Sitter och väntar på att telefonen ska ringa

Sitter här och väntar på att telefonen ska ringa och vi ska få tid för att komma in och göra insemination. Är nervös eller nåt, mycket mer än när Noa blev till, vet inte riktigt varför dock. På nåt sätt så kanske jag känner en större ”press” eller nåt, jag tror att det kommer att bli väldigt jobbigt om det inte skulle funka att bli gravid denna gång, kanske är det. Sen är det kanske inte bara nervositet, det kan nog även vara förväntan också. Jobbigt att hålla på med det här igen, så snart, tänk om lilla snutten hade fått vara här istället. Det konstiga är att jag nästan ser fram emot illamåendet, kommer förmodligen ångra de orden bittert om illamåendet blir lika illa som sist.

Sitter med en bild på Noa framför mig (den bilden är alltid framför mig när jag sitter vid datorn) och hoppas att hans lille bror eller lilla syster kommer att vara lik honom. På något sätt skulle det kännas som att Noa lever lite igenom dem då. Det skulle nog även vara jobbigt om de skulle vara lik honom men jag tror ändå att det uppvägs av det positiva. Skulle syskonen dessutom vara lik honom så betyder det ju att de även skulle vara lika mig och det vill jag ju så gärna. Sen var ju Noa världens sötaste lilla bebis och vem vill inte ha världens sötaste bebis?! Enligt vår läkare på Danderyd, som pratat med dem på fertilitetsenheten, så ska vi i alla fall få samma donator och då är ju chansen ändå ganska stor att lilla Noas syskon bli lik honom.

Jag hoppas så innerligt att det går bra idag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *