet jag inte och därför vill jag inte göra en bedömning av den ännu. Blöjorna/inläggen blir dessutom bättre efter några tvättar då uppsugningsförmågan blir bättre då så kan mycket väl vara så att den behöver några tvättar innan den fungerar perfekt (jag har faktiskt märkt skillnad på AIO-blöjorna redan). Jag kör även långa tvättprogram så här i början (förtvätt och extra sköljning). Idag har jag gett mig på vikblöjor och använder då ytterblöjan från Imse Vimses one size-blöja och det verkar fungera bra. Den blir dock väldigt tjock den med men så otroligt mycket enklare det var med vikblöja än vad jag kunnat tänka mig. Känns även väldigt praktiskt när man har en bajsmaskin då vikblöjor torkar sjukt fort och man slipper ett sopberg. För det är ingen gång man gör av med så mycket sopor som när man har blöjbarn och jag gillar inte det alls.  Att det dessutom är sjukt mycket kemikalier i vanliga blöjor gör väl än mer att jag egentligen uteslutande skulle vilja köra med tygblöjor (på båda barnen). Jag skulle verkligen vilja prova fler sorter men som sagt det är väldigt dyrt att köpa in dem och hittar jag några nu som passar så kör jag nog på dem. AIO-blöjorna från Imse Vimse räcker ju bara upp till åtta kilo och då kanske jag tittar på någon annan sort igen, får se då. Eventuellt kommer jag även att testa poops blöjor men jag vet inte riktigt, de är allt-i-ett blöjor som är one size och har ett ganska överkomligt pris. Men gillar jag det här med vikblöjor så ska jag nog köpa mig några riktiga sådana från tygblojan.se (billiga och ekologiska) och sen några snappis och  om jag gillar Imse Vimses one size-blöjor så köper jag nog några sådana och använder dem även till vikblöjor (för man behöver en ytterbyxa till vikblöjorna). Fördelen med one size-blöjorna är att jag även kan använda dem till Elliott på helgerna när han är hemma. Med de blöjorna känner barnet när det blir blött och blir förhoppningsvis blöjfria fortare så det är en stor anledning till att jag vill köra det på Elliott också. Jag köpte ett fyrpack med byxblöjor (även dessa från Imse Vimse) som är till för barn som pottränas och visar lite intresse för sånt, vilket Elliott har gjort, tyvärr klarar de alldeles för lite kiss för att de ska fungera på Elliott just nu och därför tänkte jag att man kanske skulle köra på tygblöjor hemma på honom. Byxblöjorna ska typ klara en ”olycka” men tveksamt om de klarar en ordentlig olycka när det gäller Elliott. Tror att ett problem är att de inte sitter tillräckligt tight kring låren så det hinner läcka där innan byxan sugit upp allt. De verkade funka lite bättre efter ytterligare en tvätt så kanske blir de ytterligare lite bättre efter några tvättar till. De verkar till viss del göra sitt jobb i alla fall, de två gånger som han haft sådana på sig har han på kvällen velat gå på pottan utan att vi ens har frågat och det är ju det som är tanken med dem.
Det finns ju självklart nackdelar med tygblöjor också men jag tycker för vår del att de inte är så farliga. Den största nackdelen som jag ser det är det här med andningslarmet som vi har, det fests i blöjan och tygblöjor blir tjockare eftersom att de är gjorda av just tyg och inte massa konstiga kemikalier och sånt. I övrigt så tycker jag inte att det är så farligt. Jag tror att många tycker det är läskigt för att man måste ju ta hand om bajset men allvarligt talat så måste man väl ta hand om bajs ändå?! Okej det som hamnar i blöjan med vanliga blöjor är ju bara att hiva i soporna tillsammans med blöjan men med tygblöjor så måste man ju på ett eller annat sätt ta hand om själva bajset. För mig är detta inget stort problem framförallt inte på en tvåmånaders. Så länge man bara ammar (eller ger ersättning) så kan man bara spola av blöjan i kranen och låta bajset försvinna ner i avloppet när barnen blir större är det en annan sak men då finns det engångsinlägg som man kastar ihop med bajset i soporna eller komposten (alltså lika enkelt som med en vanlig blöja) har man skötbordet vid toaletten kan man istället ”skaka ner” bajset direkt i toaletten och spola iväg det (då ska man dock inte använda engångspapperna då dessa kan orsaka stopp). Har man inte en egen tvättmaskin så är det helt klart krångligt med tygblöjor då man ska tvätta dessa minst var tredje dag (förmodligen för att de ligger fuktiga och därför inte ska hinna mögla) men för mig är detta inte ett problem då jag bor i hus och har tvättmaskin. Tygblöjor behövs även bytas oftare men man kan köpa extra inlägg på natten (vi använder än så länge vanliga blöjor på natten). Med en liten bebis märker man nog inte så stor skillnad då de har en tendens att bajsa i tid och otid och är man van från att de är små att byta blöjan ofta så tänker man ju inte på det när de blir lite äldre. I det stora hela blir det nog i alla fall färre blöjbyten med ett barn som använder tygblöja än med ett barn som inte gör det då barn som använder tygblöja har en tendens till att bli blöjfri tidigare även om man inte kör mer potträning än vad andra föräldrar gör. Använder man tygblöja tillsammans med EC så kan man ha ett blöjfritt barn väldigt tidigt. Kanske kör jag det med Dante, får se, i sånt fall blir det senare när han kan sitta på pottan själv. Ser jag att han ska kissa så brukar jag försöka hinna hålla honom över hon bredvid skötbordet men annars får det vara för tillfället. Blev ett långt inlägg om tygblöjor men jag är lite i tankar kring det just nu och eftersom att Petra är så anti så får jag skriva om det här istället. Jag hoppas på att även hon kan inse att det inte är så farligt, hon har ju trots allt tagit hand om Elliott när han har varit helt nerbajsad vid fler än ett tillfälle och det har ju gått bra det är ju dessutom jag som tvättar så jag har lite svårt att se problemet men men. Kanske är från henne Elliott har fått sin envishet 😉

Gjort RUL och haft lite fjällsemester

I fredags så gjorde vi då äntligen rutinultraljudet och jag var faktiskt lugnare än vad jag trodde jag skulle vara. Hjärtat slog som att det skulle hoppa ur kroppen men i jämförelse med rutinultraljudet som jag gjorde med Elliott så var jag kolugn. Men det kanske inte är så konstigt heller, vi har ju faktiskt ett levande barn hos oss nu och vet att en graviditet faktiskt kan gå bra även för oss.

RUL 2014-01-17
RUL 2014-01-17

Oron har faktiskt börjat komma lite starkare nu men det är mest när jag har ont och är trött (vilket jag har/är för det mesta). Det är svårt att lyssna på kroppen eller i alla fall  göra som den säger till en när man har en liten trotsig 1½ åring. Tur är väl kanske att han går på förskola. Jag tar ju det största ansvaret när det gäller honom också, eller det är jag som är hemma med honom mest på vardagarna kanske man ska säga. Petra tar ju ett lika stort ansvar hon, tycker jag. Jag pluggar ju – fortfarande, och det på distans och just nu bara på halvfart så då blir det ju naturligt att jag är mer med Elliott. Men lite jobbigt är det för det blir en brottningsmatch varje gång vi ska gå dit och varje gång vi ska gå hem. Får man chansen att trotsa så måste man ta den hur gärna man än vill gå ut. Men jag klagar väl egentligen inte men det är klart att man blir lite extra trött i kroppen av allt detta framförallt eftersom att jag är så extremt otränad – vilket jag bara har mig själv att skylla.

Vi har också haft tid för lite semester, därför uppdateringen dröjde, och det var väldigt skönt att komma bort lite. Det var väldigt kallt så blev mycket inomhushäng för mig och Elliott (jag åker inte utför när jag är gravid eftersom att jag är så extremt kass på att åka). Sista dagen badade vi också jag, Elliott och Elliotts mormor (Petras mamma) då det var -27 grader ute och vi hade ledsnat lite på att hänga i värmestugor. Kändes verkligen skönt att komma bort lite och det gick över förväntan att åka 60 mil med en liten killa. Dora på DVD var tydligen väldigt bra.

