Inskrivning

Idag ska vi på inskrivning på MVC (mödravårdscentralen) och det känns mest bara konstigt och jag har egentligen ingen lust alls till det. Kanske låter det konstigt, att jag inte har någon lust, men jag känner mig inte så säker på att jag fortfarande har ett levande litet embryo där inne. Tankar, jag blir tokig. Jag vet ju att alla graviditeter ser olika ut, det är väldigt få som har två identiska graviditeter även om de får väldigt många barn, men ändå kan jag inte låta bli att vara orolig när jag inte mår illa. Jag är bara så rädd för att få missfall, att återigen hamna i hopplösheten och rädslan för att aldrig få ett levande barn. Jag känner ju dock andra symtom så jag borde ju inte vara så orolig men det är så svårt att låta bli, jag har mensvärk varje dag, mina bröst ömmar ibland och de växer fortfarande. Jag borde väl därför kunna lita på att jag fortfarande har ett levande litet embryo där inne?! Dessutom sa vår läkare (från förlossningen) när Petra pratade med henne att eftersom att det såg bra ut när vi gjorde det vaginala ultraljudet så är chansen 98% att det går bra och det är ju ändå ganska bra odds, sämre odds än att ett barn ska födas levande i vecka 42 men ändå… Men det är väl så här det får vara, jag hoppas bara att vi har en levande liten bebis hos oss i juni nästa år, en frisk, levande liten bebis… På ett sätt så skulle det ju vara skönt om denna graviditet blev lättare fysiskt, även om ironin skulle vara fin när man sen sitter med ett levande barn i sin famn, men det är ändå jobbigt att jag inte mår illa… Jag vet jag är knäpp…

Återbesök hos barnmorskan – MVC

Idag var jag och Petra på återbesök hos barnmorskan vi gick till under graviditeten, jag kände väl egentligen inte ett jätte behov av att gå dit men kände ändå att det kunde vara skönt att ha varit även där. Nu så här i efterhand så känns det jätte bra, vi pratade kanske inte direkt om graviditeten och sånt utan mer om hur livet är och blev. Hon ville att vi skulle höra av oss när vi fick ett levande syskon sen så vi lovade att vi även skulle komma på besök då. Vi kommer att gå på MVC i Danderyd vid nästa graviditet då jag inte direkt har några ”ärenden” i stan längre och även specialistmödravården ligger ju där.

När jag åkte till MVC så åkte jag från en kompis som bor tio minuter där ifrån, det tog dock 1½ timme att komma fram, hade nog gått fortare att gå… Helt sanslöst, de har stängt söderledstunneln och jag hittar ju inte i stan så jag hamnade nån konstig stans och GPS ville att jag skulle åka tillbaka och ”försöka igen”, det blev för mycket så jag började gråta och fick panikångest där i bilen, lugnade dock ner mig själv. Kände mig jätte löjlig, lyckades i alla fall ta mig till centralen där Petra mötte upp (hon åkte tillbaka från mama mia) och körde sista biten till skanstull, tog väl typ en halvtimme (borde ta fem minuter). Det var ju tur att barnmorskan inte hade några mer patienter den dagen och skönt att hon stannade så vi ändå fick det här ”gjort”, hon var nog i och för sig mer angelägen att träffa oss än tvärt om även om det verkligen känns skönt att ha varit där nu så här efter. Det var inte så hemskt som jag trodde det skulle vara.

Vi har även haft översvämning på vår baksida idag och hoppas på att det inte ösregnar något mer i natt och att de kommer, som utlovat, och fixar avloppen… Petras hårda arbete är riskabelt nära att vara i onödan om det fortsätter så här… Ibland är det inte roligt att bo i hus…

Träffade som sagt även en kompis idag och jag kände mig faktiskt lite gladare, vad små saker ändå kan göra att man mår bättre…