Dåligt samvete

Jag vaknade tidigt i morse, eller man kanske snarare ska säga i natt, och jag kunde inte somna om så jag började självklart tänka. Först var det som vanligt tankar om en kommande graviditet och hur det skulle vara men efter ett tag så låg jag och tänkte på programmet som jag såg på tv3 och jag får bara så dåligt samvete för att jag inte gjorde något. Att jag inte litade på mig själv och min instinkt utan lät mig luras av böcker och annat som jag läste. Jag litade på sjukvården och den upplysning jag fick där ifrån, var det fel? Varför läste jag inte på om de här sakerna innan? Han rörde sig mindre och mindre men den sista 1½ veckan så rörde han sig så lite så jag verkligen började bli orolig, jag förstår inte varför jag inte sa något och såg till att få göra ett ultraljud. Kan jag någonsin mer lite på sjukvården när de ger ut information som det inte finns någon vetenskaplig grund för? Jag blir bara så arg på mig själv och idag så känns det som att det var mitt fel att min lilla Noa dog. Jag känner mig som världens sämsta mamma…

2 svar på ”Dåligt samvete”

  1. Åh noooo! Jag har varit där med! För några veckor sedan skrev jag ett liknande inlägg och fick jättemånga väldigt bra konstruktiva kommentarer på det inlägget. Vet inte om du läste det, här är det: http://anneutane.blogspot.com/2011/09/hjarnsnurr.html
    Jag fick också jättebra kommentarer på Facebook av mina vänner efter det inlägget, så vill du ha flera bra kommentarer så finns dem och de hjälpte faktiskt mig ska du veta. Jag slutade älta efter det inlägget, i alla fall för den här gången. Ingen kan lägga det ansvaret på dig att du borde gjort något för hade du fått tydliga direktiv ang det så hade du gjort något. Punkt slut.

    Stora bamse kramen från mig

    1. Jo jag har läst ditt inlägg, tror jag också kommenterade det i ett mail till dig, men det är ju så att man inte kan låta bli och tänka på alla saker ibland. När du skrev nästan samma sak så tänkte jag ju direkt att det inte var ditt fel, du gjorde det du trodde var rätt. Jag gjorde det jag trodde var rätt, men det går inte alltid att tänka förnuftigt, tyvärr. För det mesta så tänker jag ju att jag gjorde det jag trodde var rätt utifrån de kunskaper som jag att fått från bland annat sjukvården, men ändå är det svårt att inte tänka ”tänk om”… Blir ännu värre när man läser om andra som har följt sina instinkter och bebisen har räddats…
      Ibland lär livet oss en hård ”läxa”…

      Kram fina du!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *