Kategoriarkiv: saknad

Döden och det nya livet

Det känns så svårt att glädja sig åt det nya livet som växer i mig, jag tänker så mycket på det livet som inte blev, på lilla Noa som då i juni skulle vara ett år och tre månader. Jag är så rädd att jag inte ska kunna älska det lilla livet som växer inom mig, att jag bara kommer att önska att jag hade Noa här istället. Jag vill ju så gärna ha en liten bebis hos oss i juni, det vill jag verkligen, men samtidigt så saknar jag min lilla son så oerhört mycket och just nu så känns det bara så tungt. Jag är gravid men jag väntar inte barn. Jag vet att det växer ett embryo där inne (jag hoppas i alla fall att det fortfarande gör det) men jag kan inte förstå att det ska bli en liten bebis, tänk att det kanske kan bli en levande liten bebis. Tänk om lilla Noa kan få bli storebror och jag få bli mamma till ett levande barn, ett barn som ska ammas ett barn som jag kan känna nära mig, få känna barnets andetag…

Vad jag älskar och saknar min lilla Noa!

Första julen närmar sig

Snart är julen här och den närmar sig med stormsteg. Hur ska jag överleva den utan min lilla Noa här? På ett sätt så vill jag bara åka bort, slippa allt som har med julen att göra, men blir det bättre för det? Vart ska man åka för att slippa julen, jul firas ju nästan överallt…
Det var ju inte så här första julen efter att man hade fått barn skulle bli, vi skulle ju ha en lite bebis på nästan tio månader med oss. Jag såg redan förra julen fram emot denna jul och nu önskar jag bara att den är över. Måste man köpa julklappar till alla? Frågan är om folk förstår om man inte gör det, frågan är om jag bryr mig. Petras systers barn måste vi så klart köpa julklappar till men alla andra, är det verkligen nödvändigt, jag vet inte ens om jag vill träffa dem över jul. Till Petra måste jag kanske köpa något, eller?
Jag vill inte fira jul utan Noa här!!!

Åtta månader

Igår skulle vår lilla älskling ha blivit åtta månader, det är helt sjukt vad tiden går. Det känns så konstigt att tänka att man skulle haft en liten åtta månaders här en liten människa som skulle ta allt han bara kunde få tag i. Det är konstigt att han inte är här, det är konstigt att han egentligen skulle ha varit här, allt är konstigt. Jag saknar honom så ofantligt mycket och jag älskar honom oändligt. Nästan varje dag så pratar jag lite med honom och säger hur mycket jag älskar honom, jag känner inte längre hans närvaro på samma sätt som förut och kanske är det för att han mer om mer är där han nu ”ska” vara. Jag tror dock att han kommer hit och hälsar på oss ibland och jag hoppas att han förstår att vi saknar honom lika mycket som vi gjort sedan dag ett. Tårarna kommer inte lika ofta och lika mycket och livet känns mycket enklare. Jag gråter dock ordentligt ibland och det känns som en befrielse och även om det börjar bli lättare att se bebisar på teve igen så kan det ibland kännas så fruktansvärt jobbigt.

Jag har lite dåligt motivation just nu, har verken ork eller lust till någonting, vilket även innebär att jag skriver så sällan här. Jag hoppas att motivationen kommer snart för det är ju meningen att jag ska plugga på heltid nu och då kan jag ju inte bara ligga i soffan och titta på teve…

Tänk om man hade en liten, snart, åtta månaders här…

Har saknat Noa så där lite extra idag har tänkt mycket på hur det skulle vara att ha en 7½ månaders här, hur livet skulle se ut och vad vi skulle göra. Det känns konstigt att hösten är här för ett år sedan så började jag ha gravidbyxor på mig, magen hade börjat synas, om än lite. Det var nog runt den här tiden som jag började känna honom där inne när han rörde sig, jag kommer ihåg en lördagsmorgon när vi låg i sängen och han rörde sig ordentligt för första gången, Petra kände honom också. Det känns så konstigt, det känns som något annat liv, men det är mitt. Smörjde in mig lite med body butter nyss och jag känner att det inte var en lysande idé, jag använde det under hela graviditeten på magen för att undvika bristningar och det var så mycket känslor som kom tillbaka. Minnen av hur jobbigt graviditeten var och minnen av den lilla bebisen som låg där inne och växte, jag saknar min bebis så mycket. Vi fick ju så lite tid, han och jag, vad är nio månader i en mage mot en livstid?

Föräldrargrupp

Såg delar av Drömmen om ett barn nyss och avsnittet slutar med att de berättar om vad som ska visas nästa vecka och jag ser ett par från den föräldrargrupp som vi var med i innan Noa föddes, deras barn var planerad att komma samma dag som Noa var planerad. De fick behålla sitt barn vi fick inte behålla vårat. Jag blir så arg, det är bara så jävla orättvist… Känner bara att jag behövde skriva av mig lite, det är jobbigt med alla lyckliga jävla människor och deras barn… Varför fick inte vi behålla vår son?! Förhoppningsvis så får vi snart ett friskt levande syskon till vår lilla älskling och man kanske då kan hitta lyckan igen…

VAD JAG SAKNAR DIG MIN LILLA ÄNGLASON!