Den här j***a panikångesten…

Sover dåligt, det har jag gjort länge nu, vaknar flera gånger per natt och har ibland grymt svårt att somna om. I morse efter att Petra hade gått så somnade jag om, inte jätte djupt men i alla fall sömn, vaknade… panik… jag hade inte känns Mini… Kommer på efter en stund att jag faktiskt har sovit och då är det ju inte så konstigt om jag inte har känt Mini, samma sak upprepar sig några gånger, sover en stund, vaknar i panik och inser att jag har sovit och därför inte känt Mini… Suttit framför datorn, som vanligt, och blir mer och mer orolig för att jag inte känt Mini ordentligt, nån puff här och sen nån puff där men ingen ordentlig aktivitet. Tar mig ett glas vatten och går och lägger mig på sägen och puffar på Mini, inget händer och paniken växer… Svarta prickar framför ögonen och jag försöker andas lugnare, få ner pulsen, gråter… Ringer Petra i förtvivlan och känner då såklart Mini, oron vill ändå inte släppa så Petra försöker få tag på vår läkare och se om hon kan kolla. Jag känner idag att lyssna inte räcker, jag vill se att allt ser bra ut, vill slippa åka till förlossningen, hoppas vår läkare kan träffa oss och att allt ser bra ut…
Jag sa till Mini att det inte var dens fel, eller Noas, det var ingens fel det bara är så och jag kan inte göra så mycket åt det… 108 dagar kvar, eller tre månader och 16 dagar om man hellre vill räkna det så… Vi har ju klarat över halva tiden så de sista drygt 100 dagarna borde väl också gå?!

Lilla Mini du får så gärna jävlas tillbaka när du kommer ut frisk och levande, skrik gärna hela nätterna, vi tål det!

4 svar på ”Den här j***a panikångesten…”

  1. Hej igen!
    Det var ett tag sen, men jag har följt din blogg varje dag. Ville bara skriva att jag är så glad för er skull att ni ska barn igen. En annan rolig sak är att vi också ska ha barn och jag har 104 dagar kvar till uträknad förlossning. Kommer att fortsätta följa din blogg, känns nästan som en bok jag måste läsa varje kväll. Hoppas allt går bra för oss!!!
    Mvh Cim från Ystad skåne

  2. Kära Johanna! Vad jag önskar jag kunde göra nåt! Jag förstår verkligen din panik. Det är panik i dess rätta bemärkelse. När har de sagt att du kan få föda fram Mini? Finns en plan? Kramar dig en varm kram och hoppas du får lite ro i natt!

    1. Mini är beräknad till den 18de juni, vi har dock blivit lovad den fjärde juni, vecka 38+0 (det är det vi räknar ner till också;)). Läkaren sa vid inskrivningen på specialistmödravården att jag inte får bli igångsatt innan 37 fullgångna veckor (om inte nöden kräver det då så klart) så det känns som att det finns lite förhandlingsutrymme om vi känner att det blir panik sista veckan, jag har väl lite räknat på den andra juni då jag räknade det som 38 fullgångna veckor innan rutinultraljudet gjordes.
      Hoppas det går bra för er nu också! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *