Fortfarande ofattbart…

Det känns ibland fotfarande offatbart att man sitter här som mamma till ett dött barn, det känns fortfarande som en sån sak som man fruktar men som bara andra drabbas av. Jag kan inte förstå att min lilla plutt inte fick stanna här hos oss och jag kan inte förstå att jag ska försöka leva ett liv utan honom. Jag ska gå vidare och försöka bli lycklig igen, gå vidare och skaffa mig ett nytt jobba som jag trivs med. Men hur ska man gå vidare, hur kan man gå vidare, kan man bara låtabli att gå vidare? För att jag går vidare så glömmer jag ju inte men det känns ändå konstigt att livet fotsätter utan att Noa är här med oss, det känns så orättvist och taskigt, men vi kan ju inte bara stanna upp och vara i sorgen för evigt, det skulle ju inte gå, då skulle vi ju inte leva, då skulle vi vara ”levande döda”. Jag har verkligen börjat gå vidare, jag har märkt att hela sommaren bara försvann, vart tog den vägen, var den ens här? Jag har vaknat upp ur mörkret och hösten är här, vart har jag varit, har jag kommit tillbaka eller är det bara vad jag tror?!
Jag mailade programansvarig angående att gå klart min utbildning och få göra examensarbetet, jag känner att jag vill det, jag känner att jag vill gå vidare, jag vill hitta ett jobba som jag vill jobba med. Nu står jag och stampar på min gamla arbetsplats, jag pluggar lite mest för att göra något mer än bara att jobba på halvtid, mycket för att inte gå miste om min SGI. Jag vill hitta ett nytt jobb men jag vill ha kvar mitt gamla så jag har något att bygga min föräldraledighet på när jag väl får en levande bebis att ta hand om, när får jag en levande bebis att ta hand om?
Så mycket tankar, så mycket frågor, så mycket liv, så mycket död, så mycket sorg, så mycket förtvivlan, så mycket längtan…

6 svar på ”Fortfarande ofattbart…”

  1. Åh, jag måste också konfrontera mig själv med den frågan varje dag. Vem är jag som har fött ett dött barn? Har det verkligen hänt mig? Det är så svårt att förstå. Det är så ofattbart.

    När jag fick vår förstfödde son så pluggade jag. Min SGI baserades då på min inkomst före mina studier. Det gick till så eftersom jag inte hade haft något glapp däremellan. Men det visste du säkert redan.

    Kram

    1. Oftast så går bara dagarna för mig och det är vad det är men ibland, när jag tänker extra mycket på det, så kan jag bara inte förstå att jag har fött ett dött barn, att jag är en av dem som har hamnat på ”fel” sida i statistiken – det är så ofattbart. Att min lilla älsklig inte fick stanna här hos mig. Jag vet ju att jag har Noa och jag tänker ju på honom nästan konstant men vissa dagar så tänker jag på det på ett annat sätt och då är det så svårt att förstå. Jag tror att döden är svår att förstå och det är nog mycket det som det bottnar i.

      Jag har börjat förstå lite mer hur saker och ting fungerar och jag fick faktiskt ett väldigt rakt och konkret svar sist jag mailade dem (fk alltså). Hon skrev hur hon hade uppfattat det jag sa och sen gav ett konkret svar i det fallet som hon hade uppfattat det och det kändes extremt bra, de har ju en tendens att vara så svävande på fk annars… Men jag har nog förstått det som att bara jag gör något på 100% så ska inte min SGI bli drabbad…

      Kram

      1. Jag känner igen mig i det du skriver. Sommaren bara gick . Jag var omgiven av ett skydd. Tror att det var för att jag inte skulle gå under. Kärleken mellan mig och K blev som ett kitt. Nu är det höst och det är verkligen helt uppenbart att något fattas. Jag tittar på bilderna på vår son om och om igen och förundras över att han var så oerhört välskapt och jag hittar inte längre ord för min saknad.

        Ang FK så ringde jag också och frågade om hur det skulle bli med min SGI om jag fick ett jobb på deltid. Jag fick till svar att bara jag sökte jobb på af resten av tiden så det blev 100 % så skulle mitt förra SGI vara kvar. Jag får lita på att det stämmer.
        🙂 kram från mig!

        1. Så har det blivit för mig och Petra också, vi har kommit så nära varandra, det var väl även mycket därför det kändes så rätt för oss att vi gifte oss även om vi var mitt uppe i en så enorm sorg. Det kommer att vara så lätt att se tillbaka på den dagen och komma ihåg varför vi gifte oss och varför vi vill leva ihop…
          Ja när jag kollar på Noa så tänker jag samma sak, han har en ganska ordentlig ”blåtira” och är lite mörk men annars så ser han ju verkligen ut som vilken bebis som helst, det ser ju bara ut som att han sover…

          1. Jag ringde till FK häromdagen för att fråga om min SGI är skyddad om jag blir gravid inom 1 år och 9 månader från att min lilla Elvira föddes. Så som det hade varit om hon hade fått leva. Handläggaren frågade om hon fötts i full tid, jag sa att det hade hon (men jag vet inte om det spelade roll för svaret sedan). Handläggaren letade lääääänge efter svar, sedan kom hon tillbaka och sa att det var så! SGI:n ska vara skyddad!

            Jag vågar inte lita fullt ut på detta. Jag har fått felaktiga svar från FK förut. Så jag tänkte att den dagen det blir aktuellt och jag faktiskt blir gravid igen, så ringer jag en gång till.

            KRAM

  2. Sassan: Det låter ju faktiskt ganska vettigt, vi har ju faktiskt tagit ut föräldrapenning i nästan en månad så det borde ju rimligtvis vara så, det känns ju skönt i sånt fall… Jag tar nog också och ringer den dagen det faktiskt känns som att det kan bli aktuellt (hoppas det är snart).
    Kram

Lämna ett svar till Anne Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *