Etikettarkiv: död

De jobbiga dagarna

Tre år. I morgon är det tre år sedan vi fick det fruktansvärda beskedet att vår lilla bebis som vi väntade på hade dött där inne i magen. På måndag är det tre år sedan han föddes. En tillsynes perfekt bebis. En bebis som förmodligen hade fått fira sin treåsdag nu om jag då vetat vad jag idag vet. Jag har slutat tänka på ”tänk om” för det kommer aldrig att förändra någonting. För det mesta tycker jag inte att jag bär skulden för det som hänt. Det betyder inte att jag inte önskar att jag åkt in när fosterrörelserna minskade. Jag litade blint på vården. Förmodligen hade man då sett att det var lite fostervatten och därför satt igång mig. Det är en indikation på att moderkakan inte jobbar som den borde och det var ju väldigt lite fostervatten när Noa föddes. När de skulle ta fostervattensprovet (som de tar när en bebis har dött i magen) så fanns det nästan ingenting kvar. Läkaren fick leta och det var precis att han fick ut den mängd som de behövde och det krävdes muskelstyrka.

När de nya rutinerna införs (ultraljud vid 41+0) så är det bland annat fostervattensmängden de kollar på. Ser inte allt bra ut så blir man igångsatt. Jag tycker det är jätteskönt att de börjar med dessa rutiner och hoppas resten av landet tar efter för det räddar bevisligen liv och jag tror att vi idag hade haft en liten treåring här hos oss om dessa rutiner fanns då, i februari för tre år sedan.

Att får ännu mer bekräftat att Noa förmodligen hade levt om jag(vi) åkt in när jag märkte att fosterrörelserna gick ner känns självklart väldigt jobbigt. Att få höra av en läkare att de hade satt igång mig om de sett att fostervattennivån var låg känns jobbigt. Men jag vill veta.  Att jag inte har tänkt på det där med fostervattnet fören nu känns lite underligt men kanske var jag inte redo att tänka på det fören nu. Vår läkare från tidigare sa inte så mycket om fostervattnet och kanske för att hon inte tyckte det var viktigt. Viket det inte var för det fanns ju inget som kunde göras och hon visste ju att vid kommande graviditeter så har man en annan koll. Hon hade förmodligen svarat ärligt om vi frågat rakt ut och det är det viktigaste.

När vi var sist hos specialistmödravården så berättade vi för läkaren vad vår första barnmorska sagt och man såg verkligen på läkaren att hon tyckte det var helt otroligt. Den barnmorskan frågade rakt ut (vid flera tillfällen) om jag märkt av minskade fosterrörelser och hon sa flera gånger att det ska minska på slutet. Jag har inget ont om henne för det var ju så de lärt sig och det var ju den informationen som fanns överallt då. Skulle jag höra samma sak nu så skulle jag däremot reagera ordentligt för man borde som barnmorska vid det här laget veta så mycket bättre. Men det finns väl de som är envisa och tycker att de har ”bevis” för att det är så och därför fortfarande sprider falsk information. Det är säkerligen fortfarande bebisar som dör i magen på grund av den felaktiga information och det gör mig så förbannad. Är ett liv i magen, ett liv som med största sannolikhet skulle klara sig utanför magen, mindre värt än något annat liv? Ibland verkar det som att folk tycker det och det är för mig helt obegripligt. Tolka inte detta som att jag är abortmotståndare för det är två helt olika saker och inget som ska blandas ihop (vilket det ofta görs av just abortmotståndare).

Känns som att detta inlägg blev något annat än vad som var meningen men det är så mycket tankar runt den här tiden. Det börjar på ett sätt redan i februari, hade Noa kommit på tid så hade han ju varit ett februaribarn. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra på Noas födelsedag, jag vill göra något för att hedra honom men jag vet inte vad. I år verkar det blir så varmt som det var när Noa föddes så kanske jag kan göra något litet blomsterarrangemang och ställa ut. Ta fram lite lyktor och tända. Jag skriver jag för Petra jobbar och jag känner att jag vill göra något litet extra den dagen. Vi har ju ingen grav men en liten hörna som är meningen att det ska vara för honom. Den hörnan är väl inte vad jag hade tänkt och det kanske börjar bli dags att göra en ansträngning för att få den till någonting som jag/vi vill ha. Men ingen av oss är några trädgårdsmästare direkt så det är svåt

Nu måste jag sluta för jag har Noas underbara lillebror här hemma och han tycker jag är tråkig nu…

Varför, varför, varför???

Jag kan inte sluta tänka på varför, varför skulle just Noa behöva dö, varför ska något barn någonsin behöva dö, varför är livet så himla orättvist, varför får vissa barn som inte verkar bry sig alls om dem sen, varför fick inte vi behålla vår son när vi hade så mycket kärlek att ge honom, varför kan vi aldrig få honom tillbaks.
Varför, varför, varför???

Bebisar, bebisar, överallt bebisar…

Varför får alla andra levande små bebisar medan jag sitter här med ett foto framför mig på min döde son. Varför fick inte Noa leva för, jag saknar honom så mycket och all kärlek jag hade till honom ligger i mig och gror som ett skavsår i obekväma skor…
Han var så oerhört söt och jag såg så mycket från mig själv i honom, det var verligen som att en del av mig dog när han dog och jag vet inte om någonting någonsin kommer att fylla den delen av mig igen…
Varför ska jag behöva sitta här och gråta över ett förlorat barn, jag vill ju bara ha honom här, känna hans andetag och höra hans skrik…

Varför är livet så djävulskt orättvist?
Noa jag vill ju bara ha dig nära, här hos mig! Älskade, saknade, bebis…

 

De sista svaren

Idag fick vi, som förväntat, de sista svaren. Som vi trodde så fick vi inte direkt något svar på varför det blev som det blev. Noa såg ”jättefrisk” ut och alla organ var som de förväntades vara.
Det enda de kunde se var att moderkakan var mindre än vad den borde ha varit och att det fanns blodproppar i den, vilket förmodligen berodde på att den inte riktigt orkade med i slutet. Läkaren sa dock att det inte var helt säkert att det var det ändå, eller i alla fall inte enbart på grund av detta.
Vid nästa graviditet så kommer jag dock att få något blodförtunnande för att vara på den säkra sidan, även om det inte fanns några tecken på att jag skulle ha en tendens till att bilda blodproppar utan att det berodde på att moderkakan gick för högvarv så vill man i alla fall ta det säkra före det osäkra nästa gång.
Har även fått ”svar” på varför jag var så sjukt trött under graviditeten, hade ett lite lågt värde för sköldkörteln så även detta kommer att övervakas nästa gång (om det inte visar sig att jag måste ta medicin redan nu för det), detta var dock inget som påverkade något för Noa det var bara jag som var extra trött…

Idag var vi även ute och ”åkte” lite, skulle hämta puffar på Mio och tog en sväng för att reka grillar på Bauhaus, det slutade med att vi gick där ifrån nästan 4 000 kronor fattigare… Nu har vi i alla fall en fin gasolgrill, bara hoppas på att den är bra också.
Vi var även förbi IKEA och lämnade tillbaka lite av de bebissaker som vi köpt, till en början gick det ganska bra men sen brast det… Det strulade även med deras system och eftersom att det hade gått mer än tre månader så skulle vi egentligen fått tillgodokvitto men det systemet låg nere men som tur var så gjorde de ett undantag och gav tillbaka pengarna istället, hade känts väldigt jobbigt om vi hade behövt åka dit en gång till för att lämna tillbaka sakerna igen. Det är bra att de ändå är lite flexibla på IKEA så man slapp det, sen bor vi ju inte direkt granne med IKEA längre så var ju skönt att det ordnade sig av den anledningen också…

Nu har vi lämnat tillbaka alla saker som vi har tänkt lämna tillbaka och vi har ändå vad som kommer att behövas de absolut första dagarna nästa gång vi får en bebis så det känns skönt också även om det är lite kul att handla bebisgrejer när man är gravid så är det på ett sätt ändå skönt att inte behöva göra det. Graviditeten kommer nog vara väldigt jobbig redan som det är.
I förmiddags ställde jag även undan spjälsängen, kände att jag äntligen var ”redo” för det. Jag har på något sätt helt fullt ut tagit till mig vad som har hänt och förstått det. Noa är död och det finns ingenting någon kan göra åt det. Han kommer självklart alltid att vara vår älskade förstfödda men han kommer alltid ”bara” vara en bebis…