Etikettarkiv: folk

”Hektisk” helg

I helgen hade vi bestämt oss för att börja träffa lite människor för att på något sätt komma lite vidare. I fredags så började det med att vi träffade Petras kusin med familj. Jag hade räknat med att vara där nån timme eller så men vi kom hem efter två på natten och hade det riktigt trevligt. Det var nog bra att träffa lite andra människor än varandra och de på sjukhuset, det var ganska lagom att göra det nu. Man börjar kunna ta in lite vad som händer med andra och hur livet faktiskt ”ska” vara.
På lördagen så fortsatte det med besök hos Petras föräldrar och det blev nästan en heldag. Där fick jag en liten ”gråtattack” men det är ju sånt man får räkna med. Igår var syrran och Abbe här och det var lite konstigt att se någon annan stå och laga mat i sitt eget kök, dock väldigt skönt…
I morgon ska vi försöka åka till Babyland, innan vi träffar kuratorn, för att lämna tillbaka de sakerna som vi köpt där. Det känns som ett lagom steg att ta nu. Orkar vi inte göra det i morgon så tänkte vi i alla fall försöka göra det i samband med ett kuratorbesök utifall att det blir väldigt jobbigt.
Just nu känns det lite bättre och jag hoppas att denna vecka blir lite bättre än första delen av förra veckan var…

Två veckor

Idag skulle vår lilla ängel ha blivit två veckor.
Istället för att ha upplevt två veckor av oändlig lycka så har vi upplevt två veckor av oändlig sorg. Sorgen för min del har bara blivit värre de sista dagarna, vilket kuratorn tror beror på att min kropp börjar bli bättre och kan därför börja hantera de själsliga såren på ett bättre sätt.
Jag känner bara att livet känns så meninglöst och det är jobbigt att tänka på en morgondag eller en fortsättning.
Att jag har Petra hjälper dock otroligt mycket och om det inte vore för henne så vet jag inte hur jag skulle orkat med livet alls just nu.
I helgen ska vi försöka träffa lite ”folk” förutom de på sjukhuset, det känns både bra och skrämmande. Det är nog dock dags att ta det steget för att på något sätt komma ut i verkligheten lite ytterligare.
Vårt hus känns lite som ett fängelse samtididigt som det är en fristad. Det är bara vi här, vi slipper förhålla oss till andra, samtidigt gör detta dock att det känns lite som ett fängelse då det är jobbigt att ta sig utanför denna trygga zon…
Önskar så mycket att Noa kunde vara här med oss, älskar och saknar honom så oändligt mycket…