Etikettarkiv: högtid

Mycket som har hänt

Som de få som följer denna blogg säkerligen har märkt så skriver jag inte här så ofta längre. Bloggen startade jag ju i första hand för min egen skull, som en slags terapi, och jag har inte direkt det behovet längre.

Självklart saknar jag Noa fortfarande och på samma sätt fast ändå på ett nytt sätt, svårt att förklara; på samma sätt som det är svårt att förklara hur det känns att förlora ett barn så är det svårt att förklara hur det är vidare i livet.

Just nu är jag för det mesta lycklig, det var så länge sedan så jag glömt bort hur det känns. Nu när Elliott blivit lite äldre och verkligen är ett barn (vilket han självklart var innan också men när de är bebisar är det på ett annat sätt). Han har hunnit bli ett år och det är minst sagt full rulle här hemma. Många säger att när de lär sig gå så blir det värre, jag tvivlar. Elliott kan inte (vill inte) gå ännu men han har en speciell teknik att ta sig fram och har är sjukt snabb. Han klättrar på allt, för några dagar sedan satt han i sin barnstol (en sån där som nästan alla resuranger har som IKEA säljer för drygt en hundring) jag stod och förberedde lite mat inför kvällen och hör helt plötligt att det prasslar bland tidningarna på matborde och reagerar eftersom att Elliott inte borde kunna nå dem där han satt. Mycket riktigt det kunde han inte heller, han hade klättrat ur barnstolen upp på det lilla bordet som sitter fast på barnstolen och över till matbordet. Han var självklart superlycklig och jag fick nästan hjärtinfarkt. Jag brukar (brukade) inte spänna fast honom så han aldrig tidigare visat något som helst intressa av att försöka ta sig ur stolen, men det hade han tydligen. Så nu är det alltid sele på,  både i stolen och i barnvagnen. Han klättrar även upp på soffbordet och i soffan och där (framförallt i soffan) blir han så exalterad så han kastar sig fram och tillbaka vilket blir väldigt jobbigt så han absolut inte förstår det farliga i det. Förut har vi kunna stänga till rum där han inte ska vara och låtit honom vara men nu vågar man ju inte det längre. Det enda stället som känns hyfsat tryggt att låta honom vara ensam är i sitt rum men man kan ju inte stänga in honom där. I morse trodde jag att han var i sitt rum när jag höll på i köket och hörde gnäll men då visade det sig att han klättrat upp på soffbordet i vardagsrummet och ställt en leksak i vägen så han inte kom ner (bordet är i två nivåer och den lägre nivån är ganska liten och det var där han satt).

Jag har kommit fram till att jag nog har haft en förlossningsdepression eller liknande för jag märker nu när jag mår bra hur dåligt jag mådde stor del av Elliotts första levnadsår. Kanske är det snarare en följd av att Noa dog och allt vad det innebar än en traditionell förlossningsdepression men termen i detta fall är väl ganska oviktig, jag mådde dåligt helt enkelt och nu mår jag för det mesta väldigt bra. Jag känner att jag börjar hitta tillbaka till mig själv även om jag fortfarande har lite socialfobi så känns det inte alls lika jobbigt längre och jag träffar gärna andra människor och pratar med grannar och så utan att tycka att det är allt för jobbigt, detta är oerhört skönt efter att inte alls känt igen den person jag varit de senaste åren.

I måndags var det två år sedan vi ”begravde” vår lilla Noa (vi spridde ju askan ute på havet) och tanken var att vi skulle åka ut i svärföräldrarnas båt till platsen där vi spridde askan. Då vädret inte riktigt var som vi hoppats och vi har en liten kille på ett så blev det inte så, istället spenderade vi halva dagen på IKEA för att sen på kvällen nästan glömma bort att släppa iväg en lykta (jag kom på det när jag skulle gå och lägga mig). Får dåligt samvete när det blir så, tyckte det kändes viktigt att på något sätt uppmärksamma honom då men det glömdes nästan bort. Vi ska senare (nån helg när vädret tillåter) åka ut med båten och lägga varsin ros vid Noas ”palts” och det känn okej att vänta.

Nu tror jag min lillskrutt har vaknat så det blir nog inte så mycket mer skrivet denna gång!

Första tänderna och snart jul

I lördags kom Elliotts första tänder upp (ja tänder – båda två i mitten i underkäken) dagarna innan har det varit som rena vattenfallet från hans mun och han har varit lite extra gnällig. Gnälligheten kan dock ha med att han hade nån infektion i lilla snoppen att göra och vi såg inte det förens snoppen var väldigt svullen. Det var dock ingen större fara och han har fått bada ”varmt” några gånger per dag de senaste dagarna (vilket han absolut inte har något emot). Det är lite jobbigt när de små skriker och man inte vet varför –  inte tänkte vi på att det kunde vara snoppen, han sparkade när vi lyfte upp honom men vi trodde det var magont även om jag kände mig osäker då han inte betedde sig som han brukar i övrigt när han har magont. Men det var skönt att det var så pass lättlöst i alla fall, vi var på BVC där de sa att om det inte blir bättre får de spola rent med koksalt – låter inte så skönt. Han är bättre nu och vi har tänkt bada honom varje kväll nu i ”varmt vatten” innan har vi bara badat honom typ varannan dag men det känns ju som ett lätt sätt att kanske förebygga att samma sak händer igen.

Vid första advent julpyntade vi och överst i kartongen låg julstrumpan vi köpte till Noa julen innan han föddes, jag visste att den låg där ändå så blev det sjukt jobbigt och jag började gråta vilket inte händer så ofta nu för tiden. Förra året hade vi inga julpynt alls uppe och dagarna innan jul var vi i Vemdalen för att komma bort lite.

Det känns så där halvokej med jul i år, trodde faktiskt det skulle kännas lättare än vad det gör. Hade Noa levt och det vore hans första jul så hade det nog varit mer juligt här hemma nu sitter i och för sig lite julpynt uppe och så men så jätte juligt kan jag inte påstå att det är. Hoppas på att det blir lite bättre till nästa år då Elliott förmodligen förstår lite mer av konceptet, nu bryr han sig ju faktiskt inte så mycket (eller ingenting). Kanske kan han tycka det är lite kul att kolla på granen när den kommer upp om några dagar men i övrigt så skiter han nog fullständigt i att det är jul.

Noas ettårsdag

Idag borde vår lilla son fått bli ett år men det blev inte så istället så sitter vi här två mammor och saknar vår lilla prins. Vi köpte varsin bakelse för att ändå fria hans födelsedag och i kväll ska vi elda lite ute i vår eldhink och skicka iväg ”lyktor”.

Idag har jag även gjort klart Noas minnesalbum, det var väl minst sagt på tiden, kändes bra att få något att göra en dag som denna. Tänk att han hade blivit ett år, det är ju helt sjukt vad tiden går. Saknade är dock lika stark nu som den var då bara på ett annat sätt…

Ett år har gått sedan du kom till oss, ett år av saknad.
Ett år har gått sedan jag höll dig i min famn och fick vara dig nära.
Ett år har gått men vi saknar dig lika mycket idag som vi gjorde då.
Ett år har gått och minnet av dig är lika starkt som det var då.
Ett år har gått och vi överlevde utan dig.

Julen är äntligen över

Vi överlevde julen även detta år även om det var tungt, det är väl tur att man är uppvuxen med att bara fira jul just på julafton och inte hela julhelgen. Julafton var jobbig, jag låg typ och grät hela dagen, hade ingen större lust att åka iväg någonstans men tog mig samman och vid femtiden var vi hos Petras syster med familj. Det var faktiskt ganska skönt även om det är tre barn där som gärna ska slita i varje julklapp så gick det bra. Petras syster hade gjort jätte fina halssmycken till oss i silver, varsitt hjärta med Noas namn i, utan tvekan den finaste julklappen. Efter all klappöppning så tände vi kinesiskalyktor och släppte iväg för Noa det kändes fint. Det blåste en del så en av lyktorna fastnade i ett träd, kanske tur att det inte är sommar och jätte torrt ute.

Är sjuk igen, tredje gången på lika många veckor, så ska till läkaren och kolla så det inte är nåt annat än bara en vanlig förkylning, börjar bli smått less på halsont och hosta nu…

I Vemdalen

Är i Vemdalen nu, vi åkte en dag senare då jag kände mig lite bättre. Hostar dock som bara den fortfarande, känns som att jag snart inte har några lungor kvar och täningsvärken i magen är inte heller att leka med.
Det är riktig vinter här, mycket trevligt, och idag ser man faktiskt solen där emellan molnen, det snöade nog nästan två dm i går så mycket snö är det. Ska det vara vinter så ska det vara så här!
Petra är ute och åker bräda och jag sitter inne och gör skolgrejer, försöker komma i kapp då jag legat långt efter fram tills nu. Det är bra med lite miljöombyte och det är bra när det inte finns lika mycket annat skit att göra som hemma, det är lättare att koncentrera sig på det som ska göras.

Vi har förövrigt bestämt hur vi ska göra i jul, inget är hugget i sten men förmodligen så åker vi till mina föräldrar på kvällen innan julafton (det är lite tradition) äter nygjord julskinka och umgås lite med min familj. På julafton så är vi hemma på dagen och åker över till Petras syster med familj lagom till maten och kanske stannar ett tag för lite julklapps öppning (ungarna får så mycket julklappar så tror inte vi, jag, pallar att stanna där tills allt sånt är klart. Petras mamma har köpt någon slags ”Thailykta”, vet inte vad det är trotts att jag varit i Thailand ett otal gånger, som vi ska tända för Noa på julafton och som flyger iväg. Låter jätte fint och säker mycket bättre än att släppa iväg ballonger som är mycket farligt för djur och jag tycker därför att detta är ett otyg som man borde sluta med.

Jag hoppas och tror att vi även kommer att komma helskinnade ur denna jul, vi har mjukstartat lite genom att titta på den underbar julkalendern ”expedition julklapp” på femman, helt underbar och lite julkänsla får man ju av den.