Etikettarkiv: läkare

MVC

Idag hade vi MVC-besök (och egentligen även besök på specialistmödravården) och vi fick lyssna på lilla mini. Barnmorskan sa att det lät bra och man hörde att den lugnade ner sig efter ett tag också vilket var bra, skönt att höra att den lille verkar må bra där inne.

Igår fick vi även en ny remiss till ultraljudsundersökning men Petra kunde inte den dagen så hon ringde och skulle ändra då visade det sig att läkaren hade satt in fel vecka på oss så det var väl lite tur att Petra ringde. Läkaren sa att man gör det ultraljudet i vecka 24 men det var tydligen efter 24 fullgångna som man gjorde det.

Ska imorgon träffa läkaren på specialistmödravården och jag antar att vi då kommer att diskutera resten av graviditeten, känns som att man nu vågar tänka lite framåt och kanske börja prata om igångsättning och besök på förlossningen och så vidare.

Igår grät jag lite över Noa, det är långt ifrån varje dag jag gör det nu men igår såg jag en familj på TV med en liten flicka som inte hade långt kvar på grund av någon sjukdom och det är så hemskt. Varför ska små barn behöva dö?
Självklart saknar jag inte min lilla plutt mindre nu bara för att jag inte gråter lika mycket det är bara det att man kommit lite på vägen och det är oftast inte lika jobbigt längre…

Ultraljud – igen

Idag var vi och gjorde ett snabbt ultraljud hos vår läkare. Både Petra och jag har velat fram och tillbaka om vi ska göra ett nu innan vi åker till fjällen eller inte och igår kväll när vi hade lagt oss så bestämde vi att det skulle vara väldigt skönt att få göra ett och se att den lille där inne mår bra. Var så sjukt nervös, som vanligt, och det var så skönt att se det lilla fostret röra sig där inne. Jag har även börjat känna den väldigt svagt och jag tror att den kan ha blivit lite upprörd över ultraljudet för jag kände den verkligen jätte mycket sen när jag satt i väntrummet inför blodprovstagning. Det är ju inte direkt sparkar jag känner men känner ändå att det är nåt där inne, skönt att få det bekräftat också. Moderkakan låg högt upp och i bakvägg så det känns också jätte skönt, det betyder att jag kommer att börja känna denna lilla krabat mycket tidigare (uppenbarligen) och det känns ju skönt för Noa kände jag ju först efter vecka 20 nån gång. Nu är det ju lite annorlunda att vara gravid andra gången för man vet ju mycket mer vad man ska känna och så och därför är det väl också lättare att veta att det är just fostret man känner. Känns så skönt att det ser bra ut och nu finns det väl egentligen ingen anledning till att vänta med att berätta, även om det tar emot lite granna…

Svar?

Idag ska vi träffa läkaren igen för att förhoppningsvis få de sista svaren angående Noas död. Förmodligen så kommer vi inte bli klokare av dem men det kan i alla fall vara skönt att lägga det bakom sig. På ett sätt så skulle man vilja ha svar på varför detta hände men på ett annat sätt så känns det inte som att det spelar så stor roll. Det kommer ju inte ändra att han faktiskt dog. Om det skulle vara nåt som kan förhindras eller motverkas i nästa graviditet så vill man ju självklart ha ett svar men om det inte är något som har någon betydelse för det så tycker jag inte att det spelar någon roll. Mest av allt så hoppas jag väl på att det på nåt sätt kan hjälpa andra och även oss själva i framtiden så det helt enkelt leder till något ”bra”. Tycker det är hemskt att det bara är 50% som de faktiskt hittar anledningen till att de dog, framförallt när det är så sent, han var ju ”färdig”. Skulle man acceptera att inte få veta varför en människa dog om det var ett äldre barn eller en vuxen? Tänk om man i 50% av fallen där vuxna eller äldre barn dör inte kunde ge svar på varför det hade skett…
Hoppas att forskningen går framåt så fler slipper förlora sina barn och så fler som förlorar sina barn får reda på varför, även om varför kanske inte är så viktigt för att kunna gå vidare så är den nog viktig för att kunna rädda andra barn, i framtiden…