Tänk om…

Tänk om du hade kommit ut på tid, då hade du förmodligen varit här idag och imorgon så hade du blivit sju månader och jag hade blivit mamma när jag var 29 och inte 30 men vad spelar det för roll. Du är inte här, du är någon annanstans. Ibland känns det som att mitt hjärta stannar till och åter går i tusen bitar, jag kan inte förstå att det verkligen kan kännas som att man har ett stort hål i hjärtat men det är precis så det känns. Ibland är det där hålet knappt kännbart men ibland så känns hålet så stort så jag inte kan förstå att hjärtat fortfarande kan slå. Jag har läst om människor som dör av sorg, jag förstår verkligen att man kan dö av sorg och det kanske därför är tur att vi ändå är ganska unga, din mamma och jag, så våra hjärtan är starka och orkar slå trotts att det är ett så stor hål i det. Vi måste ju leva vidare om vi ska kunna få några levande syskon till dig, du min lilla älskade ängel, jag saknar dig så!