Ångest, x-jobb och ingen motivation…

Jag vet inte riktigt varför men det är jobbigt nu, det känns som att jag har det svårt att hålla mig över ytan, på ett sätt har det varit svårt hela tiden men nu har så mycket känslor kommit som gör att det känns än jobbigare.

I går kväll när vi skulle sova så brast det, som så många gånger tidigare, men jag vet inte riktigt varför. Det var inte sorg, även om den finns där hela tiden, det var inte heller rädsla, även om den också finns där hela tiden. Det var nog bara livet som är så jobbigt, att det inte är som det skulle vara, att jag får leva med en konstant ångest som jag inte vet om den någonsin kommer att försvinna. Ångesten blir värre och det känns ibland som att jag har ett ton som trycker på min bröstkort och att jag knappt kan andas.

All motivation försvann när Noa föddes (eller kanske snarare när han dog) och även om den ibland kommer tillbaka så är den just nu helt bortblåst, hur ska jag kunna bli klar med mitt examensarbete om jag inte gör något? Det stressar mig men jag gör ändå inget. Det heter praktiskt examensarbete men jag har räknat ut att den praktiska delen inte ens blir en tredjedel av själva arbetet, hur kan det då heta praktiskt examensarbete?!

Nej om jag skulle försöka anstränga mig lite för att kanske få någonting gjort idag i alla fall, om jag väl kommer igång så kanske även motivationen kommer igång?! Kanske kan jag även börja känna mig lite ”bättre” om jag faktiskt göra någonting vettigt, inte för att det känns så vettigt att göra saker som jag absolut inte ser poängen med eller har lust till att göra…