Ett till ultraljud blev det…

I fredags, efter min panikångestattack, så fick vi komma in och träffa vår läkare (hon var som tur på väg in för ett eftermiddagspass på gynmottagningen på Danderyds sjukhus). Även om jag känner mig lite löjlig så tillåter jag mig själv att vara det och jag blev så mycket lugnare när jag såg lilla Mini där inne. Som jag trodde så låg Mini med ryggen utåt och även om den rörde sig som bara den när vi gjorde ultraljudet så var det mest små puffar som jag kände. Kändes så skönt att se att den rörde sig trotts att jag inte kände det så mycket, det kanske kan hålla mig lugn ett tag till. Jag hatar verkligen att jag är så här, jag vill inte vara ett nervvrak. Jag sa till vår läkare att jag känner mig lite löjlig men att det är så skönt att få komma in och titta när man får sån riktig panikångest och hon är så himla bra och förstående och poängterar verkligen att det absolut inte är några problem. Hon sa även att det är folk som är ”värre” (inte hennes ordaval och hon menade ju så klart inget illa med det) och på något sätt så lugnar det än lite, man vill ju inte bli ihågkommen som den där extremt hispiga personen, hehe… Fast samtidigt vem bryr sig, Noas lilla syskons välmående är ju det som är viktigast just nu och blir jag ihågkommer som den hispiga personen så får det väl vara så!

Den 29de är nästa ”stora” grej, då ska de kolla så blodkärlen i livmoderna har ”utvecklats” som de ska. Jag vet inte så mycket om det men om jag har förstått det hela rätt så ska de typ bli ”mjukare” och ”större” och om de inte har blivit det så är det en ökad risk för havandeskapsförgiftning. Är dock väldigt osäker på detta och jag antar att det även då kan vara en ökad risk för proppar och sånt eftersom att jag förmodligen får sluta med Trombyl om allt ser bra ut (Trombyl är ju blodförtunnade vilket ska minska risken för blodproppar). Jag tror att de även kommer att kolla tillväxten på Mini, det är i alla fall det som står i kallelsen (står inget om det andra så därför är jag lite osäker om det bara är någon standard grej de skriver). Jag känner mig inte jätte orolig inför det ultraljudet men det kommer väl det också, känns nog lite lättare nu när vi gjort ett extra ultraljud med läkaren där hon även sa lite saker som hon såg som såg bra ut. Hon sa även att den var så fin och söt, tycker det är lite roligt att hon säger att den är söt men på ett sätt så är den ju det även på ultraljudet… Efter ultraljudet den 29de så sak vi träffa vår läkare igen och lägga upp lite mer av en plan på hur resten av graviditeten ska ”se ut”. Redan förra gången så pratade vi lite om när man gör ultraljud och varför just då. Det ultraljud som vi ska göra nu är i vecka 25. Nästa ultraljud efter det, då vi bland annat får se flödet i navelsträngen, är först i vecka 32. Efter det sen så gör man ett tillväxtultraljud en gång varannan vecka (jag hoppas att de även kan kolla flödet nån mer gång). Fram till vecka 32 kommer vi nog kunna göra ett eller två ultraljud med våran läkare om vi vill, vilket vi vill, så jag kanske kan ”överleva” resterande tre och en halv månad av graviditeten. Jag har sagt till Mini att den får hålla oss vaken hela nätterna när den kommer ut som hämnd för alla ultraljud, får väl se om jag får äta upp mitt löfte sen… Men hellre en skrikande bebis än en död bebis! (nackdelen med om den skulle skrika är väl att den kanske har ont eller inte mår helt bra och det vill vi ju så klart inte)

Vid nästa läkarbesök tänkte jag även fråga lite mer frågor om förlossningen, kejsarsnitt och vaginal förlossning. Det känns som att jag vill veta en miljon saker men jag kommer inte på några frågor. Hela grejen runt födseln känns så läskigt och jag vill ju bara det bästa för mig och (framförallt) för Mini. Sitter just nu och googlar lite på risker med kejsarsnitt och hittar information som är motstridiga till det jag har hört och en vaginal förlossning kanske ändå är det bästa. Om jag får en bra plan för när en vaginal förlossning ska avbrytas för att gå över till ett kejsarsnitt så kanske jag kan känna mig säkrare i det hela. Jag har hört, från flera håll, att ett kejsarsnitt ska minska risken för bebisen men detta verkar vara på kort sikt (alltså endast i förlossningsskedet) på lång sikt så ökar snarare riskerna för komplikationer även för bebisen (trodde detta endast gällde för mamman).

Blev mycket medicinskt idag men det är så mycket tankar kring det nu och kommer väl även att vara det fram tills lilla Mini ligger frisk och levande i min famn!

Måste även säga att vi har köpt lite kläder till Mini, vi insåg ju att storlek 56 skulle vara lite stort och hittade ett jätte sött sätt på H&M som jag tillät Petra köpa efter att vi fått se Mini på ultraljudet. Jag tyckte den var så himla söt så jag ville inte riskera att den fanns kvar i maj (vilken den förmodligen inte gör). Känns ändå lite bra att ha köpt någonting som är specifikt till Mini.

Minis första kläder

4 reaktioner på ”Ett till ultraljud blev det…

  1. Har du hört något om när du ev kan få igångsättning, vilken vecka? Sen kan du ju fråga om ev problem och nackdelar med igångsättning. Vad bra att ni åkte in och kollade! Vadå hispig, säger jag! du har all rätt att vara orolig!!! Kram

  2. länge sen jag var inne här och gud så glad jag blev för er skull nu, grattis till mini i magen, kämpa på så är bebis snart här :)

Kommentarer inaktiverade.