kuratorsamtal

Idag har vi varit hos kuratorn, jag har känt lite granna att det kanske inte ger så mycket att gå dit längre. Förut så var det som en liten trygghet att få komma dit men nu känns det lite gran som att jag kanske inte har behovet på samma sätt. Idag känns det dock som att det var väldigt bra att få komma dit, kanske är det för att man har kommit lite till en ny fas och kanske behöver jag lite hjälp för att komma vidare i denna fas. Risken blir ju annars att man kanske står och stampar lite på samma ställe. Hon gör att man ser vissa saker tydligare och får andra saker att kanske inte verka så jobbiga. Till exempel så pratade vi lite om att jag måste föröka ta mig ut och göra lite ”enklare” saker själv, typ som att gå till ICA nära och handla en liter mjölk och då kanske inte nödvändigtvis för att mjölken är slut utan mer för att faktiskt ta sig till affären och handla något. Vissa saker är så självklara när hon säger dem men man har ändå inte tänkt på det. Det är klart att jag inte behöver åka och storhandla själv bara för att jag ska ”lära mig” att vara bland människor igen. Sen pratade vi även om att jag ska börja jobba lite i juli igen och hur jag ser på det och även där kom hon med väldigt bra input. Dels har jag nog själv målat upp en läskigare bild av det hela än vad det kanske är men sen, och kanske framförallt, så är det nog inte rimligt att jag ska åka till jobbet och förvänta mig att jag ska jobba ett åttatimmarspass. Även om vi (jag och chefen) har pratat om att jag inte behöver jobba eller kan jobba så många timmar jag orkar så kan det vara bra om jag faktiskt redan innan bestämmer att jag inte ska jobba mer än typ fyra timmar, eller kanske ännu kortare, två timmar. Jag behöver även åka dit och hälsa på någon eller några gånger till innan jag börjar jobba. När jag var där sist så var det lite jobbigt och jag pratade aldrig med dem som jobbade. Kuratorn tyckte att det kunde vara en bra idé att åka dit när någon jobbar som jag känner mig ”trygg” med eller känner ganska bra och bara fika och det tror jag är en jätte bra idé. Som sagt vissa saker kan vara till synes självklara när man hör dem.

De senaste dagarna har jag tänkt så otroligt mycket på Noa, jag tänker i och för sig jämt på honom men det har ändå blivit mer på något sätt. Jag har saknat honom på ett nytt sätt, kanske man kan säga, ett sätt där det har blivit ännu påtagligare tankar på att han skulle vara här och hur det kanske skulle kunna vara om han vore här. Tänk om han ändå hade varit här…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *