Bitter, eller nåt…

Jag tycker det är jobbigt när folk blir gravida, även när personen är i samma situation som jag, inte för att jag missunnar dem att vara gravida utan för att jag blir så avundsjuk och jag tycker bara det är orättvist. De flesta har det ju så lätt när de vill bli gravida, de har sex och sen efter nån/några gånger så växer ett nytt liv i deras magar. Sen är det många som det inte har gått lika länge för som för oss och då blir jag ”sur” för det, men samtidigt är det jobbigt att läsa om dem som har väntat jätte länge innan de blev gravida igen, eller de som fortfarande försöker. På ett sätt blir jag glad för dem för jag vet ju hur det är själv att ha förlorat sitt lilla barn och sen bara vilja ha ett till, levande, barn men jag kan inte låta bli att vara bitter och kanske är det inte dem som jag känner förakt emot utan det är nog snarare så att jag tycker att det är så sjukt jobbigt att jag inte är en av dem. Nu sitter jag här, igen, och väntar på ägglossning, oroar mig för att utslaget ska vara i helgen och att man får gå ytterligare en månad och vänta, eller att det är på söndagen (morgon) och att man då gör på måndagen men det är för sent… Det känns bara så drygt. Tänk om vi var två fertila hetropersoner istället som bara kunde ha sex varje dag kring ägglossning och hoppas på det bästa (Petra skulle ju då vara man så klart)… Nu får vi istället hoppas på att ägglossningen kommer en ”bra” dag och att det inseminationsförsöket vi gör i samband med det är vid exakt rätt tidpunkt och att ”simmarna” är bra och når fram till ägget som förhoppningsvis är av bra kvalitet och blir befruktat…

Nej nu ska jag åka och köpa fler ägglossningstest och hoppas att det är positivt nu eller att det annars väntar med att bli possitivt tills på söndagkväll (eller i början av nästa vecka)…

För övrigt så har min älskade fru och vår förlossningsläkare lyckats få till så vi får två inseminationsförsök till och sen får göra IVF om det inte skulle funka med inseminationen… Men tredje gången gillt…

På jobbet

I dag känns det återigen lite bättre, jag tror att jag har kommit till den punkten där det är bra för mig att få jobba. Att jag just för tillfället dessutom får göra något som jag tycker om att göra är självklart även positivt. Jag är fortfarande rädd och ledsen efter att ha fått ytterligare ett negativt graviditetstest och jag vill verkligen bara få vara gravid. Jag är ju så redo denna gång.

Min underbara fru har i alla fall idag fått tag på vår förlossningsläkare så vi ska få träffa henne på torsdag, vilket känns jätte skönt. Förmodligen har jag bara nojjat ur (som vanligt) men det känns ändå bra att få träffa henne så man får kolla så allt ser bra ut, lite orolig är jag ju ändå. Hon skulle även ”se vad hon kunde göra” angående våra få försök, jag tror inte så mycket på att det kan bli en förändring men jag hoppas. Det är ju även lite som Petra säger att det är ju dumt att hålla på och mixtra med kroppens hormoner när det egentligen inte ska behövas… Vem fan har bestämt att sex gånger ska räcka och vad grundar man det på?! I snitt tar det sju gånger för ett hetropar att bli gravida genom att bara ha sex hur kan man då anse att sex gånger skulle vara tillräckligt när det gäller inseminering?!