Fertilitetsbesök och försäkringskassan

Har haft en ganska bra dag i dag, fram tills för typ tjugo minuter sedan då de ringde från försäkringskassan och pratade om min sjukskrivning. Jag berättade mina planer på att plugga halvtid och vara sjukskriven på halvtid i sommar för henne och det gick tydligen inte, om man inte bara vill leva på studiemedel det vill säga för att vara sjukskriven samtidigt som man pluggar går inte för sig… Jävla konstigt system, det är tydligen bättre att jag sitter hemma och inte gör någonting alls än att jag försöker göra något som jag klarar av och då börjar må lite bättre. Jobba klarar jag inte av ännu, det vet jag, jag är fortfarande sjukt instabil och att då jobba i en reception är ganska uteslutet. Less blir man och jag som hade sett fram emot att gå den här kursen, den kändes lagom ”lätt”… Vet inte vad jag ska göra nu, det känns uteslutet att plugga på heltid eller plugga på halvtid och jobba halvtid… Muppar…

De lite roligare nyheterna är väl dock att vi som sagt var på fertilitetsmottagningen idag och träffade en läkare och allt såg bra ut så om jag får ägglossningen i slutet på veckan eller i början på nästa vecka så ska vi få göra ett försök igen. Tydligen så är det viktigt att mensen är jämn, det tyder tydligen på att man då har bra ägglossning. Ska börja testa nu på fredag så får vi väl se, lördagar har de ju tyvärr stängt så får väl hoppas att ägglossningen inte är då eftersom att man bara kan göra den första dagen det visar possetivt eller dagen efter.

Det är extremt många olika känslor i att försöka igen, det känns så där pirrigt bra som det kändes när vi gjorde det innan vi fick Noa samtidigt så känns det taskigt och orättvist mot Noa. Jag är inte helt säker på hur redo jag är heller, jag kan ju vara gravid om två veckor, är jag redo inför det? Kommer jag någonsin vara redo inför det? Det jag vet är att jag vill ha ett barn till, ett levande och friskt barn. Jag vill vara gravid igen men samtidigt är jag livrädd inför att bli det igen, all sorg, all oro och all lycka samtidigt. Jag tror dock att det kan hjälpa mig att komma framåt när jag blir gravid, bara hoppas att det går bra och inte gör att allt faller i bitar igen. Vissa dagar kommer självklart att vara ett helvete medan andra dagar säkerligen kommer att vara jätte bra men jag tror inte det spelar någon roll hur länge man skulle vänta oron skulle nog inte bli mindre med tiden för det…

Tänk om bara Noa hade varit här, vad mycket bättre det hade varit då!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *