Ångest, oro och lugn?

Positivt ägglossningstest i går, I GÅR! En söndag, varför? Jag som tror så mycket på denna gång, nu blir jag så orolig. Jag ringde i alla fall fertilitetsenehten och vi fick en tid idag 15.30, vilket jag tyckte var sjukt sent och frågade om de hade en tidigare tid. Vilket de inte hade, tror de klämde in mig för att jag hade positivt ägglossningstest igår, hon var nämligen iväg till labbet och kollade om det var okej. Jag var livrädd att hon skulle komma och säga att de hade för mycket att göra och det inte gick, som tur var så var det inte så. Kanske ska se det som ett tecken. Jag frågade henne för övrigt om det inte var för sent med tanke på att jag hade positivt ägglossningstest igår men hon sa att det inte var det, vilket lugnade mig en del. Jag ska lyssna lite på avslappningsskivan jag har idag och se om jag kanske kan lyckas slappna av lite, det har varit svårt de senaste dagarna. Spela lite tv-spel, Ratchet and Clank, ska jag också göra, det brukar hjälpa.

Har för övrigt en svärmor som ganska ofta säger saker innan hon hinner tänka efter. Igår var hon, svärfar och deras grannar över på besök. Min svärmor vill då att vi ska visa en bild på braskaminen vi har beställt och när hon tittar på den så frågar hon hur högt upp glaset sitter med tanke på eventuella kommande barn (Petras systers dotter brände sin hand ganska ordentligt på en braskamin när hon precis lärde sig stå). Jag trodde hon hade sagt fel och sa då lite skämtsamt vadå eventuella barn. Hon svarar då ja man vet ju aldrig vad som händer. Men tack för den, det är inte så att jag går varje dag och tänker och är rädd för att vi aldrig kommer att få uppleva att ha ett levande litet barn hos oss. Jag behöver verkligen inte någon annan som också påpekar det. För övrigt så tycker jag väldigt bra om min svärmor men ibland så önskar man att hon kanske tänkte lite innan hon pratade…

Nu ska jag bara hålla tummarna och hoppas på att det sätter sig ett litet ”frö” i min livmoder och att vi i maj nästa år har ett levande, friskt, litet syskon till vår lilla älsklig!

Noa, mamma och mamma kommer inte att sakna eller älska dig mindre när det kommer ett litet syskon till dig. Kärlek har jag hur mycket plats för som helst!
Älskar dig mer än vad jag någonsin trodde var möjligt, du finns för evigt i mammas hjärta och jag kommer alltid att önska att du fanns här hos oss!

Ännu en gammal kompis som har fått barn

Jaha då ser man statusuppdateringar på facebook där folk grattar ännu en gammal kompis som har fått barn (sitt andra barn dessutom). Det känns som att man är ensam i världen om att ha fått ett dött barn, alla andra får friska levande barn. Självklart vill man ju inte att någon annan ska råka ut för det vi har gjort men samtidigt så är det så himla jobbigt när en efter en får barn och de är alla friska och LEVANDE… Började gråta när jag såg det, även om jag visste att hon var gravid och att bebisen skulle komma nu (eller borde redan ha kommit) men ändå, det är så sjukt orättvist…

Jag är dessutom orolig för min ägglossning, har tagit ägglossningstest även denna månad bara för att se när jag har den och att den kommer och så. Har haft stegring på ägglossningsstickorna sedan i söndags och igår så var det så starkt så jag även tog ett dyrare test men det visade neggativt och idag när jag tog testet var det inget alls… Skulle ju vara så drygt om det också ska strula, varför kan vi som har varit med om sånt här bara få bli gravida. Skulle inte det vara rättvist, varför ska vi ha det svårt och strul… Jag hoppas att jag i alla fall får ett positivt ägglossningstest nu i dagarna och att det funkar nästa gång vi gör insemination.

Jag har nu i alla fall bestämt mig för att inte äta sötsaker eller dricka alkohol fram tills vi får göra försök mer än möjligen på helgen. Vi ska ju även gifta oss snart och eftersom att jag inte är gravid då så kommer jag självklart att dricka lite då och även äta lite sötsaker men det är ju en dag…

Slut på semestern

Då var det slut på Petras semester och jag sitter här hemma ensam framför datorn igen. Det har varit så skönt att ha Petra hemma, det har känts lite som att vi börjar komma tillbaka lite till livet igen även om det fortfarande är så extremt tungt. Det är självklart jobbigast att lilla Noa inte är här med oss men det är också fruktansvärt jobbigt att inte få vara gravid. Petra mailade från jobbet idag att hon hade gått in på toaletten och gråtit för första gången på länge. Hon har en kollega (som hon även är ganska bra vän med) som ska få barn i augusti och tydligen så blir det kejsarsnitt redan den elfte då bebisen låg med sätesbjudning. Han stressade för att hinna klart allt innan dess, precis som Petra gjorde för att hinna klart allt innan Noa kom. Sen var det en annan i det projektet hon jobbar med som hade varit på rutinultraljudet och allt hade sett bra ut, jag förstår att det brast för henne då. Bara jobbigt att den gången när hon verkligen gråter så är inte jag där och kan håll om henne. Förmodligen hade allt det där inte känts lika jobbigt om det varit så att jag var gravid, då har vi ju också någonting att se fram emot (mer än bröllopet som i sammanhanget bara är en lite pytte sak).

