Tänk att jag har en liten enmånaders här

Idag är första dagen som jag och Elliott är hemma helt själva, Petra har börjat jobba. Det känns lite läskigt och konstigt, sist jag var ensam hemma så var jag just ensam med en liten bebis i magen som jag var sjukt orolig för. Nu har jag en liten bebis som ligger och sover i sin vagn som jag i och för sig fortfarande är sjukt orolig för men vilken förälder är inte orolig för sitt barn?

Jag har svårt att förstå att jag faktiskt har en levande liten enmånaders bebis här, det är så extremt ofattbart. Lika ofattbart är det att han har en död storebror. Igår låg jag med Elliott i famnen och kunde inte sluta gråta för över hur anorlunda livet kunde ha varit, tänk om Noa också varit här. Jag förstår nu än mer vad mycket man gått miste om, varje dag känns det som att någonting nytt händer. Tittar på foton från BB och inser hur mycket han har växt bara sedan dess, det är lite läskigt.

Jag får också lite dåligt samvete när jag önskar att Noa vore här för vore han här så skulle förmodligen inte Elliott vara det. Men samtidigt så kan man ju inte tänka så, helst av allt så skulle jag ju självklart ha dem båda här och jag önskar ju aldrig bort Elliott bara för att jag saknar Noa och vill att han också skulle få vara här…

En månad

Idag skulle lillplutten ha blivit en månad, även om dagarna blir ljusare så är inte längtan och saknaden mindre.
Lilla Noa skulle ju vara här, med oss, idag nu, för alltid…

Hade en liten ceremoni för plutten igår, det blev ganska bra och det var trevligt att träffa alla. Hade ju varit trevligare om vi träffat honom för att fira att han fötts än för att sörja att han dött…

Älskar dig Noa, nu och för alltid!

En månad

En månad har idag gått sedan vi fick det värsta beskedet en förälder kan få, beskedet att ens barn har dött.
Vår lilla bebis dog innan vi fick träffa honom, innan vi fick höra hans skrik, innan vi fick hålla honom i vår famn.
Vår älskade lilla bebis är någon annan stans, i en annan värld…
Jag saknar honom fortfarande och det finns ingenting som någonsin kommer att ta bort denna saknad, eller läka dessa sår.

I morgon ska vi ha en liten ceremoni för vår lilla Noa, vi ska hedra honom, vår son som ingen annan än jag kände. Vår älskade lilla son som var så önskad och efterlängtad av så många ska få en liten hedersceremoni i morgon…

Vår älskade Noa, vi saknar dig så!

Så stilla, så stilla han ligger där, ingen gråt, inget skrik, inte ett andetag bara så stilla