Ur allt ont kommer något gott?!

Det finns ju ett ordspråk som säger att det alltid kommer något gott ur det onda, vilket det säkerligen ofta gör. Petra och jag satt och pratade lite om sånt man har ”lärt oss” eller ”fått ut” utav detta som man kanske kan se som något positivt. Självklart så finns det saker som vi lärt oss av detta som är bra och som vi kommer att ta med oss resten av livet sen att det aldrig kan väga upp förlusten av Noa är en annan sak. Hur man ser på livet och döden har nog förändrats, det är ju inte så att man inte vet att man faktiskt kan dö när som helst, vilken sekund som helst, det blev bara klarar på något sätt. Kanske kommer man att ta vara på livet lite mer än vad man hitils har gjort. Svårt att säga för just nu så känns det inte alls som att jag gör det men samtidigt så måste man ju sörja också. Jag har väl i och för sig kanske inte slösat bort livet hitils heller, jag har ju gjort väldigt mycket saker som jag velat göra och har väl ändå ett ganska bra liv (tills för drygt tre månader sedan då det viktigaste som någonsin hänt mig togs ifrån mig). Att få barn har alltid varit viktigt för mig, det är något som jag alltid har vetat att jag velat och jag tror därför att min syn på hur och vad vi ska göra när vi får barn därför inte har förändrats så mycket. Kanske kommer jag stanna upp i all vardagsstress och ta ett djupt andetag och tänka en gång extra innan jag gnäller på skrikiga och jobbiga barn nu när jag har varit med om det jag har. Kanske kommer jag att få ett bättre tålamod och låta barnen hitta på lite mer satyg än vad jag annars hade gjort. Jag vet inte men kanske blir jag en bättre mamma till mina kommande barn i och med det som hände. Petras syn har nog förändrats mer, inte för att hon inte ville ha Noa men hon har på något sätt insett vad som är viktigast i livet och vi har pratat om att hon, förutom de tio ”pappadagarna”, även ska ta ut två veckors semester i samband med nästa barns födsel. Även om hon verkligen trivs super bra på sitt jobb och tycker att det är viktigt att få jobba så har hon fått en liten tankeställare och insett att ett barn är bara i ett visst steg en gång och det får man aldrig tillbaka. Även om hon kanske fortfarande tycker att just namngivningskalas är lite löjligt så insåg hon att det inte är fel att fira sitt barns födelse och även jag insåg väl att man faktiskt inte behöver ha ett namngivningskalas för att fira sitt barns födelse. Vi kommer nog att ha det lite som på Noas ”begravning” fast vi då inte ska sörja barnet utan enbart glädja oss åt att det fötts och är här med oss. I och för sig så hade jag nog styrt upp något sånt ändå men det hade förmodligen blivit vid olika tillfällen med olika personer, jag tror dock att det kan vara trevligt att ha båda våra familjer samlade även för nästa barn, ett stort kalas ska det vara!

Säkerligen är det en miljon saker till som man får med sig ut av det som har hänt som man kanske inte ser nu men som ändå finns där. Inget av detta väger dock upp den fruktansvärda saknaden man har efter sitt döda lilla barn. Jag kan själv märka att jag har fått någon slags styrka i det som har hänt och jag kanske även har insett att bara för att man gör saker för sin egen skull så behöver inte det betyda att man är egoist och även om man är det så måste man vara det ibland.

På ett sätt så känns det så sjukt att man inser vissa saker först när man har förlorat ett barn, saker som egentligen borde vara självklara. Jag kommer aldrig att kunna få dåligt samvete för att jag prioriterar tid med mina framtida barn istället för andra saker och det känns skönt för jag har en tendens att få dåligt samvete för allt jämt bara någon säger något.

Så till de som kanske läser detta och har gnälliga barn som kanske är i trottsåldern och är helt outhärdliga, tänk vad lyckligt lottade ni är för att ni har dem hos er och tänk vad livet vore tråkigt utan dem. Stanna upp och andas och stressa er inte igenom vardagen, stäng av tven och umgås med dina barn. Jag kommer själv ihåg när jag var liten och vi hade strömavbort, det var så härligt, vi tände ljus och spelade spel och ibland fick vi även lite godis trotts att det inte var lördag. Jag önskade att vi hade strömavbrott oftare… Passa på att umgås med era barn när de fortfarande vill umgås med er…

Jag har en kylskåpsmagnet som säger ”De galenskap man ångrar mest är de man aldrig begick” jag har levt efter detta många gånger och hade jag inte gjort det så hade jag inte tagit vara på livet så som jag ändå tycker att jag har gjort. Jag tolkar dock inte ordet galenskap så ordagrant men tycker ändå att det ger en bra tankeställare…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *