Jag saknar…

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket idag, jag saknar dig så fruktansvärt mycket varje dag men idag har det känts extra mycket. Jag fylls av värme när jag ser foton på dig, samtidigt så känner jag en sådan fruktansvärd förtvivlan över att jag inte har dig här. Ibland känns det nästan som att du är här, med mig. Jag önskar dock att du vore här med mig på riktigt. Jag vill veta hur det är att ha en tre månaders bebis, jag ville ju se dig fascineras av allt du såg för att allt du såg var så nytt. Livet är inte alltid gott men jag önskade ändå att du skulle fått vara här med oss och upplevt det för jag tror ändå att livet är värt att få leva. Jag önskar så innerligt att du fick vara här hos oss, att jag fick hålla om dig och känna din hud mot min, dina andetag. Det är så mycket jag önskat att vi fick göra och så mycket av det visste jag inte ens om att jag önskade. Tänk att få byta alla dina kläder för att du bajsat ner dig totalt, vem skulle kunna tro att man kunde önska att man fick göra en sån sak? Men det är väl så, det finns inget som man saknar så mycket som det vardagliga när det vardagliga inte är vad det borde vara. Det finns inget jag önskar så innerligt som att du vore här!

Börjar bli bättre?

Jag tror att jag på allvar börjar att må bättre, den där tunga känslan jag har haft ända sedan vi fick reda på att Noa var död har börjat släppa till viss del. Jag känner den fortfarande ibland men inte alls hela tiden som jag gjort fram tills för bara några veckor sedan. Det jobbigast med att man inte har den känslan hela tiden är att när den kommer tillbaka så känns det som att man mår sämre än vad man gjorde förut. Nu när man emellanåt faktiskt mår ganska bra så har man något att jämföra med till skillnad mot tidigare. Självklart så önskar jag hela tiden att Noa vore här men samtidigt så kan jag tänka att han skulle vara här utan att det känns som att världen ska gå under. Tankarna på vad vi faktiskt, på riktigt, skulle göra om Noa vore här är mer påtagliga och mer på riktigt på något sätt. Förut har vi skämtat lite om det men nu känns det mer som att man säger sakerna på allvar och tänker sig mer in i hur det skulle vara. Jag hoppas att det på riktigt börjar bli bättre nu, jag orkar verkligen inte med när det är flera dagar i rad som jag mår pissdåligt, det är så fruktansvärt jobbigt. Allt är lite lättare när jag inte är ensam hemma, när Petra är här, så jag får väl se hur det blir nu efter långhelgen när jag blir ensam hemma igen.

Antiklimax

Det var väl skönt att jag i alla fall fick känna någon liten sekunds lycka igår för jag kom inte alls ihåg hur det kändes. Blev dock lite av antiklimax idag när jag ringde till fertilitetsenheten, de hade för lite personal så de kunde inte göra några inseminationer… Vadå för lite personal, känns tungt som fan… Eller det kändes i alla fall tungt som fan, just nu känner jag mig bättre än vad jag hade förväntat mig. Chansen att det skulle gå denna gång kanske i alla fall inte var så stor, tydligen tyckte inte chefsbarnmorskan att jag skulle göra denna gång i alla fall. Men samtidigt så har jag haft väldigt regelbunden mens sen jag fick tillbaka den och det borde ju rimligtvis räknas som nåt… Tycker på ett sätt inte att det gör så mycket, det är säkert inte jätte dåligt för kroppen att vänta en månad till… Problemet är väl snarare att man inte garanterat blir gravid när man gör ett försök vilket i sin tur betyder att det kan ta väldigt lång tid innan jag sitter där med en levande liten bebis, ett litet syskon till Noa. Jag hoppas det går nästa gång (bara ägglossningen inte kommer på en lördag… hoppas hoppas hoppas). rimligtvis borde jag ha min nästa ägglossning i månadsskiftet juni/juli och jag hoppas att det då inte blir den andra juli, dels för att det är en lördag men sen också för att min syster gifter sig då. Kanske inte den bästa dagen att ha en dålig dag på om man säger så. Nu ska jag göra allt jag kan för att göra det så gynnsamt att bli gravid som möjligt, sånt som jag har läst och sånt som känns ganska naturligt att det kanske kan hjälpa.

Till att börja med ska jag äta bra mat och regelbundet (så gott det går), sen ska jag försöka äta så lite sötsaker som möjligt, inte för att jag tror att det påverkar jätte mycket om man även äter en bra och varierad kost. Inte dricka så mycket kaffe och te. Hålla mig borta från alla light-produkter. Dricka standardmjölk och äta yoghurt (ej lätt). Äta rosenrottillskott till nästa ägglossning. Röra på mig, gå ut och gå och jobba lite i trädgården. Inte dricka någon alkohol, eller möjligen ytterst lite (funderar på ett glas rött idag, var över ett år sedan sist). Ta lugna stunder där jag verkligen bara tar det lugnt och inte gör någonting, helst inte ens tittar på TV. Det mesta av det ovanstående gör jag redan så jag hoppas det hjälper (det är sötsakerna som är svårast att hålla sig borta ifrån).
Ska även kolla lite om jag hittar mer tips på vad som kan hjälpa till att öka chanserna men tror att jag är ganska ”rätt” ute som det är, äter även vitamintabletter (mitt Val, kvinna) och folsyretabletter….

Sitter och väntar på att telefonen ska ringa

Sitter här och väntar på att telefonen ska ringa och vi ska få tid för att komma in och göra insemination. Är nervös eller nåt, mycket mer än när Noa blev till, vet inte riktigt varför dock. På nåt sätt så kanske jag känner en större ”press” eller nåt, jag tror att det kommer att bli väldigt jobbigt om det inte skulle funka att bli gravid denna gång, kanske är det. Sen är det kanske inte bara nervositet, det kan nog även vara förväntan också. Jobbigt att hålla på med det här igen, så snart, tänk om lilla snutten hade fått vara här istället. Det konstiga är att jag nästan ser fram emot illamåendet, kommer förmodligen ångra de orden bittert om illamåendet blir lika illa som sist.

Sitter med en bild på Noa framför mig (den bilden är alltid framför mig när jag sitter vid datorn) och hoppas att hans lille bror eller lilla syster kommer att vara lik honom. På något sätt skulle det kännas som att Noa lever lite igenom dem då. Det skulle nog även vara jobbigt om de skulle vara lik honom men jag tror ändå att det uppvägs av det positiva. Skulle syskonen dessutom vara lik honom så betyder det ju att de även skulle vara lika mig och det vill jag ju så gärna. Sen var ju Noa världens sötaste lilla bebis och vem vill inte ha världens sötaste bebis?! Enligt vår läkare på Danderyd, som pratat med dem på fertilitetsenheten, så ska vi i alla fall få samma donator och då är ju chansen ändå ganska stor att lilla Noas syskon bli lik honom.

Jag hoppas så innerligt att det går bra idag!

Lycka, om än för bara en liten stund

Kände nån konstig känsla här för en stund sedan, jag gjorde ägglossningstest och det var positivt. Jag tror att det var en stund av ren lycka, det var så länge sedan jag kände en sån känsla så jag började skaka lite och började nästan gråta. Konstigt hur man reagerar. Det kändes skönt att få känna en liten gnutta lycka om än för en liten stund. Hoppas den lyckan får hålla i sig nu och jag blir gravid. Det sjuka i det hela är att det idag är exakt ett år sedan Noa blev till. Om jag blir gravid nu (imorgon) så kan nästa bebis få samma beräknatdatum som Noa (fast ett år senare) hur sjukt skulle inte det vara (på ett positivt sätt)?! Jag hoppas så innerligt nu, ska försöka vara positiv och bara hoppas på det bästa! (Det bästa som är möjligt) Hoppas bara att de har öppet i morgon men det borde de ha, det är ju trotts allt en vanlig vardag även om det är en klämdag… Om det nu mot förmodan är någon annan som läser denna blogg så hålla tummarna för mig!

Lilla Noa tänk att du kanske är storebror om nio månader, skulle inte det vara underbart?! Noa jag älskar dig så oändligt mycket ändå och visst hade vi önskat att du vore här och det kommer vi alltid att önska!

Så många tankar

Det är alltid så många tankar som snurrar i huvudet. Tankar på Noa, tankar på syskon, tankar på livet… De flesta tankarna kretsar dock runt Noa och att skaffa fler barn, ibland blandas de och ibland så är de extremt intersiva på bara en sak. Jag saknar min lilla snutt så oerhört mycket det bara gör så ont. Jag vill ju bara ha honom här! Jag vet att det är ofta jag skriver det men det spelar inte någonroll hur mycket jag skriver det, saknaden blir verken mindre eller lättare. Jag vill ju bara ha min älskade lilla son här! Varför fick han inte vara här?

Jag är också livrädd för att jag inte ska kunna bli med barn igen, jag vet inte riktigt varför för ingenting tyder på att det skulle vara så men det är väl mest rädslan över att inte få ett levande barn som finns där hela tiden. Just nu är ju fokuset på att få ägglossning och få göra ett nytt försök, när jag väl blivit med barn så kommer rädslan säkert gå över till rädsla över att få missfall och så vidare… Jag blir dock sjukt stressad av att inte få min ägglossning, framför allt nu när det är långhelg och de har ju bara öppet på vardagar på fertilitetsavdelningen. Jag hoppas så innerligt att jag får min ägglossning i morgon eller absolut senast på fredag morgon… Blir så stressad av situationen, jag vill ju göra ett försök NU och jag vill så gärna vara gravid igen.

Var förövrigt på jobbet igår och hälsade på, det var jobbigt, gick direkt upp på övervåningen för att slippa träffa mina kollegor. Många av de som jobbar där nu är sånna som jag inte har jobbat jätte mycket med och sen eftersom att jag inte jobbar så mycket så har jag inte så mycket kontakt med de som jobbar där heller. Kändes konstigt att komma dit, jag hade ju planerat att ha min lilla bebis med mig när jag skulle hälsa på där. Det var ju inte så här det skulle vara.
Det gick i alla fall ganska bra att hälsa på, det var ganska skönt att prata med L och H, L kanske inte alltid är den bästa när han ska prata med sin personal men när det gäller jobbiga saker så är han väldigt försående och har ofta många kloka saker och säga.

Vad jag önskar att lilla Noa var här! Jag önskar också att jag får ägglossning imorgon eller tidigt på fredag så jag kan få bli gravid (eller i alla fall få chansen att bli gravid). Jag vill ju så gärna ha en liten bebis här och nu när det inte kunde bli Noa så vill jag ha ett syskon till honom så fort det nu är möjligt!
Älskade Noa jag saknar dig så innerligt mycket!