Börjar bli bättre?

Jag tror att jag på allvar börjar att må bättre, den där tunga känslan jag har haft ända sedan vi fick reda på att Noa var död har börjat släppa till viss del. Jag känner den fortfarande ibland men inte alls hela tiden som jag gjort fram tills för bara några veckor sedan. Det jobbigast med att man inte har den känslan hela tiden är att när den kommer tillbaka så känns det som att man mår sämre än vad man gjorde förut. Nu när man emellanåt faktiskt mår ganska bra så har man något att jämföra med till skillnad mot tidigare. Självklart så önskar jag hela tiden att Noa vore här men samtidigt så kan jag tänka att han skulle vara här utan att det känns som att världen ska gå under. Tankarna på vad vi faktiskt, på riktigt, skulle göra om Noa vore här är mer påtagliga och mer på riktigt på något sätt. Förut har vi skämtat lite om det men nu känns det mer som att man säger sakerna på allvar och tänker sig mer in i hur det skulle vara. Jag hoppas att det på riktigt börjar bli bättre nu, jag orkar verkligen inte med när det är flera dagar i rad som jag mår pissdåligt, det är så fruktansvärt jobbigt. Allt är lite lättare när jag inte är ensam hemma, när Petra är här, så jag får väl se hur det blir nu efter långhelgen när jag blir ensam hemma igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *