Noa

I fredags var jag och Petra och åt på ”subban” och efter ett tag så kommer två par in med varsitt barn i typ tre till fyra årsåldern. Det ena paret har en blond pojke och efter ett tag så börjar mamman prata med honom och säger hans namn upprepade gånger. Jag klarade inte av det det var som att någon högg en kniv rakt in i mitt hjärta om och om igen. Pojken hette Noa, den blonda pojken har samma namn som min lilla blonda pojke och allt blev bara jätte jobbigt. Hela helgen har varit jobbig, den har varit jätte jobbig. Jag började mer och mer och tänka på hur det skulle ha varit om han vore här och livet kändes återigen meningslöst och hopplöst. Jag saknar ju honom så oerhört mycket och jag kan verkligen inte förstå varför han inte fick vara här, min underbara lilla killa.

Vill även promota ett upprop på facebook om minskade fosterrörelser ”gilla” det och sprid det vidare till alla ni känner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *