Etikettarkiv: fosterrörelser

Spark i revbenen

Den växer fort, vår lilla mini, fick nyss några sparkar/slag i revbenen och förundras över hur fort det går. Nu satt jag framåtlutad så livmodern är väl inte riktigt så stor men ändå. Man märker hur stark den börjar bli, ligger den med ben och armar utåt och börjar röra sig ordentligt så blir man nästan som i försvarsläge för en sekund för det känns som att någon slår än i magen. Det är härligt! Det är jobbigt när den ligger inåt och det mest bara ”bubblar” spelar ingen roll att jag känner den lika ofta, jag får mycket mer ångest och blir mycket oroligare när den ligger så.

Var nära att åka in till min barnmorska på MVC igår för att få lyssna, trotts att jag känt Mini flera gånger… Ångesten har blivit så sjukt mycket starkare den senaste veckan och jag är orolig för att det ska vara så resten av graviditeten, vill ju inte behöva äta massa mer tabletter än vad jag redan gör.

Har funderat på återbesöket till förlossningen, vi har ju sagt att vi vill göra det efter Noas ettårsdag men när jag var orolig i tisdags kväll för att jag inte kände Mini (vilket jag brukar göra när jag går och lägger mig) så kom jag på att det kanske inte var så smart. Tänk om jag får panik nån kväll/natt och vill åka in och kolla upp det då är det ju förlossningen som gäller, hur ska jag kunna orka det då?! Undrar om man blir ivägskickad om man väljer att åka till gynakuten istället?! Nu ligger det ju på ”samma” ställe så av den anledningen är det ju ingen katastrof men ändå, jag vill ju helst slippa förlossningen tills det är dags för Mini att komma ut…

Som ni märker så går livet lite upp och ner just nu och det lär väl vara en enda berg- och dalbana fram tills man får hålla sin lilla LEVANDE bebis i famnen. Kom förövrigt på att vi nog tyvärr måste köpa mer kläder innan Mini kommer, kom fram till att 56 nog är för stort till en bebis som föds i vecka 38. Vi kollade på lite kläder på H&M och lindex och Petra ska få köpa lite kläder sedan när det börjar närma sig, Lindex har ju en del ekologiska kläder och det känns som att man kanske inte behöver tvätta de kläderna innan de används –  sen är ju ekologiskt det bästa ändå…

Om en vecka hade vi kunnat fira en ettåring om jag inte gått över tiden… Tänk att bara några dagar kan göra så att livet blir något helt annat… …eller i Noas fall, inget liv alls…

Älskade Noa!

Ultraljud – igen

Idag var vi och gjorde ett snabbt ultraljud hos vår läkare. Både Petra och jag har velat fram och tillbaka om vi ska göra ett nu innan vi åker till fjällen eller inte och igår kväll när vi hade lagt oss så bestämde vi att det skulle vara väldigt skönt att få göra ett och se att den lille där inne mår bra. Var så sjukt nervös, som vanligt, och det var så skönt att se det lilla fostret röra sig där inne. Jag har även börjat känna den väldigt svagt och jag tror att den kan ha blivit lite upprörd över ultraljudet för jag kände den verkligen jätte mycket sen när jag satt i väntrummet inför blodprovstagning. Det är ju inte direkt sparkar jag känner men känner ändå att det är nåt där inne, skönt att få det bekräftat också. Moderkakan låg högt upp och i bakvägg så det känns också jätte skönt, det betyder att jag kommer att börja känna denna lilla krabat mycket tidigare (uppenbarligen) och det känns ju skönt för Noa kände jag ju först efter vecka 20 nån gång. Nu är det ju lite annorlunda att vara gravid andra gången för man vet ju mycket mer vad man ska känna och så och därför är det väl också lättare att veta att det är just fostret man känner. Känns så skönt att det ser bra ut och nu finns det väl egentligen ingen anledning till att vänta med att berätta, även om det tar emot lite granna…

En sån där jobbig dag

Idag har det varit en jobbig dag, en extremt jobbig dag och allt är Bauhaus fel… Eller kanske inte… Blev lite irriterad för att vi var tvungna och byta till en mindre gastub för att den vi köpt inte fick plats (trots att killen i butiken sagt att den skulle passa). Efter det så gick det i störtloppsfart utför och jag grät och mådde pissdåligt, ibland är det svårt att känna meningen med att leva och ibland längtar man tills den dagen då Noa får ett levande och friskt syskon (eller det längtar man väl alltid till även om det ibland känns oerhört långt bort).
Bäst av allt hade det ju varit om lilla Noa fick stanna kvar hos oss, känns så surt att det förmodligen var moderkakan som var boven i dramat… Läste i spädbarnsfondens tidning att det inte finns några belägg för att bebisen ska röra sig mindre mot slutet av graviditeten, detta känns ju surt då jag tyckte att Noa rörde sig mindre sista veckan. Vi hade dock en koll som jag var på och då var ju hans hjärtljud helt normala så det hade förmodligen inte gjort nån skillnad. Tycker dock att man borde ha vetenskapliga belägg för såna saker som man går ut med i sjukvården annars ska man uttryckligen säga att det inte finns någon vetenskap bakom det…
Jag kan ju aldrig veta om det hade räddat Noas liv om jag åkt in på måndagen för att det var mindre rörelser (eller inga alls) men jag intalade mig själv att det var normalt eftersom att jag hade hört det så många gånger, att de rör sig mindre närmre förlossningen… Förmodligen hade det inte gjort någon skillnad men jag kommer aldrig att få veta om det hade gjort det eller inte…
Jag vill inte behöva tänka på sånt men det går inte att låta bli, det går inte att låtabli att analyser allt och skylla på sig själv ibland och undrar vad man själv kunde ha gjort…

Idag verkar det även som att Petra har haft en jobbig dag, hon grät ganska mycket nu på kvällen. Det känns jobbigt att se den man älskar så ledsen men samtidigt så känns det bra att se henne gråta i bland så jag vet att hon inte stänger känslorna inne. Vilket jag i och för sig inte tror att hon gör men gråta behöver vi nog alla göra emellanåt när något så ofattbart som detta har hänt…