Förskolestart, lära sig gå och fler syskon

Snart blir Elliott ett år och tre månader, ganska precis lika gammal som Noa borde ha varit när Elliott kom. Det känns konstigt, overkligt, eller jag vet inte riktigt vad. Tiden går så hiskligt fort, det kändes som en evighet emellan att Noa föddes och att Elliott kom men nu har det gått lika lång tid till och nu känns det som att tiden bara springer iväg. Det är konstigt.

På tisdag ska vår lilla kille börja förskolan. Det konstiga är att jag är ganska lugn över det, än så länge, och det är konstigt. Jag har inte alls samma ångest över saker längre, inte ens som jag hade innan Noa föddes. Vi har varit utomlands en vecka och jag brukar alltid tycka att det är skitjobbigt innan man ska åka iväg men inte den här gången. Jag sov lite dåligt på natten innan men inget mer än så. När vi skulle boka resan var det lite ångest men så fort den var bokad och betald (vilket skedde samtidigt) så kändes det bara bra. Kanske har jag blivit en lite ”stabilare” människa efter det med Noa. Eller kanske inte, mitt humör är sig fortfarande inte likt och det är jobbigt både för mig och för Petra. Förmodligen även för Elliott då han har en tendens att provocera en till förbannelse i bland (och han är inte ens 15 månader ännu). Åter till ämnet, Elliott börjar förskola och det känns faktiskt lite skönt, missförstå mig inte, jag har gärna Elliott hemma jämt men det ska blir skönt att få göra något annat också. Han kommer inte vara där några jättelånga dagar. Första terminen ska jag plugga 75% på distans så tanken är att han ska vara max sex timmar per dag på förskolan och jag tror det är ganska lagom. Hinner han sova och äta där också så får han frukost och middag hemma, perfekt. Jag tror, och hoppas, att vår lilla skrutt kommer att trivas som fisken i vatten på förskolan. Han tycker det är jättekul med andra barn och han är nog ganska social om än lite blyg till en början (precis som sin mamma).

Jag hade hoppats att Elliott skulle lära sig gå innan han började förskolan men det verkar inte riktigt så, jag tog för givet att han skulle gå runt sin ettårsdag, typ, men icke. Det känns tråkigt, jag vill ju väldigt gärna vara där när han börjar gå. Han har tagit något steg här och där helt medvetet men det är bara ett steg. Sen har han råkat gå ibland när han går mellan möbler och det klarar han ju galant men han vill/vågar inte gå annars. För att vara helt ärlig så tycker jag faktiskt att det känns lite jobbigt att han inte går ännu, inte bara för att det skulle vara mer praktiskt utan för att de allra flesta går när det är i den ålder som Elliott är. Han är jätteduktig på massa annat så man ska väl inte klaga och han är väl fullt upptagen med att lära sig en massa nytt hela tiden. Att gå känns dock som någon slags måttstock som alla småbarnsföräldrar går efter, som att deras barn är världens smartaste för att det kunde gå när det var åtta månader. Elliott kan säga åtta/nio ord, inte helt rätt uttal men så pass så vi förstår dem. Han sätter även ihop ord: titta och dä (där) eller titta och babba (är en figur i babblarna), han sa till och med ”mamma titta babba” här om dagen. Men jag vill ändå så gärna att han ska börja gå…

Det ska bli skönt att få plugga lite igen, komma tillbaka till det jag gjorde innan och förhoppningsvis bli klar med mina studier. Jag har till och med blivit kontaktad av en potentiell arbetsgivare och tanken är väl att jag ska träffa dem för ett inledande samtal. Jag har inte så mycket hopp inför det samtalet utan tar det lite som övning inför framtiden, men vem vet kanske kan det blir något. Problemet är att jag inte riktigt vet vart mina kunskaper ligger längre, jag gör de uppgifterna som ska göras i mina distanskurser men jag vet inte riktigt hur bra jag är. Det var så länge sedan jag höll på på ”riktigt”. Hur ska jag då kunna sitta och säga hur bra jag är till någon som kanske vill anställa mig? Jag har själv knappt varit på en anställningsintervju tidigare, de jobb jag har fått har jag fått mer på grund av kontakter än egna meriter och för att vara ärlig så är det inte direkt några höga meriter som krävs för de jobb jag har haft. Jag jobbade dock som personalchef (typ) ett tag och anställde folk så jag har hållit i en del intervjuer men det är ju inte samma sak. Senaste gången jag var på en anställningsintervju var typ 2002 och då var det meste en formalitet för att de skulle se att jag inte var helt dum i huvudet typ.