Jag har inte fått min ägglossning ännu denna månad, hoppas verkligen att den kommer snart så jag vet att den kommer hyfsat snart igen, jag vill inte ha en så lång cykel, hade fyra veckor förut och det är väl lagom, om man räknar mellan första ägglossningen (som vi vet att jag hade), efter graviditeten, och den som vi fick försöka på så har jag en cykel på typ 34 dagar, drygt som fan i sånt fall, hoppas på ägglossning i morgon då… Det är i och för sig jobbigt att inte få försöka på denna ägglossning även om det även känns lite ”skönt” det är så mycket ”press” runt den, från mig själv, och det är ändå lite skönt att inte behöva ha det den här gången. Självkart hade jag hellre fått göra ett försök även denna gång men jag försöker se det positiva i det hela…

13 och 45

Ringde barnmorskan på fertilitetsenheten nu på morgon och fick en tid för insemination klockan 1345. Hon frågade även om jag hade så lång cykel nu (skulle vara 33 dagar om man bara räknar denna) och jag sa att jag inte visste och frågade om hon trodde det var någon fara. Det verkade dock inte vara så vi ska få komma idag och jag blev så glad. Det kändes helt plötsligt lite lättare igen, det kommer nog dock vara jobbiga två veckor (fram till mensen kommer, eller inte kommer)… Men vad jag längtar till illamående, ryggont, brist på rörelsefrihet och alldeles förstora och tunga bröst… De orden kommer jag nog få äta upp när jag väl sitter där med en cola i handen och kommer ihåg hur jävla hemskt det var med allt illamående, all ryggvärk och hur icke mobil man var… Men jag hoppas så att vi får en liten bebis till i februari/mars nästa år… Vad jag hoppas att jag inte får nån mer mens i år (alltså att jag blir gravid då och inte att mensen slutar komma)…

Älskade lilla Noa tänk om du får bli storebror snart!

Ägglossning och mår illa

Då har jag då ett positivt ägglossningstest och jag mår illa, har en klump i magen och är livrädd. Jag vet inte om det är så att jag inte är redo eller om det bara är så att jag är rädd, sen undrar jag i och för sig om jag någonsin kommer att vara redo, vem är redo att spendera nio månader i rädsla, ångest och ovisshet? Jag vill ju så gärna vara gravid igen men samtidigt så längtar jag ju inte direkt efter allt negativt som det kommer att innebära. All rädsla och oro. Jag tror även att viss rädsla bottnar i att vi har så få gånger på oss, det är den här och en gång till sen måste vi ta beslut om IVF eller inte. Håll alla tummar ni kan hålla för oss i morgon (jag antar att vi får komma i morgon). Jag kanske ska försöka fokusera på det positiva med en graviditet också även om det positiva känns så oerhört långt borta för oss just nu… Ta en dag i taget, en vecka i taget en månad i taget sen sitter vi där med en frisk levande bebis i famnen (hoppas, hoppas, hoppas)!

Noa du kanske får ett syskon om nio månader vad säger du om det?!

Rädd

Denna jävla rädsla, dessa jävla känslor, denna jävla bergochdalbana. Varför ska det vara så jobbigt, har inte fått ägglossning ännu och alla tankar kring det gör mig tokig. Frustrationen över att Noa inte finns hör gör mig tokig, allt gör mig tokig just nu. Jag tror i och för sig att ägglossningen är på gång och att jag kommer att få ett positivt test i morgon (hade ganska ordentligt streck när jag testade tidigare idag). Jag vet inte om jag är redo, men samtidigt kommer jag någonsin att vara det, är det bara rädsla? Det är så jobbigt, även om jag försöker fokusera på det vi har just nu så kan man ju inte undgå att tänka på de nio skräckfyllda månaderna man har framför sig när man väl har blivit gravid. Men vad har jag för val? Jag vill ju ha ett syskon till lilla Noa, jag vill ju så gärna få vara förälder på ”riktigt” och inte bara må dåligt så fort jag ser en bebis och dess stolta lyckliga föräldrar, jag vill vara en av dem, jag vill också vara lycklig förälder…

Bröllop

Igår gifte sig min syster med sin sambo och det var en ordentlig (och påkostad) fest. Det var faktiskt riktigt kul och trevligt och det känns som att de verkligen fick ett bra bröllop. Det var ett par som hade en bebis med sig, som var tre månader (typiskt) och killen satt mitt emot mig och när hans tjej kom över med deras dotter till honom så blev det jobbigt och jag var tvungen att gå där ifrån. Trodde inte att det skulle vara så jobbigt med bebisar, jag hade ju sett bebisen innan även om jag inte var framme vid den och hälsade på dem när de höll i bebisen, men ändå… Det var lite som när vi kollade på Vänner här om dagen och i andra avsnittet görs ett ultraljud, jag visste att ultraljudet skulle komma, men tänkte inte på att man även skulle höra ljudet av hjärtslag, det där jätte bekanta ljudet som man fick höra varje gång man var hos barnmorskan och det som bekräftade att han fortfarande levde. Var mycket jobbigt…

I alla fall så var bröllopet mycket fint och det var kul att gå på ett lite traditionellt bröllop (de gifte sig inte i kyrkan men festen var väldigt så traditionsenlig). Hoppas de blir lyckliga och att de var nöjda med bröllopet, det är ju det som är det viktigaste… Det var ju bara synd att lilla Noa inte fick vara med på sin mosters bröllop…

Har för övrigt fortfarande inte fått ett positivt ägglossningstest men hoppas på att få det i eftermiddag eller i morgonbitti, kommer annars bli lite nervös…