Ångest…

Har börjat få ångest, ganska ordenltig sådan. Men var hos kuratorn igår och pratade om det, känns skönt att prata med någon annan än Petra, även om det känns skönt att prata med henne också. Man får infalsvinklar som man inte har haft tidigare. Insåg även att det ibland inte är så enkelt som man tror att det är. I grund och botten så beror nog ångesten delvis på att jag inte vet vad som händer efter döden, detta kanske låter konstigt, inte det att jag inte vet vad som händer döden men att ångesten delvis skulle bero på det. Men jag har ju trotts allt förlorat min son och alla föräldrar vill väl sina barn väl, att inte ha någon tro eller ”vetskap” av vad som händer efter döden påverkar så klart ens tankar. Hade inte ens slagit mig att det kunde vara en del av probelmet. Petra och jag pratade lite grann om vad som kanske kan hända efter döden, vi blev nog inte så mycket klokare av det men jag tror ändå att det var bra. Vi har väl snarare ett gemensamt hopp att lilla Noa är någon annanstans, någonstans bra, än att vi kanske rent ut tror det.
Skönt att ha en smart kurator som kan hjälpa en att komma fram till vad problemet, i alla fall delvis, bottnar i.
Vi pratade även om att vi inte orkar tänka på Noa hela tiden utan försöker sysellsätta oss med annat för att orka, vilket man kan få lite dåligt samvete av, kuratorn säger dock att det inte är konstigt, att det kanske snarare är bra. Man orkar ju faktiskt inte bära på en konstant sorg, så är det, vi måste ju göra någonting för att orka leva vidare. Att alltid tänka på Noa kommer ju inte att fungera i längden…
Petra ska börja jobba på torsdag, vilket känns lite jobbigt, hon behöver nog dock det och hon ser fram emot det. Vi har dock gjort en halvt ”krisplan” så vi vet vad vi ska göra för att underlätta dagen, framförallt för mig men även för Petra. Jag har tänkt att kolla på Buffy och vampyrerna för att ha någonting att göra hela dagen och sen ska vi höras via telefon några gånger för att kolla hur båda mår.
Läkaren vi träffar ibland hade ett förslag med ett sms system och att 1 eller 2 betydde kris och 10 betydde ”topp” var det 1 eller 2 så skulle Petra sätta sig i en taxi hem, detta slopade vi då det i alla fall skulle ta minst en halvtimme för Petra att komma hem och det känns som att då är väl förhoppningsvis krisen över, vi ska då istället ha telefonkontakt och hoppas att det räcker…

En så oerhörd saknad

Jag saknar våran son så oerhört mycket, hela kroppen värker och det känns som att jag inte orkar med någonting. Saknaden och sorgen är så enormt stor. Varför kunde inte vår lilla plutt få vara med oss?
Om några timmar så är det tre veckor sedan vår underbara son föddes, varför kunde han inte få ha levt, varför klarade han inte av de sista dagarna?
Hur kan människokroppen vara så konstigt skapad att man inte klarar av att hålla sitt barn vid liv?!
Värken i kroppen av saknad är obeskrivbar och jag fattar inte hur vi ska ta oss ur detta!
Älskade lilla Noa varför fick du inte vara här hos oss?!

Helvete…

Jag vet inte vad man annars ska säga, allt känns bara mörkt och livet suger verkligen. Livslusten är nästan helt borta och det enda jag vill är att vara där Noa är, jag fattar verkligen inte hur jag ska orka ta mig vidare utan min lilla son. Livet är bara så jävla orättvist, varför ska barn behöva dö?
Varför får människor som super, knarkar och röker under graviditeten friska barn? Varför får människor som slår sina barn barn? Varför finns det ingen rättvisa? Vad har vi gjort för att förtjäna denna oerhörda förlust? Saknaden efter honom är så oerhört stor, jag vill verkligen inte något annat än att vara där Noa är… Varför fick han inte stanna här med oss?!

En ny dag…

Ännu en dag har gått och en ny har börjat. Inte för det att livet på något sätt känns lättare att leva, snarare tvärtom. Livet är lika tungt att leva idag som det varit den senaste veckan, hur ska man orka med detta i längden? När kommer det att kännas bättre? För bättre kommer det väl att kännas någon dag, hur ska man annars klara av att leva?
Bara att klara av vardagen nu känns som en bedrift, att ta sig upp på morgonen, duscha, äta, handla, tvätta, städa, laga mat. Hur ska vi orka det, dag ut och dag in, om inget blir bättre snart…