Jag har börjat bli riktigt sugen på fler barn nu, jag till och med vill vara gravid (hur galet det nu än låter). Vi har pratat om att börja med syskonförsök ganska snart men det har mer varit för att vi ska ”våga” och kanske inte riktig för att vi vill det just nu. Men jag börjar verkligen känna mer och mer att det lutar åt att jag vill mer än att det är ”praktiskt” just nu. Vi har diskuterat fram och tillbaka om man vill ha barn tätt eller inte, finns ju för och nackdelar med båda. Största nackdelen som jag ser det är att när ett syskon kommit (levande får vi hoppas) så ska vi nog inte ha fler barn och det är sista gången vi får vara med om allt från början. Utöver det så är det nog nästan bara positivt jag kan se med att ha barn hyfsat tätt. Det jag kan tycka är lite jobbigt är att Elliott kanske inte får så mycket tid han är van vid och att syskonet kanske får mer uppmärksamhet, men så kan det ju blir när ett syskon än kommer. Är man medveten om den problematiken så kanske den är lättare att ta i tur med och man kanske anstränger sig mer för att hitta tid för bara honom.

I Vemdalen

Är i Vemdalen nu, vi åkte en dag senare då jag kände mig lite bättre. Hostar dock som bara den fortfarande, känns som att jag snart inte har några lungor kvar och täningsvärken i magen är inte heller att leka med.
Det är riktig vinter här, mycket trevligt, och idag ser man faktiskt solen där emellan molnen, det snöade nog nästan två dm i går så mycket snö är det. Ska det vara vinter så ska det vara så här!
Petra är ute och åker bräda och jag sitter inne och gör skolgrejer, försöker komma i kapp då jag legat långt efter fram tills nu. Det är bra med lite miljöombyte och det är bra när det inte finns lika mycket annat skit att göra som hemma, det är lättare att koncentrera sig på det som ska göras.

Vi har förövrigt bestämt hur vi ska göra i jul, inget är hugget i sten men förmodligen så åker vi till mina föräldrar på kvällen innan julafton (det är lite tradition) äter nygjord julskinka och umgås lite med min familj. På julafton så är vi hemma på dagen och åker över till Petras syster med familj lagom till maten och kanske stannar ett tag för lite julklapps öppning (ungarna får så mycket julklappar så tror inte vi, jag, pallar att stanna där tills allt sånt är klart. Petras mamma har köpt någon slags ”Thailykta”, vet inte vad det är trotts att jag varit i Thailand ett otal gånger, som vi ska tända för Noa på julafton och som flyger iväg. Låter jätte fint och säker mycket bättre än att släppa iväg ballonger som är mycket farligt för djur och jag tycker därför att detta är ett otyg som man borde sluta med.

Jag hoppas och tror att vi även kommer att komma helskinnade ur denna jul, vi har mjukstartat lite genom att titta på den underbar julkalendern ”expedition julklapp” på femman, helt underbar och lite julkänsla får man ju av den.

Skulle ha varit i Vemdalen nu

Första ”semestern” på nästan ett år var planerad den här veckan och så går man och blir väldigt sjuk istället, känns ju lagom roligt. Förhoppningsvis så kan vi åka upp i morgon istället då jag börjar känna mig bättre vet dock inte hur roligt det känns att sitta i en bil i 50 mil och känna sig långt ifrån frisk men samtidigt så skulle det vara så skönt att komma bort i några dagar. Vi får väl helt enkelt se…