Vem bryr sig?

Jag har kommit fram till att farmors samtal var det utlösande till det jobbiga denna vecka, eller i alla fall en del av det. Jag vet inte varför jag ens svarade i telefonen, jag vet ju hur hon är. Men att farmor verkrar ha noll förståelse för att jag mår dåligt fick mig nog att tänka mer på hur många som visat att de bryr sig, eller visat att de fortfarande bryr sig. Min föräldrar har jag knappt hört ett ljud ifrån sedan de åkte till Frankrike, senaste gången jag pratade med dem var det för att pappa tappat bort sin mobiltelefon (eller snarare att han hade hittat den). Sen för några dagar sedan svarade de på ett mail som jag hade skickat till dem för några veckor sedan, men de har inte frågat hur jag mår eller någonting. Ja jag vet att de är utomlands men jag tycker inte att det är någon som helst ursäkt. De är ju inne på nätet var och varannan dag så ett mail borde de väl åtminstone kunna skicka iväg?! Okej att det inte är jätte billigt att ringa när man är utomlands men det är inte så att det kostar en förmögenhet heller. Tycker bara att det är underligt, bryr de sig inte eller tror de att det ska vara bra nu?! Min syrra bryr sig i alla fall, även om vi inte pratar så mycket i telefon eller mailar så mycket så känns det i alla fall som att hon bryr sig, hon har tagit sig tid att komma hit trotts att hon har mycket plugg just nu och även jobbar en del. Det känns ju skönt att det är någon i familjen som visar att de bryr sig i alla fall. Petras föräldrar är i och för sig väldigt anorlunda mot mina och i bland tycker jag kanske att de inte heller handlar helt rätt. Som när Petras mamma bara dök upp på förlossningen, men samtidigt så visar det ju så stark att hon bryr sig. Hon ringer och hör av sig ganska mycket också och jag tycker att det känns jätte skönt. Jag vet att våra familjer är helt olika men jag tycker att mina föräldrar i alla fall kunde visa mer att de bryr sig, för jag tror att de gör det och att det kanske till och med är därför de inte hör av sig, det är för jobbigt… Men ”suck it up”, om det är jobbigt för dem så kan de väl tänka sig hur jobbigt det är för mig…
Har i alla fall kommit fram till att nästa gång farmor ringer så ska jag inte svara… För övrigt så finns det personer som verkligen har visat att de bryr sig och har förståelse för den smärtan jag känner. Mormor har varit bra, hon är väl så som jag kanske kunde önska att mamma och pappa var. Sen har jag även vänner som verkligen har visat att de finns där och jag tycker att det känns jätte bra…

Idag ska vi förövrigt iväg en sväng på möhippa, syrran ska gifta sig i juli och Petra och jag ska vara med lite ikväll när det ska grillas. Hoppas att det går bra, kan ju vara en bra ”övning” inför själva bröllopet för hur dåligt jag än mår så känns det som att man måste vara med på det, i alla fall över middagen… Det värsta med möhippan är att en av syrrans kompisar är höggravid och det kommer förmodligen att kännas sjukt jobbigt… Jag vill vara höggravid och vänta barn, jag vill vänta Noas syskon… Jag vill vänta Noa… Jag vill….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *