Etikettarkiv: gråta

Bebisar, bebisar, överallt bebisar…

Varför får alla andra levande små bebisar medan jag sitter här med ett foto framför mig på min döde son. Varför fick inte Noa leva för, jag saknar honom så mycket och all kärlek jag hade till honom ligger i mig och gror som ett skavsår i obekväma skor…
Han var så oerhört söt och jag såg så mycket från mig själv i honom, det var verligen som att en del av mig dog när han dog och jag vet inte om någonting någonsin kommer att fylla den delen av mig igen…
Varför ska jag behöva sitta här och gråta över ett förlorat barn, jag vill ju bara ha honom här, känna hans andetag och höra hans skrik…

Varför är livet så djävulskt orättvist?
Noa jag vill ju bara ha dig nära, här hos mig! Älskade, saknade, bebis…

 

En sån där jobbig dag

Idag har det varit en jobbig dag, en extremt jobbig dag och allt är Bauhaus fel… Eller kanske inte… Blev lite irriterad för att vi var tvungna och byta till en mindre gastub för att den vi köpt inte fick plats (trots att killen i butiken sagt att den skulle passa). Efter det så gick det i störtloppsfart utför och jag grät och mådde pissdåligt, ibland är det svårt att känna meningen med att leva och ibland längtar man tills den dagen då Noa får ett levande och friskt syskon (eller det längtar man väl alltid till även om det ibland känns oerhört långt bort).
Bäst av allt hade det ju varit om lilla Noa fick stanna kvar hos oss, känns så surt att det förmodligen var moderkakan som var boven i dramat… Läste i spädbarnsfondens tidning att det inte finns några belägg för att bebisen ska röra sig mindre mot slutet av graviditeten, detta känns ju surt då jag tyckte att Noa rörde sig mindre sista veckan. Vi hade dock en koll som jag var på och då var ju hans hjärtljud helt normala så det hade förmodligen inte gjort nån skillnad. Tycker dock att man borde ha vetenskapliga belägg för såna saker som man går ut med i sjukvården annars ska man uttryckligen säga att det inte finns någon vetenskap bakom det…
Jag kan ju aldrig veta om det hade räddat Noas liv om jag åkt in på måndagen för att det var mindre rörelser (eller inga alls) men jag intalade mig själv att det var normalt eftersom att jag hade hört det så många gånger, att de rör sig mindre närmre förlossningen… Förmodligen hade det inte gjort någon skillnad men jag kommer aldrig att få veta om det hade gjort det eller inte…
Jag vill inte behöva tänka på sånt men det går inte att låta bli, det går inte att låtabli att analyser allt och skylla på sig själv ibland och undrar vad man själv kunde ha gjort…

Idag verkar det även som att Petra har haft en jobbig dag, hon grät ganska mycket nu på kvällen. Det känns jobbigt att se den man älskar så ledsen men samtidigt så känns det bra att se henne gråta i bland så jag vet att hon inte stänger känslorna inne. Vilket jag i och för sig inte tror att hon gör men gråta behöver vi nog alla göra emellanåt när något så ofattbart som detta har hänt…