Noa ska, som det ser ut nu, bli storebror

Jag kände nåt konstigt i kroppen i går, en känsla som har varit borta länge en känsla som jag kände lite svagt för precis två månader sedan. Jag tror det var ett uns av lycka. Jag är gravid, fatta jag kunde bli gravid igen. Jag har fotfarande inte riktigt fått in det i hjärnan men jag vet ju att jag är gravid. Varje gång jag går på toa så kan jag inte låta bli att kolla om mensen har kommit och varje gång blir jag lika lättad över att den inte har gjort det. Jag har mensvärk, jag har ju precis vant mig vid att den här känslan är mensvärk och inte något som jag känner för att jag är gravid. Jag försöker att inte tänka på det allt för mycket, det är ju fortfarande en stor risk för missfall, även om chansen att det går bra och hela vägen är större. Egentligen så spelar det väl ingen roll om jag tänker på det eller inte för ett missfall skulle ju ta en tillbaka till det där svarta hålet igen vare sig jag tänker på att jag är gravid eller inte. Jag hoppas så innerligt att vi får ett litet syskon till Noa i månadsskiftet maj/juni (jag räknar med att kunna få bli igångsatt efter 37 fullgångna veckor). Helt plötsligt känns Noa så stor, det är ju (förhoppningsvis) ett blivande syskon som håller på att bli till där inne i min mage. Kanske är det vår lilla Noa som kommer tillbaka, på något sätt tror jag det. Förr i tiden så trodde man att det var så och det är därför många äldre som har dödfödda syskon heter samma sak som de syskonen. Även om jag kanske tror att det är Noa som kommer tillbaka så kommer han (den) att få ett annat tilltalsnamn för även om det skulle vara Noa så är det ju ändå inte samma bebis som föddes den tionde mars i år…

Lite lycka, mycket hopp, mycket saknad – Noa du kommer alltid att vara älskad och du kommer alltid att vara saknad. Du är vårt första barn och du kommer alltid ha lika stor plats i mitt hjärta! Älskar dig in i evigheten!

 

Lycka, om än för bara en liten stund

Kände nån konstig känsla här för en stund sedan, jag gjorde ägglossningstest och det var positivt. Jag tror att det var en stund av ren lycka, det var så länge sedan jag kände en sån känsla så jag började skaka lite och började nästan gråta. Konstigt hur man reagerar. Det kändes skönt att få känna en liten gnutta lycka om än för en liten stund. Hoppas den lyckan får hålla i sig nu och jag blir gravid. Det sjuka i det hela är att det idag är exakt ett år sedan Noa blev till. Om jag blir gravid nu (imorgon) så kan nästa bebis få samma beräknatdatum som Noa (fast ett år senare) hur sjukt skulle inte det vara (på ett positivt sätt)?! Jag hoppas så innerligt nu, ska försöka vara positiv och bara hoppas på det bästa! (Det bästa som är möjligt) Hoppas bara att de har öppet i morgon men det borde de ha, det är ju trotts allt en vanlig vardag även om det är en klämdag… Om det nu mot förmodan är någon annan som läser denna blogg så hålla tummarna för mig!

Lilla Noa tänk att du kanske är storebror om nio månader, skulle inte det vara underbart?! Noa jag älskar dig så oändligt mycket ändå och visst hade vi önskat att du vore här och det kommer vi alltid att önska!