Bakgrund

Noa var planerad att födas den 22:a februari 2011.
Flera gånger trodde jag att han var på väg att komma men ingenting hände, tiden gick och vi fick en tid för igångsättning.
Morgonen, dagen innan igångsättningen, den åttonde mars så kände jag på mig att någonting inte stämde. Bebisen kändes hård och efter en orolig natt så hade jag helt enkelt ”nojjatur”. Petra, min sambo, ringde till Danderyd och vi åkte direkt dit.
När vi kom in på förlossningsrummet så skulle barnmorskan sätta ett CTG för att mäta hjärtfrekvensen. Barnmorskan hittade dock inget hjärtljud och en läkare kom in med en ultraljudmaskin för att leta efter en hjärtslag. Efter, vad som kändes som, en evighet tittade hon mig rakt i ögonen och sa att hon ”inte hittade några hjärtslag”.

På bara några sekunder förändras livet från att vara lycka inför det nya livet som skulle komma till att bli förtvivlan. Det enda jag ville var att ”det” skulle tas bort där och då, på en gång. Jag ville bara få ”det” ur mig. Läkaren insisterade dock på att en vaginalförlossning var det bästa och efter lite argumentation för varför det var så så gav jag med mig, säger hon att det är så så måste man ju tro på det. Så här i efterhand så inser man även hur rätt hon faktiskt hade.

Efter en extremt jobbig och utdragen förlossning så föddes då äntligen vår bebis natten mot torsdagen den tionde mars klockan 02:37 på natten. Noa var en lång pojke på 54 cm och vägde 3670 gram. Varför han dog vet vi ännu inte, alla svar har inte kommit ännu, men förmodligen kommer vi inte att få veta varför heller.
Alla blodprov de tog på mig och Noa visade att allt såg bra ut. 50% av gångerna får man inte reda på varför något sånt här händer.

Idag har det gått en månad sedan vi fick det tyngsta beskedet en förälder kan få och även om jag nu kan se lite ljus i livet och blicka framåt så är sorgen fortfarande en stor del av livet just nu.
Vi kommer alltid att sakna honom, älska honom och önskat att allt vore annorlunda.

Noas fot- och handavtryck

2 reaktioner på ”Bakgrund

  1. Den 19 april födde jag vår Tusse som dog i magen två dagar innan. Vi verkar ha lite liknande historia. Det verkade som det var en infarkt i min moderkaka men de vet inte riktigt. Vi har inte fått svar från obduktionen än. Jag tänker följa dig här på bloggen och håller tummarna så för er att det blir ett syskon snart! Vi jobbar också med det för fullt.

    Kram från mig

  2. För er som hittat hit nu och inte orkar läsa hela bloggen kan jag säga att vi aldrig fick något riktigt svar på varför vår lilla Noa dog. Det fanns lite tecken på att moderkakan inte orkade med men läkaren sa att det finns levande barn som föds där moderkakan ser lika dan ut som Noas. Nästa gång så kommer vi se till att jag blir igångsatt tidigare (man får inte gå över tiden när något sånt här har hänt) och att de gör flödeskontroller så vi vet att sånt ändå är okej. Vi hoppas att nästa gång blir snart…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *