Midsommarafton

Jaha då var det midsommarafton och första riktiga högtiden (räknar inte riktigt påsk då jag inte är religiös och inte firat sånt) efter att Noa dog (och föddes)… Själva midsommarafton i sig kanske inte känns så jobbigt, vi märker ju inte så mycket av den när vi sitter här hemma i huset men bara tanken på att det är det och midsommar är ju verkligen en ”barnhögtid”. Jag saknar i alla fall lilla Noa lite extra idag, eller det känns i alla fall lite extra idag. Jag har tänkt på hur det skulle vara att känna honom och hålla honom, vad skulle han göra nu… Jag bara saknar honom så innerligt, varje sekund av varje minut av varje dag… Älskade Noa kan du inte komma tillbaka till mamma?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *