Jag undrar vem du hade varit

Noa jag undrar så vem du hade varit om du hade varit här,
Noa jag undrar så hur vardagen hade varit om du hade fått stanna hos oss,
Noa jag undrar så varför denna smärta i mitt hjärta måste finnas,
Noa jag undrar så varför du var en av dem som inte fick stanna.

Noa jag saknar dig med varje andetag och med varje steg jag tar och
även om lyckan har hittat tillbaks till mitt hjärta så finns saknaden efter dig alltid kvar

Snart är det två år sedan du föddes och livet känns just nu så tungt, jag kan inte låta bli att tänka på det som aldrig blev och sen har vi allt det som blev.

Jag undrar så hur livet hade sett ut om du hade fått stanna men mest av allt undrar jag hur du hade varit. Din lillebror börjar verkligen bli sin egen person nu och det får mig att tänka så mycket på vem du skulle varit.

Noa på söndag då är det din dag!

Jag saknar dig och jag älskar dig!

Noas ettårsdag

Idag borde vår lilla son fått bli ett år men det blev inte så istället så sitter vi här två mammor och saknar vår lilla prins. Vi köpte varsin bakelse för att ändå fria hans födelsedag och i kväll ska vi elda lite ute i vår eldhink och skicka iväg ”lyktor”.

Idag har jag även gjort klart Noas minnesalbum, det var väl minst sagt på tiden, kändes bra att få något att göra en dag som denna. Tänk att han hade blivit ett år, det är ju helt sjukt vad tiden går. Saknade är dock lika stark nu som den var då bara på ett annat sätt…

Ett år har gått sedan du kom till oss, ett år av saknad.
Ett år har gått sedan jag höll dig i min famn och fick vara dig nära.
Ett år har gått men vi saknar dig lika mycket idag som vi gjorde då.
Ett år har gått och minnet av dig är lika starkt som det var då.
Ett år har gått och vi överlevde utan dig.

Vill hålla dig i min famn

Jag vill bara hålla om dig och vara dig nära,
jag vill ge dig all den kärlek som jag har till dig,
jag vill höra dig skrika,
jag vill höra dig skratta,

Du är så saknad,
du var så efterlängtad,
du är så älskad,
du är så nära fast du är så långt bort

Min lilla son varför fick du inte stanna här hos oss?!

Tänk om…

Tänk om du hade kommit ut på tid, då hade du förmodligen varit här idag och imorgon så hade du blivit sju månader och jag hade blivit mamma när jag var 29 och inte 30 men vad spelar det för roll. Du är inte här, du är någon annanstans. Ibland känns det som att mitt hjärta stannar till och åter går i tusen bitar, jag kan inte förstå att det verkligen kan kännas som att man har ett stort hål i hjärtat men det är precis så det känns. Ibland är det där hålet knappt kännbart men ibland så känns hålet så stort så jag inte kan förstå att hjärtat fortfarande kan slå. Jag har läst om människor som dör av sorg, jag förstår verkligen att man kan dö av sorg och det kanske därför är tur att vi ändå är ganska unga, din mamma och jag, så våra hjärtan är starka och orkar slå trotts att det är ett så stor hål i det. Vi måste ju leva vidare om vi ska kunna få några levande syskon till dig, du min lilla älskade ängel, jag saknar dig så!

Skrik

Det skriker i min kropp av längtan efter att få hålla dig,
Hjärtat bultar av saknaden över att aldrig mer få hålla dig nära
Jag vill bara få hålla om dig och få känna dig andas
Du lämnade så mycket sorg hos oss när du gick och jag önskar bara att det inte var så här
Jag önskar att livet blivit som det skulle vara med dig i det
Jag älskar dig förevigt och föralltid, du är min lilla ängel som lämnade mig alldeles för tidigt.
Noa mamma älskar dig för alltid

Jag saknar…

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket idag, jag saknar dig så fruktansvärt mycket varje dag men idag har det känts extra mycket. Jag fylls av värme när jag ser foton på dig, samtidigt så känner jag en sådan fruktansvärd förtvivlan över att jag inte har dig här. Ibland känns det nästan som att du är här, med mig. Jag önskar dock att du vore här med mig på riktigt. Jag vill veta hur det är att ha en tre månaders bebis, jag ville ju se dig fascineras av allt du såg för att allt du såg var så nytt. Livet är inte alltid gott men jag önskade ändå att du skulle fått vara här med oss och upplevt det för jag tror ändå att livet är värt att få leva. Jag önskar så innerligt att du fick vara här hos oss, att jag fick hålla om dig och känna din hud mot min, dina andetag. Det är så mycket jag önskat att vi fick göra och så mycket av det visste jag inte ens om att jag önskade. Tänk att få byta alla dina kläder för att du bajsat ner dig totalt, vem skulle kunna tro att man kunde önska att man fick göra en sån sak? Men det är väl så, det finns inget som man saknar så mycket som det vardagliga när det vardagliga inte är vad det borde vara. Det finns inget jag önskar så innerligt som att du vore här!

kan inte sluta gråta

Jag har börjat gråta mer igen, jag har gråtit nästan varje dag sendan det här hände men vissa dagar blir det bara lite grann och andra dagar så känns det som att jag inte gör något annat än att gråta. De senaste dagarna har varit så, jag har nästan bara gråtit, eller varit väldigt nära att gråta. Jag gråter för att jag saknar Noa, jag gråter för allt han aldrig får göra, som vi aldrig får göra tillsammans. Jag gråter för att jag är livrädd för att jag inte kommer att få några fler barn, för rädslan över att aldrig få hålla i ett eget levande barn som man får följa in i vuxenlivet. Det är så mycket jag har att gråta över… Jag saknar ju bara min lilla Noa så oerhört mycket, han är det bästa som har hänt mig men det värsta som kunde hända honom hände… Jag vill ju bara vara mamma till ett levande barn, varför fick jag inte bli mamma till en levande Noa?

Jag vill bli gravid, jag vet att såren inte läks av det och jag vet att saknaden efter Noa aldrig kommer att försvinna. Men saknaden efter att få vara mamma till ett levande barn kan fkatisk försvinna och jag hoppas så innerligt att den saknaden kan försivnna innom en rimlig framtid… Jag hoppas att jag om ett år sitter här med en levande liten bebis och att jag når tillbaka till någon slags lycka igen. Noa kommer aldrig att försvinna ur mitt hjärta och jag kommer alltid att önska att han fick vara hos oss men livet kanske kan bli lite lättare om Noa får ett syskon som jag kan dela livet med… Ett syskon som jag kan lära allt jag skulle lära Noa…

Noa min lilla älskling, jag saknar dig så det gör ont i mig, det finns inget annat jag hellre skulle vilja än att ha dig här. Det näst bästa skulle vara ett syskon till dig och det är det jag nu önskar mig, nu när jag vet att jag inte kan få dig tillbaka hit… Du är sån stor del av mig fast du inte är här och jag saknar dig varje sekund av varje minut av varje dag… Tänk att det var så här det blev, så som ingen vill att det någonsin ska bli… Vad jag önskar att jag kunde få känna din hud mot min, se hur din lilla bröskort lyfts upp och ner. Se dina små fingrar röra dina små tår. Jag undrar hur dina ögon ser ut, hur ditt leende skulle vara. När du skulle skrika, när du skulle skratta. Jag undrar så hur du skulle vara som person men jag får aldrig veta det, jag får aldrig vara dig nära igen, inte i det här livet i alla fall… Jag bara önskar så att livet inte var som det är, jag önskar att jag hade fattat att du inte mådde bra och åkt in och tvingat dem att plocka ut dig, att rädda dig. Jag önskar så att du vore här med mig! Ingenting, någonsin kommer att få mig att sakna dig mindre men ett litet levande, friskt syskon till dig skulle kanske i alla fall göra livet lite lättare för mig. För oss…

Älskar dig min son, nu och för alltid!

Tio veckor

Noa idag har det gått tio veckor sedan jag fick se dig för första gången. Det har varit tio extremt tunga veckor där saknaden efter dig inte blivit mindre utan kanske till och med större. Sorgen efter att ha förlorat dig har nog mer och mer gått över till sorgen att inte ha dig här. Det kanske kan tyckas vara samma sorg, men det är det inte Noa. Sorgen över att inte ha dig här är fylld med saker som vi aldrig fick uppleva, du jag och mamma Petra. Ju mer den sorgen tar över ju mer jag tänker på varje stund vi inte fick. Jag tänker på varje sak jag inte fick uppleva med dig. Jag tänker på varje sak som jag inte ens vet hur man upplever. Du skulle ju vara här, vi skulle ju ha det så mysigt du och jag. Du och jag och mamma Petra skulle ju njuta av den här tiden vi hade tillsammans när du var så liten och allt var så nytt för oss alla tre. Jag hoppas så att du är någonstans bra där det finns någon som tar hand om dig och jag hoppas att vi ses en dag och att jag då känner igen dig. Jag älskar dig så innerligt och saknar dig mer än vad ord kan beskriva.

Min lilla son du skulle ju vara här nu!

Om du vore här

Om du vore här så skulle jag inte sitta upp varje kväll till midnatt,
om du vore här så skulle jag få känna dina andetag,
om du vore här så skulle jag inte gråta,
om du vore här så skulle inte dagarna kännas så mörka,
om du vore här så skulle jag kunna känna lycka,
om du vore här så skulle jag kunna njuta av solen,
om du vore här så skulle livet vara så mycket bättre

Jag älskar dig in i evigheten min lilla bebis, jag önskar så att du vore här, nu och för alltid!

När du blir storebror

Noa jag tänker på den dagen när du får bli storebror, jag längtar efter att få hålla i ett levande barn. Tänk att få höra det där första skriket, tänk att få en bebis på magen som rör sig. Det är så mycket jag längtar efter, nu när jag inte fick ha dig här hos mig så hoppas jag så innerligt att du får bli storebror snart, åt ett skrikande och levande barn. En frisk liten prick vi vill ha. Det känns så hemskt att du inte fick stanna hos oss, att du var frisk men dog ändå. Du är så oerhört älskad och saknad men jag längtar ändå tills du en dag får bli storebror. Tänk att en dag få skriva att Noa har blivit storebror… Men jag är samtidigt livrädd för att ditt syskon, precis som du, ska lämna oss… Jag vill ju så gärna ha en liten bebis här hos mig, en alldeles liten egen som stannar hos mig och växer till en stor man eller kvinna en dag. Vi saknar dig så lilla Noa men en dag så hoppas jag att du blir storebror till en skrikande liten ”sak”