Barnkalas

Imorgon ska vi på kalas, ettårskalas. Petras kusins son (Noas syssling) fyller ett år. Det känns lite läskigt, inte för att jag har fobier för kalas utan för att det kommer att vara barn där, små barn, nästan lika små som Noa skulle ha varit. Jag vet inte alls hur det kommer att gå och hur jag kommer att må men det känns lite jobbigt samtidigt som jag ser fram emot det. Det är väl possitivt att jag ser fram emot nåt för det måste ju betyda att jag faktiskt börjar må lite bättre igen. Får väl se om jag får ett jätte bakslag efter morgondagen eller om det ger mig en knuff framåt. Jag hoppas i alla fall att det inte blir allt för jobbigt, det gick ju ganska bra förra helgen när vi träffade en höggravid tjej så kanske går bra när man träffar bebisar också… Avundsjukan kommer ju inte att försvinna för det, vi skulle ju ha våran lilla Noa med oss. Han skulle ju vara med på sin sysslings första födelsedag. Vår lilla plutt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *