Etikettarkiv: fosterrörelser

De jobbiga dagarna

Tre år. I morgon är det tre år sedan vi fick det fruktansvärda beskedet att vår lilla bebis som vi väntade på hade dött där inne i magen. På måndag är det tre år sedan han föddes. En tillsynes perfekt bebis. En bebis som förmodligen hade fått fira sin treåsdag nu om jag då vetat vad jag idag vet. Jag har slutat tänka på ”tänk om” för det kommer aldrig att förändra någonting. För det mesta tycker jag inte att jag bär skulden för det som hänt. Det betyder inte att jag inte önskar att jag åkt in när fosterrörelserna minskade. Jag litade blint på vården. Förmodligen hade man då sett att det var lite fostervatten och därför satt igång mig. Det är en indikation på att moderkakan inte jobbar som den borde och det var ju väldigt lite fostervatten när Noa föddes. När de skulle ta fostervattensprovet (som de tar när en bebis har dött i magen) så fanns det nästan ingenting kvar. Läkaren fick leta och det var precis att han fick ut den mängd som de behövde och det krävdes muskelstyrka.

När de nya rutinerna införs (ultraljud vid 41+0) så är det bland annat fostervattensmängden de kollar på. Ser inte allt bra ut så blir man igångsatt. Jag tycker det är jätteskönt att de börjar med dessa rutiner och hoppas resten av landet tar efter för det räddar bevisligen liv och jag tror att vi idag hade haft en liten treåring här hos oss om dessa rutiner fanns då, i februari för tre år sedan.

Att får ännu mer bekräftat att Noa förmodligen hade levt om jag(vi) åkt in när jag märkte att fosterrörelserna gick ner känns självklart väldigt jobbigt. Att få höra av en läkare att de hade satt igång mig om de sett att fostervattennivån var låg känns jobbigt. Men jag vill veta.  Att jag inte har tänkt på det där med fostervattnet fören nu känns lite underligt men kanske var jag inte redo att tänka på det fören nu. Vår läkare från tidigare sa inte så mycket om fostervattnet och kanske för att hon inte tyckte det var viktigt. Viket det inte var för det fanns ju inget som kunde göras och hon visste ju att vid kommande graviditeter så har man en annan koll. Hon hade förmodligen svarat ärligt om vi frågat rakt ut och det är det viktigaste.

När vi var sist hos specialistmödravården så berättade vi för läkaren vad vår första barnmorska sagt och man såg verkligen på läkaren att hon tyckte det var helt otroligt. Den barnmorskan frågade rakt ut (vid flera tillfällen) om jag märkt av minskade fosterrörelser och hon sa flera gånger att det ska minska på slutet. Jag har inget ont om henne för det var ju så de lärt sig och det var ju den informationen som fanns överallt då. Skulle jag höra samma sak nu så skulle jag däremot reagera ordentligt för man borde som barnmorska vid det här laget veta så mycket bättre. Men det finns väl de som är envisa och tycker att de har ”bevis” för att det är så och därför fortfarande sprider falsk information. Det är säkerligen fortfarande bebisar som dör i magen på grund av den felaktiga information och det gör mig så förbannad. Är ett liv i magen, ett liv som med största sannolikhet skulle klara sig utanför magen, mindre värt än något annat liv? Ibland verkar det som att folk tycker det och det är för mig helt obegripligt. Tolka inte detta som att jag är abortmotståndare för det är två helt olika saker och inget som ska blandas ihop (vilket det ofta görs av just abortmotståndare).

Känns som att detta inlägg blev något annat än vad som var meningen men det är så mycket tankar runt den här tiden. Det börjar på ett sätt redan i februari, hade Noa kommit på tid så hade han ju varit ett februaribarn. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra på Noas födelsedag, jag vill göra något för att hedra honom men jag vet inte vad. I år verkar det blir så varmt som det var när Noa föddes så kanske jag kan göra något litet blomsterarrangemang och ställa ut. Ta fram lite lyktor och tända. Jag skriver jag för Petra jobbar och jag känner att jag vill göra något litet extra den dagen. Vi har ju ingen grav men en liten hörna som är meningen att det ska vara för honom. Den hörnan är väl inte vad jag hade tänkt och det kanske börjar bli dags att göra en ansträngning för att få den till någonting som jag/vi vill ha. Men ingen av oss är några trädgårdsmästare direkt så det är svåt

Nu måste jag sluta för jag har Noas underbara lillebror här hemma och han tycker jag är tråkig nu…

Räkna fosterrörelser

Jag vill mest dela med mig av en väldigt viktig länk där man får hjälp att lära sig känna fostret i magen. Det är sån oerhört viktig kunskap och jag tror att om man är en person som är i farten mycket så är detta extra viktigt. Jag gjorde detta när jag var gravid med Elliott och tyckte det inte bara var en mysig stund utan också lugnande.  Rörelserna i magen är det sättet som man som blivande mamma kan veta hur fostret/barnet mår. Jag räknar med att det tar några veckor till innan jag kan börja räkna fosterrörelser. Nu är jag mest glad om jag känner den lille mycket en dag.

Fått libero att ändra sin text på hemsidan

När jag var gravid med Noa så var jag med i libero-klubben och samlade poäng och nu när jag blev gravid med Mini så aktiverade jag mitt konto igen och av någon anledning så har de fått för sig att jag har ett levande barn här hemma så en del nyhetsbrev har varit lite jobbiga att få. På liberos hemsida så har de en sån graviditetskalender som säger vad som händer från vecka till vecka och under vecka 35 så kunde man läsa att barnet börjar röra sig mindre för att det börjar bli trångt. Det fick bägaren att rinna över lite för mig så jag skrickade helt enkelt ett mail till dem, dels om nyhetsbreven och sen ifrågasatte jag det faktamässiga i det de skriver om minskade fosterrörelser. Mindre än en vecka senare så fick jag svar att de ändrat texten (vilket de har) och de bad också om ursäkt för att jag fått ”fel” nyhetsbrev.

Jag måste erkänna att jag faktiskt blev lite förvånad över att de tog åt sig av kritiken angående deras hemsida, det trodde jag faktiskt inte. Nu skrev jag ju om vad som hade hänt mig och att det bland annat var det jag läste, dels på nätet men också i boken man får på MVC (vissa MVC, har inte fått boken denna gång) som gjorde att jag inte sökte för minskade fosterrörelser. Det är ju libero som ger ut boken så kanske det var just att det var min personliga erfarenhet som gjorde att de ändrade texten på hemsidan. Nu hoppas jag att de även ändrar det som står i boken för är andra som jag så litar man ju mer på det man får genom sjukvården än det man hittar på en ”blöjsida” på nätet…

Jag måste även säga att jag inte läst alla veckor på liberos hemsida så jag vet ju faktiskt inte om det bara är under vecka 35 det stod att fosterrörelserna minskar. Tycker även att det är skrämmande hur vedertagen myten om fosterrörelser är, varje person jag tar upp det med (nästan) säger att det är ju så att de minskar på slutet… Det är riktigt illa tycker jag för det är så lätt att förlita sig på det för att ”alla” säger att det är så. Självklart blir det trängre och är man mycket aktiv själv så kanske man inte känner bebisen lika mycket men den SKA röra sig lika ofta som tidigare men rörelserna i sig kan bli mindre och då är det klart att de inte blir lika ”tydliga”…

Har för övrigt lagt till en ultraljudsbild i förra inlägget för jag tycker den bilden är så häftig…

Trött och känner mig helt plötsligt väldigt höggravid

Oron blandas med lycka och sorg, alla känslor är överallt hela tiden och att dessutom vara gravid och sova dåligt gör väl inte saken bättre.

Början av veckan var hemsk, jag var extremt orolig hela tiden, både måndag och tisdag, onsdag var det dags för MVC besök och då helt plötsligt var oron hanterbar. Mycket är bara psykologiskt, vår läkare hade semester och vår barnmorska på MVC jobbar inte måndag och tisdag. Att behöva åka in till förlossningen för att man orolig är så extremt skrämmande och man drar sig lite extra innan man ens skulle våga ringa.

På tisdag ska vi återigen på ultraljud (jag vet det är väldigt många) och då ska vi även besöka förlossningen så förhoppningsvis så försvinner lite av den rädslan jag har inför att åter behöva komma till förlossningen av oro.

Oron går mycket hand i hand med hur mycket och hur ”starkt” jag känner Mini, vissa dagar är den lugnare och framförallt så rör den sig mer inåt vilket gör att rörelserna utåt är så små. Jag försöker dock räkna rörelserna för att lugna mig och ofta så hjälper det, om än lite. Sen har vi dagar (eller egentligen kvällar) då det är sån fart på Mini att man undrar hur den orkar.

Bara på några dagar så har jag gått i från att känna mig lite ”lagom” gravid till att känna mig höggravid, stor klumpig och otymplig, vet inte riktigt vad som hände. Har ont i hela kroppen tidvis och kvällarna är outhärdliga då jag verken kan sitta, ligga eller står utan att känna att jag vill krypa ur kroppen. Känner mig ändå löjlig som klagar, varför klaga, jag är gravid med ett litet syskon till Noa och förhoppningsvis så får jag uppleva att vara förälder till ett levande barn.

Den nionde april är det meningen att jag ska börja jobba igen men bara tanken på det gör att det värker i hela kroppen, att jag dessutom har skiftarbete gör ju inte saken bättre då jag omöjligt kan sova någon annan gång än mellan 22 och 08 (ibland 09) och vaknar ofta flertalet gånger och ligger vaken i flera timmar. Sömn är en bristvara och hur trött jag än är så lyckas jag inte sova någonting på dagarna. Ska prata med läkaren om sjukskrivning från att jag ska börja jobba, hoppas hon går med på det (och sen att försäkringskassan går med på det)…

Känns som att det blir mycket gnäll i den här bloggen men det är ju oron och sorgen som styr mitt liv just nu och det är när jag känner den som jag behöver skriva. Jag känner ibland lyckorus när Mini rör sig och jag tänker på att det faktiskt är en bebis som leverrunt där inne… Jag hoppas bara så innerligt att vi får behålla den här bebisen och att den är frisk när den kommer ut!

Stillade min oro

Jag är alltid orolig när jag vaknar för jag inte har känt bebisen, tills jag inser att jag faktiskt har sovit och det är ju då inte så konstigt. I morse blev jag dock lite mer orolig då Mini brukar ha lite fart på morgonen och jag bara kände nån rörelse här och sen några där. Buffade lite på den och drack kallt vatten, hotade sedan med att jag skulle åka in till MVC och lyssna på den och då blev det lite fart så oron släppte (till en överkomlig nivå). Både Petra och jag låg och räknade rörelser (nästan alla rörelser känns på utsidan nu) och när vi kommit upp i tio på bara några minuter så slutade vi och då kom den igång ordentligt. Det kändes skönt för jag vill ju inte åka in för ofta heller för risken är att det bara eskalerar och tillslut så bor jag väl nästan där och det vill jag ju inte, det är ju trotts allt fortfarande drygt tre månader kvar tills den får komma ut…

Vår läkare har sagt att man kan få låna en sån där sak som man lyssnar på bebisen med (kommer inte ihåg vad det heter) men att de inte rekommenderade att man gjorde det. Jag känner också att jag inte vill det, tror inte att jag skulle bli lugnare av det utan snarare tvärtom och gå och lyssna hela tiden istället. Petra och jag pratade lite om att vi kanske ska låna hem en under nästa vecka då jag inte vill åka till Danderyd då (Noas ettårsdag) men jag vet inte om det är en bra idé, risken är väl att man inte vill lämna den ifrån sig när man väl har den…