På jobbet

I dag känns det återigen lite bättre, jag tror att jag har kommit till den punkten där det är bra för mig att få jobba. Att jag just för tillfället dessutom får göra något som jag tycker om att göra är självklart även positivt. Jag är fortfarande rädd och ledsen efter att ha fått ytterligare ett negativt graviditetstest och jag vill verkligen bara få vara gravid. Jag är ju så redo denna gång.

Min underbara fru har i alla fall idag fått tag på vår förlossningsläkare så vi ska få träffa henne på torsdag, vilket känns jätte skönt. Förmodligen har jag bara nojjat ur (som vanligt) men det känns ändå bra att få träffa henne så man får kolla så allt ser bra ut, lite orolig är jag ju ändå. Hon skulle även ”se vad hon kunde göra” angående våra få försök, jag tror inte så mycket på att det kan bli en förändring men jag hoppas. Det är ju även lite som Petra säger att det är ju dumt att hålla på och mixtra med kroppens hormoner när det egentligen inte ska behövas… Vem fan har bestämt att sex gånger ska räcka och vad grundar man det på?! I snitt tar det sju gånger för ett hetropar att bli gravida genom att bara ha sex hur kan man då anse att sex gånger skulle vara tillräckligt när det gäller inseminering?!

För det mesta så mår jag så mycket bättre…

Jag mår bättre nu, för det mesta mycket bättre, och har därför inte samma behov av att skriva längre. Det kommer förmodligen att komma dagar, stunder, kanske veckor där allt känns mycket jobbigare igen men jag har lärt mig lite att leva i nuet, till viss del i alla fall. Man kan ju inte bara leva i nuet för då skulle man ju inte ha någon framtid, för att få en framtid som man vill ha så måste man kämpa och planera, även om planerna inte alltid går som har tänkt sig. Det gäller att inte ge upp, det gäller att föröka se framåt, i den mån man klarar av det.
Bara för att jag mår bättre så betyder inte det att jag inte gråter eller blir ledsen över att Noa inte är här. Jag gråter oftast inte lika länge längre och ofta så mår jag bättre ganska mycket fortare igen. Självklart så önskar jag fortfarande med hela mitt väsen att vår lilla Noa skulle få vara här. Men livet måste gå vidare, vad har vi för val?!

Jag spelar en hel del TV-spel nu och jag tycker att det hjälper, man kopplar bort allt för en stund och koncentrerar sig på spelet. Det är ganska skönt.

På lördag ska vi ha fest, känns lite kaosartat just nu och inte alls speciellt välplanerat. Har så mycket kvar att fixa, stolar, bord, tallrikar, bestick, glas och maten. Det enda som egentligen är klart är drickat, det har vi i så stora mängder så hälften vore förmodligen nog.