13 och 45

Ringde barnmorskan på fertilitetsenheten nu på morgon och fick en tid för insemination klockan 1345. Hon frågade även om jag hade så lång cykel nu (skulle vara 33 dagar om man bara räknar denna) och jag sa att jag inte visste och frågade om hon trodde det var någon fara. Det verkade dock inte vara så vi ska få komma idag och jag blev så glad. Det kändes helt plötsligt lite lättare igen, det kommer nog dock vara jobbiga två veckor (fram till mensen kommer, eller inte kommer)… Men vad jag längtar till illamående, ryggont, brist på rörelsefrihet och alldeles förstora och tunga bröst… De orden kommer jag nog få äta upp när jag väl sitter där med en cola i handen och kommer ihåg hur jävla hemskt det var med allt illamående, all ryggvärk och hur icke mobil man var… Men jag hoppas så att vi får en liten bebis till i februari/mars nästa år… Vad jag hoppas att jag inte får nån mer mens i år (alltså att jag blir gravid då och inte att mensen slutar komma)…

Älskade lilla Noa tänk om du får bli storebror snart!

Ägglossning och mår illa

Då har jag då ett positivt ägglossningstest och jag mår illa, har en klump i magen och är livrädd. Jag vet inte om det är så att jag inte är redo eller om det bara är så att jag är rädd, sen undrar jag i och för sig om jag någonsin kommer att vara redo, vem är redo att spendera nio månader i rädsla, ångest och ovisshet? Jag vill ju så gärna vara gravid igen men samtidigt så längtar jag ju inte direkt efter allt negativt som det kommer att innebära. All rädsla och oro. Jag tror även att viss rädsla bottnar i att vi har så få gånger på oss, det är den här och en gång till sen måste vi ta beslut om IVF eller inte. Håll alla tummar ni kan hålla för oss i morgon (jag antar att vi får komma i morgon). Jag kanske ska försöka fokusera på det positiva med en graviditet också även om det positiva känns så oerhört långt borta för oss just nu… Ta en dag i taget, en vecka i taget en månad i taget sen sitter vi där med en frisk levande bebis i famnen (hoppas, hoppas, hoppas)!

Noa du kanske får ett syskon om nio månader vad säger du om det?!

Rädd

Denna jävla rädsla, dessa jävla känslor, denna jävla bergochdalbana. Varför ska det vara så jobbigt, har inte fått ägglossning ännu och alla tankar kring det gör mig tokig. Frustrationen över att Noa inte finns hör gör mig tokig, allt gör mig tokig just nu. Jag tror i och för sig att ägglossningen är på gång och att jag kommer att få ett positivt test i morgon (hade ganska ordentligt streck när jag testade tidigare idag). Jag vet inte om jag är redo, men samtidigt kommer jag någonsin att vara det, är det bara rädsla? Det är så jobbigt, även om jag försöker fokusera på det vi har just nu så kan man ju inte undgå att tänka på de nio skräckfyllda månaderna man har framför sig när man väl har blivit gravid. Men vad har jag för val? Jag vill ju ha ett syskon till lilla Noa, jag vill ju så gärna få vara förälder på ”riktigt” och inte bara må dåligt så fort jag ser en bebis och dess stolta lyckliga föräldrar, jag vill vara en av dem, jag vill också vara lycklig förälder…

Bröllop

Igår gifte sig min syster med sin sambo och det var en ordentlig (och påkostad) fest. Det var faktiskt riktigt kul och trevligt och det känns som att de verkligen fick ett bra bröllop. Det var ett par som hade en bebis med sig, som var tre månader (typiskt) och killen satt mitt emot mig och när hans tjej kom över med deras dotter till honom så blev det jobbigt och jag var tvungen att gå där ifrån. Trodde inte att det skulle vara så jobbigt med bebisar, jag hade ju sett bebisen innan även om jag inte var framme vid den och hälsade på dem när de höll i bebisen, men ändå… Det var lite som när vi kollade på Vänner här om dagen och i andra avsnittet görs ett ultraljud, jag visste att ultraljudet skulle komma, men tänkte inte på att man även skulle höra ljudet av hjärtslag, det där jätte bekanta ljudet som man fick höra varje gång man var hos barnmorskan och det som bekräftade att han fortfarande levde. Var mycket jobbigt…

I alla fall så var bröllopet mycket fint och det var kul att gå på ett lite traditionellt bröllop (de gifte sig inte i kyrkan men festen var väldigt så traditionsenlig). Hoppas de blir lyckliga och att de var nöjda med bröllopet, det är ju det som är det viktigaste… Det var ju bara synd att lilla Noa inte fick vara med på sin mosters bröllop…

Har för övrigt fortfarande inte fått ett positivt ägglossningstest men hoppas på att få det i eftermiddag eller i morgonbitti, kommer annars bli lite nervös…

Fortfarande ingen ägglossning

Jag har fortfarande inte fått min ägglossning, jag var så himla inställd på att jag skulle få den idag eller igår eftermiddag så jag hade intalat mig själv att det var bättre att det blev så. När jag stod och väntade på resultatet av mitt ägglossningstest så fick jag intala mig att det går nu också… Kroppen känns ju helt återställd så jag ser inte varför det inte skulle kunna fungera nu så jag håller bara tummarna för att ägglossningen kommer i morgon eller helst på måndag och att det sen fungerar… Det var i alla fall skönt att det var negativt i morse, nåt som går vår väg… Tänk att man kan bli så glad av så naturliga saker…

I går så träffade jag några kompisar och precis som jag trodde så var det trevligt och jag ångrar inte alls att jag åkte. Var så skönt att träffa dem, de är så lätta att umgås och prata med och det är skönt… Var dock sjuka bilköer, när det är lite bilar så är det mycket vägarbeten och köerna blir lika jävliga som alla andra månader på året (kanske till och med lite jävligare stundvis)…

Nu ska jag peppa mig inför systers bröllop och hoppas på att det blir trevligt och att jag får kul. Känns lite jobbigt att vår lilla snutt inte fick vara med, jag visste ju redan innan han föddes att de skulle gifta sig då och att han skulle vara med…

Försöker tänka positivt

Jag har fortfarande inte fått nåt positivt ägglossningstest (ska testa igen klockan 11 men tror inte att det heller kommer att vara positivt). Försöker tänka på fördelarna med att vänta två månader till, även om de är få så finns de ju ändå. Kroppen hinner återhämta sig ytterligare, även om jag känner mig återställd och pigg så skadar det säkert inte…Öööö, ja sen kom jag inte på några fler… Har jag inte ägglossning denna gång jag testar så hoppas jag att jag inte har det i morgon heller, men försöker som sagt vara så positiv som jag bara kan, det är ju trotts allt bröllop i morgon och jag vill inte vara ledsen hela dagen för att jag fick ägglossning då istället för idag. Det är ju trotts allt min syster som gifter sig och man vill ju inte vara party pooper på sin egen systers bröllop…

Ska träffa några kompisar idag, har egentligen inte så stor lust men jag tror att det blir bra bara jag kommer iväg. Jag gillar ju verkligen dessa vänner och jag tycker vi alltid har trevligt när vi ses även om det även har varit när man har pluggat. Jag är väl bara van i mitt inrutade liv men det är väl även det att jag mår lite (mycket) dåligt av det här med ägglossningen och då har man kanske inte jätte stor lust att träffa massa människor. Det är dock bra att skingra tankarna och komma iväg lite…