Dagsarkiv: 17 februari 2012

Den här j***a panikångesten…

Sover dåligt, det har jag gjort länge nu, vaknar flera gånger per natt och har ibland grymt svårt att somna om. I morse efter att Petra hade gått så somnade jag om, inte jätte djupt men i alla fall sömn, vaknade… panik… jag hade inte känns Mini… Kommer på efter en stund att jag faktiskt har sovit och då är det ju inte så konstigt om jag inte har känt Mini, samma sak upprepar sig några gånger, sover en stund, vaknar i panik och inser att jag har sovit och därför inte känt Mini… Suttit framför datorn, som vanligt, och blir mer och mer orolig för att jag inte känt Mini ordentligt, nån puff här och sen nån puff där men ingen ordentlig aktivitet. Tar mig ett glas vatten och går och lägger mig på sägen och puffar på Mini, inget händer och paniken växer… Svarta prickar framför ögonen och jag försöker andas lugnare, få ner pulsen, gråter… Ringer Petra i förtvivlan och känner då såklart Mini, oron vill ändå inte släppa så Petra försöker få tag på vår läkare och se om hon kan kolla. Jag känner idag att lyssna inte räcker, jag vill se att allt ser bra ut, vill slippa åka till förlossningen, hoppas vår läkare kan träffa oss och att allt ser bra ut…
Jag sa till Mini att det inte var dens fel, eller Noas, det var ingens fel det bara är så och jag kan inte göra så mycket åt det… 108 dagar kvar, eller tre månader och 16 dagar om man hellre vill räkna det så… Vi har ju klarat över halva tiden så de sista drygt 100 dagarna borde väl också gå?!

Lilla Mini du får så gärna jävlas tillbaka när du kommer ut frisk och levande, skrik gärna hela nätterna, vi tål det!