Måste hitta mig själv igen

Det är jobbigt nu, trodde det skulle blir lättare efter Noas tvåårsdag men det har det inte, kanske är det den här våren. När Noa föddes så kom våren, har föddes en torsdag och på lördagen efter att han fötts hade den ”magiska” första vårveckan gått (det har nåt med tempraturen att göra), nu är vi nästan en månad senare och våren har fortfarande inte kommit även om den känns som att den är i nära antågande. Kanske är det också för att med våren så kommer fler och fler människor ut ur sina iden och Noa skulle ju varit två år nu, han skulle ha sprungit runt ute, kanske är det så. Det är svårt att veta varför det är så jobbigt just nu och kanske är anledningen helt betydelselös, det är kanske bara att låta det vara jobbigt.

När Noa dog/föddes så försvann alla mina gamla vänner (de jag haft innan jag började högskolan) och det märks nu, jag saknar dem på ett sätt men samtidigt vill jag inte ha sådana vänner. De enda som visat att de brytt sig är några av dem som jag pluggade med på högskolan, de har varit här och jag har träffat dem efter. Mina andra ”vänner” har jag inte hört ett ord ifrån i stort sätt och de verkar ha väldigt svårt att umgås med mig för att jag förlorade min son. Endast en av mina tidigare vänner har hört av sig om att ses, nu har det inte blivit något av med det och det är väl mest mitt fel, men alla andra (framförallt de vänner som jag stod som närmst) har jag inte hört mycket (om något ifrån).

Innan Noa dog var jag ganska social men i och med hans död så hände något och jag har inte hittat tillbaka till den jag var innan. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag har väl aldrig väl inte direkt haft många vänner men lite lagom men det är svårare att skaffa vänner bara för att man bor på ett visst ställe. Föräldragruppen blev det inget mer med än de träffarna som var via BVC och annars så känner jag ingen här. Jag känner att jag saknar det, att ha någon att umgås med nån gång ibland på vardagarna när man bara är hemma. Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta tillbaka till den där sociala delen av mig själv, hitta ett självförtroende igen. Mycket hänger nog på självförtroendet för min del, jag tror inte folk vill umgås med mig eller nåt. Tänker att om folk inte hör av sig så vill de väl inte umgås, framförallt när man bjudit in till att de gärna får höra av sig om de har lust att träffas.
Jag måste nog dock blir bättre på att höra av mig till de få vänner som jag faktiskt har kvar men de jobbar och bor inne i stan (eller ännu längre bort) så ska man träffas blir det ganska sent och det funkar ju inte jättebra när man har barn.