Etikettarkiv: motivation

Svårt att hitta motivationen

Det är extremt svårt att hitta motivationen till att göra mitt examensarbete, ibland kommer den ett tag och jag jobbar på lite men för det mesta är den som bortblåst. Jag har kommit fram till varför det är så, även om jag nog egentligen redan visste det, när fokuset ligger så starkt på andra saker så är det helt enkelt svårt (om inte omöjligt) att hitta motivationen till vissa andra saker. Mitt fokus ligger på Mini och att Mini ska komma ut levande och vi äntligen ska få känna på ”riktigt” hur det är att vara föräldrar. På ett sätt har jag snart varit gravid i två år och detta skriver jag inte för att förminska födelsen av Noa eller Noa i sig men är man gravid så räknar man ju med att få blir förälder till ett levande barn. Det finns få saker jag varit säker på i hela mitt liv men att jag vill bli föräldrer har det aldrig varit någon tvekan om, jag har vetat det sen innan jag visste hur barn blev till. Så att jag spenderar min tid med att sakna vår lilla ettåring, oroa mig för vår lilla ofödding och längtar tills jag får ta hand om en liten bebis är väl inte så konstigt?

Tyvärr blir ju mitt examensarbete, och kanske i slutändan min framtida karriär, lidande och det är ju långt ifrån bra för jag pluggar ju inte för att det är kul. Jag pluggar för att jag hoppas att jag någon gång i framtiden ska få jobba med något som jag tycker är kul. För jobba måste man ju för att få ett bra liv i övrigt.

Nu ska jag ta och leta upp den där motivationen och försöka få någonting gjort så jag har lite mer att visa ”upp” på handledningen i morgon.

Ångest, x-jobb och ingen motivation…

Jag vet inte riktigt varför men det är jobbigt nu, det känns som att jag har det svårt att hålla mig över ytan, på ett sätt har det varit svårt hela tiden men nu har så mycket känslor kommit som gör att det känns än jobbigare.

I går kväll när vi skulle sova så brast det, som så många gånger tidigare, men jag vet inte riktigt varför. Det var inte sorg, även om den finns där hela tiden, det var inte heller rädsla, även om den också finns där hela tiden. Det var nog bara livet som är så jobbigt, att det inte är som det skulle vara, att jag får leva med en konstant ångest som jag inte vet om den någonsin kommer att försvinna. Ångesten blir värre och det känns ibland som att jag har ett ton som trycker på min bröstkort och att jag knappt kan andas.

All motivation försvann när Noa föddes (eller kanske snarare när han dog) och även om den ibland kommer tillbaka så är den just nu helt bortblåst, hur ska jag kunna bli klar med mitt examensarbete om jag inte gör något? Det stressar mig men jag gör ändå inget. Det heter praktiskt examensarbete men jag har räknat ut att den praktiska delen inte ens blir en tredjedel av själva arbetet, hur kan det då heta praktiskt examensarbete?!

Nej om jag skulle försöka anstränga mig lite för att kanske få någonting gjort idag i alla fall, om jag väl kommer igång så kanske även motivationen kommer igång?! Kanske kan jag även börja känna mig lite ”bättre” om jag faktiskt göra någonting vettigt, inte för att det känns så vettigt att göra saker som jag absolut inte ser poängen med eller har lust till att göra…