Åtta månader

Igår skulle vår lilla älskling ha blivit åtta månader, det är helt sjukt vad tiden går. Det känns så konstigt att tänka att man skulle haft en liten åtta månaders här en liten människa som skulle ta allt han bara kunde få tag i. Det är konstigt att han inte är här, det är konstigt att han egentligen skulle ha varit här, allt är konstigt. Jag saknar honom så ofantligt mycket och jag älskar honom oändligt. Nästan varje dag så pratar jag lite med honom och säger hur mycket jag älskar honom, jag känner inte längre hans närvaro på samma sätt som förut och kanske är det för att han mer om mer är där han nu ”ska” vara. Jag tror dock att han kommer hit och hälsar på oss ibland och jag hoppas att han förstår att vi saknar honom lika mycket som vi gjort sedan dag ett. Tårarna kommer inte lika ofta och lika mycket och livet känns mycket enklare. Jag gråter dock ordentligt ibland och det känns som en befrielse och även om det börjar bli lättare att se bebisar på teve igen så kan det ibland kännas så fruktansvärt jobbigt.

Jag har lite dåligt motivation just nu, har verken ork eller lust till någonting, vilket även innebär att jag skriver så sällan här. Jag hoppas att motivationen kommer snart för det är ju meningen att jag ska plugga på heltid nu och då kan jag ju inte bara ligga i soffan och titta på teve…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *