Två mammor saknar

Två mammor längtade,
två mammor förberedde sig,
två mammor skulle få en liten bebis.

Två mammor saknar,
två mammor känner förtvivlan,
två mammor fick en död liten bebis

Han föddes när våren började

Vår son föddes när våren kom men får aldrig uppleva hur den känns. Han får aldrig känna värmen från solens strålar, aldrig se snön smälta och isen bli till vatten.
Han får aldrig hålla oss vakna hela nätter för att han vägrar att sova, han får aldrig dra i katternas svansar när han försöker fånga dem, han får aldrig göra oss tokiga med sitt trotsande, han får aldrig hoppa i en vattenpöl eller skita ner sig i leran. Han kommer aldrig att få göra någonting som vi andra fick göra för han får aldrig uppleva livet.
Jag hoppas dock att han känner den oerhörda kärlek vi har för honom och den saknad vi känner efter honom.

Vår älskade son

Hur ska vi kunna leva våra liv igen, utan dig?
Hur ska dagen någonsin kunna bli ljusare, utan dig?
Hur ska vi någonsin komma ur detta svarta hål, utan dig?
Hur ska något någonsin kännas meningsfullt igen, utan dig?

Vår kärlek till dig är så stor och du fick aldrig uppleva den.
Varje dag känns som en svart evighet som vi inte vet hur vi
ska kunna ta oss ur.

Vi fick aldrig höra dig skrika, aldrig se dig sova, aldrig byta din
blöja eller trösta dig när du behövde tröst.

Du fick aldrig hålla oss vaken om nätterna för att du inte kunde sova.
Du fick aldrig se den första snön falla. Aldrig se solen skina. Aldrig dra
katterna i svansen när du försökte fånga dem.
Du får aldrig uppleva livet…

Du föddes när våren kom men fick aldrig uppleva den.

Våra hjärtan är tomma och vi vill bara ha dig här med oss,
för alltid, med oss…