Etikettarkiv: graviditet

27 fullgångna

Idag har det gått 27 veckor och i perspektiv så är då elva veckor inte så långt fast varför känns det då som en evighet?

Petra har gjort en webbsida med en nedräkning till beräknad igångsättning, det är lite bra då kan man gå in och titta att tiden faktiskt går. Idag är det två månader och 16 dagar kvar, det låter längre än elva veckor tycker jag, fast kortare än 77 dagar. Konstigt det där.

Idag måste jag verkligen ta tag i mitt examensarbete, gör jag inget denna vecka så kan jag lika gärna lägga ner det. Måste hitta pepp, skiva enkätfrågor, vilket inte är så lätt. Hur ska man veta vad som ska frågas? Min tanke är att göra en webbplats för personer som förlorat barn, ett socialt forum typ. Men vad frågar man för att ta reda på vad folk faktiskt vill ha i ett sådant forum (en sådan webbplats)?

I morgon är det fulldag på Danderyds sjukhus. Dagen börjar med ultraljud sedan besök på förlossningen och efter lunch kuratorbesök, är nervös (för allt utom kuratorbesöket). Blir alltid lite nervös inför ultraljuden även om det kändes ganska lugnt sist, är mer nervös den här gången av någon anledning. Har haft väldigt ont i ryggen och nedre delen av magen tidvis, kanske är det därför, kanske är det bara just nu för att Mini är lugn…

Förlossningen är extremt skrämmande just nu fast det känns skönt att man får göra ett besök utan att åka dit för att man är orolig och komma in med skräcken i halsgropen. Jag skulle vilja se det rummet vi låg i under förra förlossningen, hoppas det är ledigt. Vår barnmorska på MVC sa att hon också kunde ta oss till förlossningen vid något tillfälle om vi kände att vi hade det behovet.

När jag var gravid med Noa så var vi bara på förlossningen två gånger, första gången var ett besök med föräldragruppen (regnbågsgruppen) för att se hur förlossningen var och får lite info om hur det funkade. Andra gången var i panik och vi kom in och fick reda på att vår lilla bebis var död. Kanske inte är så konstigt att det känns lite läskigt?!

Rutinultraljud – check

Igår var vi och gjorde rutinultraljudet och fick se den lille där inne och det var så skönt när det var över och det visade sig att allt såg bra ut. Hon som gjorde det skrämde oss några gånger eftersom att hon inte riktigt tänkte på att tystnad för en som har förlorat ett barn är =dålig nyhet. Hon var ju koncentrerad på sitt och det är ju klart att hon ska vara det men när hon kollat på hjärtat ett bra tag utan att säga någonting så blir man ju sjukt nervös. Hon kollade sedan moderkakan väldigt länge vilket gjorde, framförallt, Petra sjukt orolig (det var ju moderkakan som var ”problemet” sist). Anledningen att hon kollade den så länge visade sig sedan vara för att hon tyckte den satt långt ner så hon ville kolla så den inte satt för utgången vilket inte är så lätt att se med ett vanligt ultraljud så hon fick ta ”utgången” och kolla och då visade det sig att den satt bra så det var ju också en lättnad.
Vi fick se lilla mini dricka där inne, det var jätte häftigt, fostervatten är tydligen gott!

Mini vecka 18+0
Mini vecka 18+0

Jag har tidigare skrivit några inlägg om graviditeten som jag har haft privata (de ligger nu i kategorin under ”tidigare privata”). Det har varit väldigt svårt att prata om graviditeten och är det fortfarande. Att berätta för folk som man vet blir glada och förväntansfulla är jätte jobbigt och därför har jag valt att inte skriva något här publikt förens nu. Vi har berättat för närmsta familjen att vi väntar barn (kändes som att det inte fanns så mycket val då magen börjat synas). Nu när rutinultraljudet är gjort så kanske det blir lite lättare att även berätta för andra och det är ju inte längre en jätte hemlighet och då känns det okej att skiva något här.

Har förövrigt känt mini ganska länge nu, sedan typ vecka 12 i alla fall (är nu i vecka 19), nu känner jag den jätte tydligt till och från och det är ju åtminstone några rörelser varje dag som jag känner. Det är både på ont och gott att känna den lilla, jag blir lite lugnare just för att jag känner den men har jag inte känt den på ett tag så är det ju lättare att nojjaur och bli orolig och den är nog än lite lite för att puffa igång. Eftersom att den fortfarande har ganska gott om plats där inne så kan den ju vända sig inåt och då känner man ju inget…

Vi fick beräknaddag framflyttad något (två dagar enligt sista mensen och en dag enligt ägglossning) så nu är den beräknad den 18 juni, inte för att vi kommer att gå så länge men ändå.

De sista svaren

Idag fick vi, som förväntat, de sista svaren. Som vi trodde så fick vi inte direkt något svar på varför det blev som det blev. Noa såg ”jättefrisk” ut och alla organ var som de förväntades vara.
Det enda de kunde se var att moderkakan var mindre än vad den borde ha varit och att det fanns blodproppar i den, vilket förmodligen berodde på att den inte riktigt orkade med i slutet. Läkaren sa dock att det inte var helt säkert att det var det ändå, eller i alla fall inte enbart på grund av detta.
Vid nästa graviditet så kommer jag dock att få något blodförtunnande för att vara på den säkra sidan, även om det inte fanns några tecken på att jag skulle ha en tendens till att bilda blodproppar utan att det berodde på att moderkakan gick för högvarv så vill man i alla fall ta det säkra före det osäkra nästa gång.
Har även fått ”svar” på varför jag var så sjukt trött under graviditeten, hade ett lite lågt värde för sköldkörteln så även detta kommer att övervakas nästa gång (om det inte visar sig att jag måste ta medicin redan nu för det), detta var dock inget som påverkade något för Noa det var bara jag som var extra trött…

Idag var vi även ute och ”åkte” lite, skulle hämta puffar på Mio och tog en sväng för att reka grillar på Bauhaus, det slutade med att vi gick där ifrån nästan 4 000 kronor fattigare… Nu har vi i alla fall en fin gasolgrill, bara hoppas på att den är bra också.
Vi var även förbi IKEA och lämnade tillbaka lite av de bebissaker som vi köpt, till en början gick det ganska bra men sen brast det… Det strulade även med deras system och eftersom att det hade gått mer än tre månader så skulle vi egentligen fått tillgodokvitto men det systemet låg nere men som tur var så gjorde de ett undantag och gav tillbaka pengarna istället, hade känts väldigt jobbigt om vi hade behövt åka dit en gång till för att lämna tillbaka sakerna igen. Det är bra att de ändå är lite flexibla på IKEA så man slapp det, sen bor vi ju inte direkt granne med IKEA längre så var ju skönt att det ordnade sig av den anledningen också…

Nu har vi lämnat tillbaka alla saker som vi har tänkt lämna tillbaka och vi har ändå vad som kommer att behövas de absolut första dagarna nästa gång vi får en bebis så det känns skönt också även om det är lite kul att handla bebisgrejer när man är gravid så är det på ett sätt ändå skönt att inte behöva göra det. Graviditeten kommer nog vara väldigt jobbig redan som det är.
I förmiddags ställde jag även undan spjälsängen, kände att jag äntligen var ”redo” för det. Jag har på något sätt helt fullt ut tagit till mig vad som har hänt och förstått det. Noa är död och det finns ingenting någon kan göra åt det. Han kommer självklart alltid att vara vår älskade förstfödda men han kommer alltid ”bara” vara en bebis…