Tänk om man hade en liten, snart, åtta månaders här…

Har saknat Noa så där lite extra idag har tänkt mycket på hur det skulle vara att ha en 7½ månaders här, hur livet skulle se ut och vad vi skulle göra. Det känns konstigt att hösten är här för ett år sedan så började jag ha gravidbyxor på mig, magen hade börjat synas, om än lite. Det var nog runt den här tiden som jag började känna honom där inne när han rörde sig, jag kommer ihåg en lördagsmorgon när vi låg i sängen och han rörde sig ordentligt för första gången, Petra kände honom också. Det känns så konstigt, det känns som något annat liv, men det är mitt. Smörjde in mig lite med body butter nyss och jag känner att det inte var en lysande idé, jag använde det under hela graviditeten på magen för att undvika bristningar och det var så mycket känslor som kom tillbaka. Minnen av hur jobbigt graviditeten var och minnen av den lilla bebisen som låg där inne och växte, jag saknar min bebis så mycket. Vi fick ju så lite tid, han och jag, vad är nio månader i en mage mot en livstid?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *