Äntligen barnförsäkring och slutat amma

Då har vi äntligen en barnförsäkring (tre månader senare) och det blev inte Skandia, som ni kanske förstår, utan Folksam. Det verkade inte alls några problem att teckna försäkringen där trotts att han legat på neo och ska dit på återbesök. Vi har starka funderingar på att flytta allt från Skandia nu, inte nog med att de nekade Elliott en försäkring det tog tre mail innan vi fick ett konkret svar på varför han blev nekad en försäkring och förklaringen var så löjlig. Svaret Petra fick på det var att vi kunde överklaga. Jag tyckte vi kunde skicka tillbaka pappret och skriva att de kunde stoppa upp det någonstans där inte solen skiner men Petra tog mig inte på allvar –  förstår inte riktigt varför. Anledningen att vi valde Skandia från början var för att när vi skulle teckna gravidförsäkrningen så stod det fel i Folksams villkor vilket de visste om men inte hade åtgärdat och det tyckte vi kändes lite slappt och därför valde vi Skandia även denna gång. Vi har övriga försäkringar hos Folksam och därför borde väl det ha varit det ”naturliga” valet. Nog om det, Skandia dåligt, Folksam bra…

Det har hänt ganska mycket nu den nionde månaden, inte nog med att lillkillen börjat sätta sig upp och tar sig fram (på sitt eget lilla sätt) i hög fart. Han har även börjat sova i sin egen säng både på nätterna och på dagarna – helt underbart även om det är mysigt med en bebis i sängen så börjar han bli stor och rörlig nu och ingen av oss sover särskilt bra. Nu har vi även slutat med amningen, både Elliott och jag blev nog lite förvånade att det blev så och just nu. Det var i söndags och han var så snorig och täppt att han inte lyckades äta från mig och efter det så har han inte riktigt gjort något mer försök så det är skönt även om det känns lite snopet att det bara slutade så där. Jag kan ju tillägga att jag endast ammat honom nattetid den senaste månaden och den sista veckan så hade det blivit typ en gång per natt så det kändes som att det inte var allt för långt till en avslutning. Det var så här jag hade hoppats att det skulle sluta, att han valde det, för de nätter då han velat äta fler än två gånger och vi inte låtit honom göra det har varit riktiga krig med en bebis som skrikit i timmar. Vi ska väl inte riktigt ropa hej ännu för bakslag kommer ju men just nu är vi glada för det som är nu. Jag hoppas att han är snäll i natt då jag är ensam hemma och jag har inte världens bästa tålamod på natten, gick dock bra i tisdagsnatt då jag var ensam med honom och han inte var jätteglad just den natten – att vara täppt är inte kul.

Blev i alla fall en liten uppdatering om än lite rörig men jag har väldigt svårt att hinna skriva något här och nu passar jag på medan lillprinsen sover. Förstår inte människor som har tid att skriva långa inlägg flera gånger i veckan, har de jättelugna barn som sover långa stunder varje dag eller skriver de när bebisen somnat för natten, är de inte helt utslagna då?

Snart två år och det gör så ont

Snart borde Noa ha fått bli två år och livet är så tungt just nu, jag saknar honom så enormt mycket och jag tycker det är så orättvist att han inte fick stanna här med oss. Jag har varit så trött de senaste dagarna, mer trött än jag varit tidigare (för självklart blir man trött av att ha ett spädbarn). Jag har inte riktigt insett varför men igår så gjorde jag det, det var en artikel i Vi föräldrar om en familj som fått ett antal missfall, ett dödfött barn och gjort en sen abort och jag klarade inte av att läsa klart artikeln. Sådana artiklar är alltid jobbiga men igår gick det bara inte. På kvällen var det en reklam för hjärtfonen (eller vad de heter) där en bebis opererades och jag har sett reklamen förut utan några större problem men igår vill jag bara gå och lägga mig och storgråta. Så jag insåg att det måste vara lite extra känsligt nu för att det är så nära Noas tvåårsdag. Jag känner verkligen den där känslan komma tillbaka, den som jag inte känns så mycket efter att Elliott föddes, den är svår att förklara. Kanske andra vet som fått syskon efter att de fött ett dött barn. Saknaden efter Noa har ju aldrig försvunnit och sorgen finns ju också där men kanske man kan säga att den blivit mer intensiv igen, jag vet inte vad det är riktigt.

Jag hoppas att det blir som förra året, då var det ju sjukt jobbigt hela början av förra året fram tills Noas födelsedag och sen släppte det så väldigt mycket efter det, det var som att jag tog ett stort steg framåt i sorgen och även i graviditeten.

Oron över att någon ska hända med Elliott kommer och går, jag är väl för det mesta orolig som de flesta föräldrar är men ibland så kommer den där extrema oron över mig. Som att det här inte är på riktigt, som att Elliott inte är våran. Många tankar som är svåra att sätta ord på. Den enorma oron har kommit mer nu och jag tror att den kommer mer när Noa är mer ”närvarande”, när jag tänker på honom mer och undrar hur det skulle vara att ha två små söner här. Nu när man börjat känna Elliott mer så undrar jag även mer över hur Noa hade varit, inte bara på hur det skulle vara att ha en tvååring här utan verkligen hur han skulle ha varit (jag har så klart tänkt på det också men innan har jag inte vetat hur det är att faktiskt ha ett levande barn, hur det är att se dem utvecklas). När de börjar närma sig två så kan de ju även så mycket mer, förstår så mycket mer och det gör väl även att man undrar hur han skulle ha varit nu.

Elliott har börjat sova på mage och det är lite jobbigt, har börjat acceptera det nu, han är ju ändå drygt åtta månader, men jag tycker ändå det är jobbigt. Vi använder fortfarande andningslarm, ett sånt man sätter i blöjan, och det känns ju kanske inte jätte bra att han då lägger sig på larmet. Är vi inte är i samma rum (vilket vi inte är när han somnat på kvällen) är jag tveksam till om vi skulle höra det. Elliott sover ju dessutom i vår säng så att skaffa något annat larm är uteslutet sen kanske det även kan kännas lite överdrivet när han är så gammal som han är. Egentligen tror jag att vi borde sluta med larmet helt men det är svårt, av någon anledning är jag mer orolig på natten än på dagen och därför så har vi det kvar fortfarande. Jag vet inte heller hur villig Petra skulle vara till att vi slutar med det, hon har inte sagt något om det. Jag tror vi kör på larmet ett tag till, han verkar ju inte ”lida” av att ha det på magen då borde han ju inte lägga sig på den och för oss lindrar det väl oron lite på nätterna och det är väl bra?!

Elliott har för övrigt lärt sig att sätta sig upp vilket är jätte kul, det är dock jobbigt när man ska försöka få honom att sova och han inte riktigt ”vill” för då sätter han sig bara upp.

Skandia försäkring är ett skämt

Är lite upprörd. Som jag skrev förut så blev Elliott nekade en barnförsäkring hos Skandia och vi fick väl ingen egentlig anledning till varför – Elliott är ju trotts allt friskförklarad och har ju aldrig varit sjuk på det sättet heller.

I alla fall så mailade Petra handläggaren då hon ville ha ett mer ordentligt svar från Skandia till varför försäkringen blev nekad det svaret hon då fick är att de inte beviljar försäkring till barn som har haft en tuff start i livet – va fan är det för jävla generaliserande svar? Sen hade inte Elliott en tuff start i livet, ja han hade två små andningsuppehåll som han själv togs sig ur och som inte är ovanliga när de föds i den vecka som han gjorde, han hade en virusinfektion – men vem fan har inte virusinfektioner? och han hade gulsot. Det var det som var det ”tuffa” i hans start i livet men jag tror knappast att det var på grund av detta som försäkringen blev nekad. Sen får försäkringsbolag inte ta generella beslut när man vill teckna försäkring så det är ju konstigt att de uppenbarligen ändå gör det även om de hävdar att det har varit en barnläkare inblandad i beslutet.

Nu verkar det i alla fall som att vi får en försäkring beviljad av Folksam, de ringde och undrade varför han vårdats på Neo och jag berättade allt för dem och på henne lät det inte som att de skulle neka försäkringen utan jag skulle bara få skriva under det jag berättat och sen så skulle han vara försäkrad (hon sa att hon annars skulle ha erbjudit en annan försäkring direkt). Nu litar jag inte på det förens jag har det svart på vitt men det verkar konstigt om hon skulle ljuga i telefonen tycker jag…

Förskoleplats och avslag på barnförsäkring

Nyss var vi och kollade in förskolan som Elliott fått plats på och det kändes faktiskt riktigt bra, nu är det ju fortfarande sju månader kvar tills han ska börja men det känns inte alls lika skrämmande som när vi fick svaret. Det var en tjej där som visade oss runt och berättade lite om hur det fungerar och så, hon verkade verkligen jättetrevlig och det känns bra att få börja där. Hon bjöd även in oss att komma tillbaka i vår någon gång för att leka lite ute med de andra barnen och det känns väldigt bra. Det kändes verkligen som att de är måna om att både barn och föräldrar ska trivas med att vara där.
Det jag tycker är jobbigast med förskola är det att man själv inte träffar sitt/sina barn så mycket. Det är bara att se till Petra, hon träffar Elliott typ en timma varje kväll och då när han inte är på sitt mest charmerande humör. Det är ju en stor nackdel att ha cirka en timmes resväg till jobbet (som Petra har) och när jag börjar jobba och förhoppningsvis får en hyfsad inkomst så kanske man ska flytta lite närmre stan. Jag skulle nog även föredra att jobba mindre, typ 80%, men om det är möjligt i den branschen jag tänkt mig att jobba i får jag väl se. Jag vet att jag har laglig rätt till det men när man söker ett nytt jobba så kanske det i alla fall inte är praktiskt möjligt.

Förmodligen kommer jag att vänta med att göra mitt examensarbete klart tills i höst och då kommer man ju till en början kunna ha Elliott mindre på förskolan, vilket jag tycker känns bra både för min egen och för Elliotts skull. Jag hade ju velat ta min examen nu i vår för jag tycker det har dragit ut tillräckligt på tiden men då Petra börjat nytt jobb och jag inte kan sitta med det när jag är ensam med Elliott så känns det bäst att vänta tills i höst, jag tror även att jag kan få mer ro till att göra det om jag väntar tills i höst och Elliott är på förskola och Petra är på jobbet när jag ska göra det. När vi är hemma alla tre så vill man ju gärna göra saker ihop.

Petra är fortfarande hemma en dag i veckan (nu på fredagar) för att jag ska plugga lite, har en kurs som jag går nu under vårterminen, utöver det så kommer nog Petra inte att ta ut så jätte mycket mer föräldradagar det blir kanske att dryga ut semesterdagarna lite mer så hon kan vara hemma längre eller kanske när vi får syskon och vi vill vara hemma båda två. Petra älskar sitt jobb och även om hon älskar lilla Elliott och tycker det är kul att spendera tid med honom så tror jag inte att hon skulle finna ro till att vara hemma någon längre period på heltid. Jag vill även påpeka att jag inte sagt att jag ska vara hemma med Elliott en viss tid och att hon inte får vara hemma, det har bara blivit så dels av praktiska anledningar och sen för att jag tror att vi båda tycker det är ganska bra som det är nu. Jag skulle rekommendera alla som har möjlighet till det att vara hemma båda två en extra dag i veckan, det ger så mycket.

Igår fick vi besked från Skandia att Elliott inte får någon försäkring (förutom olycksfallsförsäkring) vilket jag tycker det är så jävla dåligt, för att uttrycka det milt. Elliott är ett dokumenterat friskt barn och enligt läkaren som vi haft mest konstakt med  på slutet så har de endast kollat upp hans hjärna för att vara absolut säkra på att det inte är något (det är ju nu de kan göra något i förebyggande syfte och ju längre man skulle vänta om något var fel desto större risk för bestående men) och sist vi var där så såg hjärnan ut precis som en hjärna ska göra men ändå så räknar Skandia honom som en riskperson. Det är ju få försäkringstagare som är så väl genomkollad som han är och han är verkligen helt frisk och han utvecklas precis som han ska men ändå så får vi ingen vettig försäkring. I brevet står det inte ens att vi kan ansöka om en barnförsäkring senare utan det verkar verkligen vara ett blankt nej. Vi ska väl teckna olycksfallsförsäkringen nu ett år så han i alla fall har något och sen ansöka hos andra försäkringsbolag, tyvärr så är väl alla försäkringsbolag lika jävla dryga och vi kommer förmodligen inte kunna teckna en försäkring för vårt helt friska barn – så sjukt att de ens får neka ett friskt barn en försäkring.

Nu gnäller lillkillen så nu får jag väl avsluta, men inte varje dag jag hinner skriva klart och publicera ett inlägg här…